Maria Haldesten: En månskenssonat för Cecilia Wikström

Dörren i ansiktet och kniven i ryggen. Så gick det för affischnamnet som nu plockas ner. En mer osnygg hantering av en nyss hyllad politiker får man leta efter. Om Cecilias Wikströms tårar sägs nu hånfullt att ”hon kan väl gråta hela vägen till banken”. De elaka pikarna är inte helt utan poäng. För syftet med månskensarbetet (moonlighting) – som väldigt många Europaparlamentariker ägnar sig – är delvis att dryga ut en redan rejäl lön. Därför är sidouppdragen ifrågasatta.

Problemet är ju att Liberalerna inte har ifrågasatt Cecilia Wikströms styrelseuppdrag – förrän nu. I stället gratulerades hon till utnämningarna självaste Jan Björklund. Samme partiledare som nu håller i kniven. Han vrider dessutom åt bladet lite extra genom att påtala att Wikström minsann satte styrelseuppdragen före väljarna och partiet.

Den historiebeskrivningen är

förstås bekväm – och samtidigt ett effektivt sätt att ta all heder och ära av en politiker. Men att döma av närvaro-och aktivitetsmätningarna, liksom inflytelserank in g, har Wikström trots allt tagit sittförtroendeuppdrag på stort allvar.

Visst kunde Cecilia Wikström ha valt att be om ursäkt för att ha tagit plats i bolagsstyrelserna och lämna dem. Men att hon valde att inte vika sig för en hycklande partiledning är samtidigt förståeligt. Hon hade ju inte försökt dölja något utan varit öppen hela vägen. Partiledarens ursäkt om att han inte fattat omfattningen (varit naiv?) bör betraktas som en skamlig efterhandskonstruktion.

Till Wikströms försvar kan också hävdas att Liberalernas liberala feminism gå rut på att få flerkvinnor i bolagsstyrelserna( u tankvotering ). Att då offra en kvinnlig styrelseledamot för att hon gör vad många manliga liberala Eu-politiker gör, nämligen tar plats, ger också ett förvirrat intryck.

Lägg gärna till att en av huvudtalarna, som skulle ge stjärnglans åt Liberalernas möte i helgen, tillhör de Eu-politiker med det lönsammaste sidouppdragen. Vi talar alltså om Guy Verhofstadt, ledare för parlamentets liberala ALDE -grupp.

Det var nog inte för att ge honom en uppläxning av Etikkommittén som Liberalerna hade bjudit in honom. Ändå slår Guy Verhofstadts ersättning–bland annat för styrelseuppdraget i investmentbolaget S ofina–Wikström smed hästlängder. Detta har lyftsav anti-korruptions organisationen Trans paren c y Inte r nation al, som bland annat granskar EU.

I somras släppte

Trans paren c y Inte r nationalrapporten” Mo o n lig h ting i Brus s els-sid ej obs and etichs concerns”. Där konstatera satt cirka en tredjedel av parlamentarikerna har betalda sidouppdrag. Dit räknas även exempelvis Gunnar Hökmark (M) och Jasenko Selimovic (L). I rapporten påpekas det uppenbara–att intressekonflikter kan uppstå närde n som redan har ett heltidsjobb för EU också åtar sig andra avlönade uppdrag.

Visst kan politiker ha nytta av att kontakter med närings och arbetsliv utan förparlamentet. Men månskens uppdragen kan lika gärna stjäla tid från huvuduppdraget och öppna för osund påverkan. Och ju mer lukrativa sidouppdrag, desto större risk för korruption.

Månskens problematiken i EU bör lyftas och uppförande koderna skärpas. Och självfallet bör Wikströms omdöme ifrågasättas. Men det senare gäller i ännu högre grad hennes partis. Nu skall ju partiledaren avgå. Men de nyttomaximerande etikmästarna i partiet bör ju också ta sin hatt och gå.