”Man blir snällare med åren”
Anders Björck är i färd med att sortera sitt privata arkiv och förvånas över allt han har gjort och alla människor han mött. – Det är fantastiskt spännande att gå igenom sitt livs historia på det här sättet.
– Ibland kan jag bli sittande med en enskild händelse och glömma bort att jag faktiskt ska sortera.
Den tidigare politikern, talmannen och landshövdingen Anders Björck har ägnat det senaste halvåret åt att gå igenom gamla brev och dokument. Så småningom ska hans arkiv deponeras på Uppsala universitetsbibliotek, men det kommer att dröja länge innan vi får läsa hans handlingar.
– Det ska förseglas och får öppnas först 25 år efter min död. Somliga kan nog bli arga när de läser vad som står där och då vill jag vara långt borta, säger han med ett skratt.
Med ålderns rätt
håller den före detta moderatpolitikern på att trappa ned på sina uppdrag. När han slutade som landshövding i Uppsala för tio år sedan blev han industrikonsult och sitter nu i styrelsen för ett teknikföretag.
Intresset för företagande kom med uppväxten i småländska Nässjö. Det föll sig naturligt att sympatisera med det företagarvänliga Högerpartiet, men att bli riksdagsman hade Anders Björck inte tänkt sig.
– Jag blev tillfrågad om att stå på partiets ungdomslista i Jönköping inför valet 1968. ”Du kommer inte bli invald”, sa de. Det var mest ett sätt att locka ungdomsröster. Men jag tänkte inte bara vara dragplåster så jag startade en personvalskampanj och kom in i riksdagen som 23-åring.
Där stannade han i 34 år och var bland annat försvarsminister 1991 till 1994 och därefter riksdagens förste vice talman under åtta år.
Ofta har han
framstått som engagerad och frispråkig. Många minns nog de tv-sända utfrågningarna i Konstitutionsutskottet 1989 i samband med Ebbe Carlsson-affären. Ledamoten Anders Björck tappade tålamodet med ambassadören Carl Lidbom och sa åt honom att veta hut.
– Jag ilsknade till på hans nonchalans. När ingen annan i KU vågade säga ifrån så gjorde jag det. Och det händer fortfarande nästan varje vecka att folk kommer fram och tackar mig för de orden. Det där har etsat sig fast hos folk.
Händelsen resulterade inte i någon livslång fiendskap mellan de båda.
– Vi tog några glas vin tillsammans senare. Det gick över. Man får inte vara långsint.
Det har sagts att den omtalade Ku-utfrågningen blev början till en tuffare ton i den allmänna debatten. I dag har det gått för långt, tycker Anders Björck.
– Hat och oförskämdheter har fått fritt spelrum nu när alla kan publicera sig offentligt på sociala medier. Jag tror att vi bara har sett början på det.
Två som kunde vara vassa utan att bli grova var komikerduon Hasse & Tage. Anders Björck medverkar i den bioaktuella dokumentären ”Hasse & Tage – en kärlekshistoria”.
– De var ju roliga som samhällskritiker även om de inte hade några direkta lösningar. Som ung upplevde jag en brist på komiker från den borgerliga sidan, nästan all humor kom ju från vänster och så är det väl fortfarande. Humor är ett farligt vapen. Det är mycket värre att bli utskrattad än att förlora en debatt.
Men att själv ikläda sig rollen som humoristen från höger, det vill han inte även om han har skämtlynne. Risken med att vara rolig är att man inte blir tagen på allvar, menar han. Och omvänt, att det som är menat som ironi tas bokstavligt.
Anders Björck har för vana att säga exakt det han menar. Värdet av att tala sanning, det fick han inpräntat i sig som barn.
– Sanningen är ju alltid obehaglig
Det ska förseglas och får öppnas först 25 år efter min död. Somliga kan nog bli arga när de läser vad som står där och då vill jag vara långt borta.
Anders Björck
och ju sannare desto obehagligare. Men jag brukar råda folk att alltid tala klarspråk. Chefer till exempel. Om du har en chef som är otydlig, hur ska du då kunna fullfölja ditt uppdrag? Halvkvädna visor är som att sjunga falskt.
När han blickar tillbaka på sitt 75-åriga liv kan han se att han delvis har förändrats, och delvis inte.
– Jag har inte behövt göra en 90-graderssväng ifråga om värderingar. Men det är klart, man blir snällare med åren och får lite större respekt för meningsmotståndare. Man blir mer självkritisk, det hör ju till ålderdomen.