Robert Bengtsson firar på stranden i kväll
Robert Bengtsson, journalisten som blev företagare och entreprenör, fyller 70 år. På lördagskvällen är hela Kusinski beach i Israel bokad för fest. – Vad som händer där har jag faktiskt ingen aning om. Mia bara ler när jag frågar.
Livets gång: Han har varit radioreporter, var med och startade Ljud- och bildskolan, därefter Sveriges ridgymnasium och mycket mer. Nu firar han sin 70-årsdag i Israel med släkt och vänner.
Berätta lite om din uppväxt.
– Född på Varbergs gamla lasarett. Bodde först i ett numera rivet hus på Sveagatan och sedan fram till studenten i Kurtinen. Mamma Selma var judinna som kom till Sverige 1945 med Bernadottes vita bussar. Pappa Erik var son till John Bengtsson, fiskare från Bua som flyttade till ett hus på Getterön.
– Så visst har jag en spännande kulturell bakgrund. Risken för att nazisterna skulle kunna ta makten i Sverige gjorde att jag försågs med ett ariskt namn och döptes till Robert. Vi firade alla de kristna högtiderna, aldrig de judiska. Min mamma förlorade större delen av sin familj i Auschwitz. Kriget gjorde att hon förlorade tron på Gud.
Och du besöker ofta Israel?
– Naturligtvis mycket beroende på min judiska koppling. Min mammas syster, Paula, stannade inte i Sverige utan bosatte sig i Tel Aviv. Jag har två kusiner här, Hilana och Zvika, som är som mina syskon. Dom har fyra barn och åtta barnbarn. Hela det gänget kommer också på kalaset.
– Dessutom har vi ett speciellt förhållande till Eilat. Vi har bott där i omgångar när barnen var små, sammantaget omkring ett år. Bortsett från sommaren när det är för varmt är klimatet oslagbart. Du har varit journalist, startat och drivit Ljud & Bildskolan, Sveriges Ridgymnasium och IT företag inom media och information. Ja, det har varit många projekt. Men vad gör du nu?
– Mia och jag har en firma, Coolcompany. Framförallt så konsultar vi i utbildningsbranschen men hjälper också några småföretag med personal-, ekonomi- och marknadsfrågor. Jag har egentligen hela tiden arbetat med nyheter. Ett av de större företagen som vi lade grunden för är Retriever, som finns i både Stockholm och Oslo. Du arbetade under en period på Radio Halland och läxade upp en del makthavare, har du blivit snällare?
– Spontant ja. Jag är nog rätt snäll. En uppgift idag är att se till att diskussionerna i mina nyhetsgrupper bygger på respekt och att näthatet lyser med sin frånvaro. Däremot så undrar jag vad som har hänt med den svenska journalistiken. Bakgrundskunskaperna är ibland skrämmande dåliga hos reportrar och programledare. Klockrena följdfrågor blir aldrig ställda. Rädslan för att ställa de politiskt inkorrekta frågorna är överhängande. Visst finns det undantag. Men i huvudsak har kvaliteten på journalistiken urholkats. Opinionsbildningen håller på att flyttas över till nya medieformer av skilda slag.
Det var inte ett så långt steg, med tanke på din bakgrund som radiojournalist, att starta Ljud & Bildskolan. Men varför sålde du din del i Ljud& Bildskolan för att starta ett ridgymnasium?
–LBS såldes för att min partner ville gå i pension och vår styrelseordförande lade ett attraktivt bud. Dessutom så tror jag att serieentreprenörer alltid vill gå vidare till nästa projekt. Affären slutfördes
” Det fanns en tid när jag på allvar hävdade att ”två av mina bästa vänner är hästar”.
en kväll på ett hotell på Kanarieöarna. Det var i december samtidigt som min dotter Sarah var i Globen för att rida hopptävlingen. Min äldsta dotter Jonna satt på läktaren i Stockholm och telefonrapporterade när Sarah red omhoppningen.
– Sarah vann på Poetic Byron och när Jonna under ärevarvet berättade att ”nu kastar hon upp blommorna på läktaren” så började pappa att gråta en liten skvätt av lycka och bestämde sig för att ”Vi måste satsa på ett ridgymnasium”. Lösa planer hade funnits tidigare. Jag ringde upp Mia, som också var i Globen och förankrade och så blev det.
Vad gör du när du inte arbetar och leder företag och projekt?
– Mia och jag har faktiskt skaffat oss golfens gröna kort nyligen. Och vi reser mycket. I år har vi varit en vecka i Italien, tre veckor i Japan och nu snart tre månader i Israel. Här läser vi hebreiska på halvtid och gör en del research inför en eventuell bok. Hur träffade du din fru Mia och hur länge har ni varit gifta?
– Vi träffades på Radio Halland 1985 och har varit gifta i 30 år. Mia kom från Radio Sjuhärad, men ville till Varberg. Hon blev programsekreterare och en av fyra programledare för programmet Måndagsjoller. De andra tre var Ulf Cronheim, Peter Wahlbeck och Martin Hildeberg. Ja jösses ... ett tungt gäng och ett program som det slog gnistor om.
Vad var det som fick er att köpa en hästgård på Moarna i Tvååker?
– Mia var hästmänniska redan när jag träffade henne. Och en del av äktenskapslöftet var att vi skulle skaffa hästgård. Så länge Sarah tävlade fanns det inget annat sätt att bo. Vi köpte 1990 och sålde 2016 – 26 år! Det var underbara år hela vägen. Absolut inte problemfritt men väldigt inspirerande. Det fanns en tid när jag på allvar hävdade att ”två av mina bästa vänner är hästar”. Och så ledde det ju till ett ridgymnasium.
Och slutligen – hur känns det att fylla 70 år?
– Erkänner, osannolikt märkligt. Galet hög siffra! Tiden bara springer iväg.
Robert Bengtsson