Tvinga oss inte kremera Bockstensmannen!
Skydda oss från kulturarvsmord och ”kulturell plakatpolitik”. Göm inte skelett i garderober. Begrav inte vår historia.
Väntar brännugnen på Varbergs superkända mosslik? Risken finns. Det pågår nämligen en utredningsprocess kring hanteringen av ”mänskliga kvarlevor”. Att visa, eller ens bevara dem, stämplar moralpredikanter som oetiskt. Skulle de vinna gehör måste Halland göra sig av med inte bara mossliket, utan en ansenlig samling gamla ben.
Till kulturarvsförstörarna räknas ledande företrädare för Västarvet, grannregionens kulturarvsförvaltning. Enligt Västarvet är exempelvis just Bockstensmannen utsatt för den ultimata förnedringen.
Därför har man,
i dagarna, kunnat följa dramatiken kring en beslutad kremation. I sista stund räddades ett par siamesiska tvillingar från lågorna. Kyrkogårdsförvaltningen valde, tack och lov, att avvakta tills rättsläget är klarlagt. Därför får fostren, som tidigare visades på Naturhistoriska Museet, tills vidare bli kvar i glasburken. Där har de legat i formalin i cirka 200 år.
I bästa fall kommer pågående nationell utredning fram till att kvarlevor av allt från gamla kungar till gamla foster, får fortsätta att magasineras och visas. För detta finns tungt vägande skäl
– Man kan få fram mycket kunskap om det förgångna av att undersöka mänskliga kvarlevor. De har ett högt vetenskapligt värde, säger Leif
Häggström, arkeolog på Hallands kulturhistoriska museum.
Gamla skelett kan berätta om hur och var människan levt, vilka sjukdomar som drabbat henne, om hon var undernärd eller välgödd, hur gammal hon blev – och mycket mer.
– I dag kan vi, med hjälp av exempelvis dna-analyser, konstatera att rörligheten var mycket större under förhistorisk tid än vi tidigare trott.
Tack vare migration
under stenåldern förändrades gensammansättning i Sverige i omgångar. Det halländska odlingslandskap vi ser i dag kan ha utvecklats tack vare att bönder från andra ställen drog sig hit för att jorden var god, inte för att jägare och samlare sadlade om.
Möjligheterna att få svar på gamla frågor och gåtor ökar dessutom.
– Den tekniska utvecklingen under de senaste 10 år har gjort att vi fått nya analysmetoder som kan ge oss ny information utifrån de kvarlevor som finns på museerna.
Att börja bränna dem skulle alltså förstöra möjligheter att samla ny kunskap om vår historia – kunskap som kan ge ledtrådar som kan hjälpa dagens människor. Precis som de kvarlevor som skvalpar i formalin en gång gav lärdomar åt dåtidens läkare och forskare.
I Halland har under året gått igenom de hundratals kvarlevor som finns i samlingarna. Man har noga placerat efterlämningarna i separata lådor, tillsammans med journaler om berättar om vad man hittills vet om varje enskild människa.
De flesta kvarlevor förvaras i särskilda magasin. Men en del ställs ut. Som Bockstensmannen – dragplåstret i museet på fästningen.
– Det är fegt att inte ställa ut. Vi ska inte behöva vara rädda för döden. Finns det ett allmänintresse, samt pedagogiska och vetenskapliga motiv, bör kvarlevor visas. Och det är uppenbart att gamla mordoffer kittlar lite extra. säger Leif Häggström.
De rop på
omfattande utgallring som hörs från bland annat Västarvet kallar han ”kulturell plakatpolitik”.
Utgallrarna ser sig själva som etikens överstepräster. Men kulturarvsmord och kunskapsförstöring kan inte försvaras. Måtte den handledning som Riksantikvarieämbetet håller på att ta fram ge de sakkunniga på våra museer i uppdrag att mestadels bevara, inte att bränna på bål..
Låt Bockstensmannen fortsätta vila i sin glaskista för framtida generationer att se – och framtida forskare att få nya ledtrådar från den forntida mordgåtan.