Fortfarande kan man undra över konsten som inte kommit hem
Klart man undrar vart tavlorna tog vägen efter att två museitjänstemän bar ut dem från ett konkursande företag för ett par år sedan. Målningarna har därefter inte setts till i Falkenberg.
Tavlorna tillhör ett industri- och kulturarv i småstaden, kan man nog säga. Företaget Chr. Olsson i Falkenberg AB tillverkade tankvagnar till järnvägen, tidvis med flera hundra anställda. Grundades i slutet av 1940-talet, upphörde en bit in på 1960-talet.
Det industriägande paret Christian och Erna Olsson var dessutom kulturellt bevandrade, lite av mecenater i småstaden – vilket möjligen understryks av bilden på Erna, iklädd ett leende och en leopardmönstrad hatt på en julfest 1962.
Nåväl, Christian och Erna Olsson lät på 1950-talet konstnären Arvid Carlson förse fabriken med några verk, däribland den monumentala och realistiska målning som här kan ses, ”I monteringshallen”. Carlson tillbringade en del av sin ungdomstid i Falkenberg efter att pappan kommit på obestånd och tvingats lämna fädernegården i Getinge. I föräldrahemmet fanns ett starkt musikintresse, men Arvid valde konstens bana, utbildade sig i Göteborg, Köpenhamn och Paris. Senare bodde han återigen i Falkenberg och gjorde här en rad målningar och utsmyckningar.
Även om Chr. Olsson inte överlevde som företag, så gjorde Arvid Carlsons målningar det; ytterligare en lika storstilad målning i fabriken var ”Verkstadsinteriörer”, även den i realistisk stil.
De båda målningarna hängde kvar i fabriksbyggnaderna vid Sanddynevägen, när annan verksamhet fortsatte i lokalerna, framförallt en tillverkning av tankpåbyggnader till lastbilar. Men 2016 gick Nordic Tank, som fabriken hette då, i konkurs under finländsk ägare. Fabriksområdet övergavs och köptes av kommunen som nu hyr ut byggnaderna till mer tillfällig verksamhet i väntan på ett beslut om vad man ska göra med området.
Men tavlorna?
Jo, i slutet av 2016 hämtades de stora tavlorna av två företrädare för Falkenbergs Museum. Med vilken rätt kan vi lämna därhän, med tanke på att konkursbon kanske inte ska skingras. Men men, tanken var god.
Vart tog de sedan vägen, de borde ju hängas i någon offentlig byggnad i Falkenberg? En enklare efterforskning visar att de fortfarande är kvar på konservering i Göteborg. Där har de fått vänta på att bli omhändertagna och restaurerade för en framtida hållbarhet.
– Processen med att ta loss dukarna från skivorna de varit klistrade på är komplicerad och tidsödande. Därför kan konservatorn inte lämna någon definitiv uppgift om när arbetet ska vara klart, meddelar museichefen Love Jönsson.