Astrit om succén och nära bandet till sin lillebror
Varbergs Bois största plus 2019 heter Astrit Seljmani. Möt skyttekungen i en intervju om säsongen som gått, det tajta bandet till sin cancersjuka lillebror samt fajten med Skatteverket.
När Astrit Seljmani låst upp dörren till domarrummet på Påskbergsvallen får han frågan om ”j:et” i efternamnet.
I sociala medier kör han nämligen utan.
– Jag har försökt kontakta Skatteverket så många gånger för att få bort ”j:et”, men det går inte jättesnabbt. De menar att uttalet blir annorlunda om man tar bort det. Jag hoppas få svar, men annars blir det väl kvar för alltid.
Astrit Seljmanis föräldrar kom till Sverige 1992 från krigets Kosovo.
– De kunde inte språket så bra. De ville bara in så då blev det Seljmani hos Skatteverket. Vi har en stor släkt. Men ”j”, det känns inte som vi, erkänner Bois-anfallaren som blev vinnare i HN:S plusliga i år före Robin Book.
– Jag räknade med att Book skulle vara med där, för han har varit bra hela året.
Går det att prisa individuellt när det är en lagsport?
– Just nu är det mycket snack om det men de som vinner har oftast gjort något bra för laget. Jag tycker det är kul, det är ett kvitto på att jag gjort en bra säsong.
Redan i januari sa Astrit att han skulle göra 15 mål under säsongen.
– Många i omklädningsrummet skrattade. Men man måste tro på det, annars kommer det inte hända något. Vad kommer självförtroendet ifrån?
– Jag är uppvuxen i Malmö. Där jobbar man i motvind. Det finns ingen som tror på en. När jag var tolv drog jag korsbandet då sa de (i Malmö FF) att jag aldrig skulle kunna spela fotboll mer. Men jag ville bevisa. Och jag har spelat i Superettan, nu vill jag bevisa att jag kan spela i Allsvenskan också.
Strax innan sommaruppehållet drog Astrit Seljmani baksidan borta mot Jönköping men efter matchen
mot Dalkurd började han känna igen sin kropp mer. Laget hämtade sig också. En dröm höll på att bli verklighet.
– Direkt efter Bp-matchen sa jag till mina föräldrar, jag kommer göra mål och vi kommer gå upp. Visst det var tufft att få första målet emot sig mot Mjällby, men jag vet hur bra vi är på hemmaplan.
Söndagen den tredje november blev en speciell dag för familjen Seljmani.
– När vi gick upp rann tårarna på mamma. Hon var så glad att ha hela familjen samlad och att vi fick uppleva detta tillsammans. Det är ju för dem man gör det.
Astrit har fyra bröder. Bandet till lillebror Altin, 15, är extra starkt.
– Han diagnostiserades för cancer (i magen) två, tre dagar innan jag blev klar för Varberg. Och det var lite: ska jag gå eller stanna kvar i Malmö? För jag ville vara nära familjen. ”Du ska gå” sa han. Folk vet inte vad jag gått igenom varje vecka. Det är ofta jag har kört vägen ner mellan Varberg och Malmö, och klubben har gett mig tillstånd extra dagar då brorsan gått i terapi.
– Han ger mig den största motivationen av alla. När man går till sjukhuset och ser han krigar på. Han har tappat hår och vikt och det är inte så man vill se sitt syskon. Det tar fem år innan man blir friskförklarad, men jag har engagerat mig mycket i Barncancerfonden och hade jag inte haft min familj och fru hade det varit jävligt jobbigt.
När Bois mötte Norrby i Borås fanns inte Astrit med. Han var på sitt bröllop istället, 14 september. För att brodern skulle kunna närvara.
– När jag skrev på för Bois visste jag inte att vi skulle vara med i toppstriden i september. Men jag var tvungen att ha det datumet. Jag kände att jag inte kunde ha bröllop medan min bror låg inne för behandling. Det fanns bara inte i min värld.
– Det var en av de största dagarna i mitt liv och hade vi förlorat mot Norrby hade jag inte ångrat mig. Privatlivet går före allt annat, och lillebror hade kämpat i sju månader.
Astrit Seljmani har ett år kvar på sitt kontrakt med Bois och som Malmö-påg ser han förstås fram emot mötena med Malmö FF. Klubben som räknade ut honom som knatte.
Vad säger du om ni blir tippade sist nästa år igen?
– Går man upp med den budgeten vi haft ska man ligga där nere, men jag tror inte vi kommer åka ur.