Sabrine, 53 år, ska träffa sin pappa i USA
Genom en lyckoträff i en dna-bank har Sabrine Leaf Dahlqvist hittat sin biologiska far. Han bor i USA och har varit helt ovetande om att han har en dotter i Sverige. Nu ska de träffas. – Det känns nästan overkligt säger Sabrine.
Livets gång: ”Det blev en större chock för honom än för mig. Han visste ju inget om mig”, säger Sabrine Leaf Dahlqvist som ska träffa sin pappa för första gången.
Sabrine Leaf Dahlqvist i Falkenberg har alltid undrat vem som är hennes far. Hennes mamma som dog 2005 berättade aldrig.
– När jag var liten sa hon att jag skulle få reda på det när jag blev äldre och sen sa hon att hon glömt. Jag gissar att hon själv inte visste, säger Sabrine som är mitt uppe i packningsbestyr.
Men att fadern troligtvis var amerikan var det ingen som tvivlade på. Mamman blev gravid i USA, kom hem och födde Sabrine som de första åren bodde hos mormor och morfar, medan mamman som var 22 år åkte tillbaka och arbetade i USA ytterligare ett år innan hon vände hem till dottern.
På 90-talet gjorde Sabrine ett första allvarligt försök att spåra sin pappa. Hon tog kontakt med sin mammas väninnas man, väninnan var död, men han hade bara lite gissningar om vem som kunde vara Sabrines far.
– Jag skulle göra ett dnatest, men det var så dyrt så det rann ut i sanden.
I somras gjordes nästa försök. – Jag skickade in en sticka med mitt dna till det amerikanska släktforskarföretaget Ancestry. Jag hade tänkt att jag skulle få veta vad jag hade för påbrå, men det visade sig att det i genbanken fanns flera liknande dna i banken. Jag fick reda på att min pappa härstammar från Irland och att jag hade tre kusiner i USA. Jag kontaktade dem.
Ancestry lämnar varken ut personuppgifter eller kontaktuppgifter men förmedlar kontakter mellan dem som lämnat dna. Den förste Sabrine kommunicerade med var Brad, en kusin, som var bortadopterad och sökte sin biologiska far. Andra kusiner hörde av sig och ställde lite frågor. De gissade att en morbror kunde vara hennes far. Och visst, det stämde, morbrodern mindes mycket väl Sabrines mamma.
– Det blev en större chock för honom än för mig. Jag visste ju att jag hade en pappa, men han visste ju inget om mig. Kusinerna mejlade och gav mig hans mejladress, efter hans godkännande. Det var i september förra året.
Just då befann sig Sabrine med sin man Mikael i Thailand för att inreda den lägenhet de har där, men för hennes del var tankarna på en helt annan plats. Sabrine skrattar. – Ja, egentligen föll Thailandsresan bara bort. Mikael hade ingen vettig att prata med, det gick upp och ner, jag var inte riktigt där.
På köksbordet finns en handskriven släktträdsskiss i bläck med olika namn.
– Jag fick reda på att min pappa är en före detta sheriff som heter Patrick, är 77 år, och bor ihop med en kvinna. Pappa var ett av fem barn till farfar och farmor Johnston från Irland och han har tre döttrar och en adoptivson. Halva året bor han i Maine, där hans fru Paula har hus, och halva året i Orlando i Florida, där han har ett eget hus.
Hittills har Sabrine bara haft mejlkontakt, hon tycker att det har varit lättare att prata den vägen. Mest kontakt har hon med en av sina halvsystrar, Mary, som är eld och lågor över att ha en halvsyster i Sverige.
– Det kommer att bli som en släktträff. Mest nyfiken är jag på att träffa mina systrar, de bor i Texas alla tre. Brad som var adopterad visade sig vara son till min pappas bror, han kommer också. Och min adoptivbror, som bor i Ohio, kommer med hela sin familj. Speciellt kul ska det bli att träffa min faster som är 88 år och som jag redan är Facebookvän med. Hon är mycket engagerad.
Sabrine har bytt foton med sin nya familj, hon kan inte se någon större likhet med sin pappa.
– Däremot är vi systrar lika varandra.
I dag sätter sig Sabrine och hennes man Mikael, de gifte sig faktiskt i Las Vegas 2011, på planet till Florida. Sabrines egna barn som är mellan 20 och 32 år följer inte med denna gång.
– Men de är mycket glada för min skull. Det ska bli mycket spännande, även om det känns lite konstigt att bo hemma hos min pappa. Än så länge har vi inte pratat med varandra, bara skickat textmeddelanden, men han och hans fru Paula är jätteglada att vi kommer. Pappa har redan planerat att spela golf med Micke, och även att ta med oss för att titta på gamla 60-talsbilar som vi är förtjusta i.