Nina Persson: Lite lagom stresspåslag kanske ändå hör julen till

Jag har precis klämt i mig världshistoriens godaste lussebulle, och det bästa av allt – jag har bakat den själv.

Tillsammans med min yngste son, som en riktig bullmamma.

Pedagogisk och mjuk i rösten, utan att gå bananas när pärlsockret vällde ut över de äggpenslade bullarna. Nej då, jag lät det bli lite spill här och där.

Det gjorde inget alls att inte alla lussebullar blev perfekta. Vad spelar det för roll liksom, när det finns kärlek bakom dem.

Till saken hör att jag inte ens hade tänkt baka några lussekatter i år. Efter några intensiva veckor hade jag tänkt ägna min lediga dag åt att bara ta igen mig – inte ägna mig åt några bakkonster.

Men när sonen frågade så hade jag inte hjärta att säga nej. Och typiskt mig kunde jag inte nöja mig med vanliga lussekatter, utan ville göra en lyxvariant med extra allt. Mer jobb, mer ingredienser – men jo, de blev också godare. Sonen nöjd – jag nöjd. Bra inledning på julpysslet ändå.

”

Kanske är det just doften av nygriljerad skinka, dagen före julafton, som får julefriden att infinna sig.

Jag vet att jag de senaste åren har försökt tona ned hetsen kring julen och alla ”måsten” och ”borden”. Men nu har jag tänkt till lite.

Kanske är det ändå så att vi mår bra av att tagga till lite extra så här veckorna innan jul.

Traditioner innebär ju ofta umgänge, värme och trygghet – precis vad många av oss behöver i det hektiska samhälle vi lever i. Vi kanske mår bra av att rikta uppmärksamheten mot något annat.

I helgen har vi bakat pepparkakor med mamma – något vi har gjort tillsammans med barnen i många år nu. Visst, det hade varit jätteenkelt att bara köpa en burk i affären. De är till och med perfekt utformade, lagom gräddade, och man slipper timmar av knådande och kavlande. Men det är ju liksom inte det som är det viktiga – det handlar ju om att vara tillsammans och skapa minnen att bära med sig.

Jag menar inte att man alltid ska välja självpåtagna krav så här i juletider. Men ibland kanske vissa traditioner är bra för oss. Att vilja lägga sin själ i att få den perfekt kokta skinkan, trots att det finns att köpa färdig (till och med skivad) sådan i affären. Kanske är det just doften av nygriljerad skinka, dagen före julafton, som får julefriden att infinna sig. Eller så är du en person som jag, som finner ro och glädje i att slå in julklapparna hemma, även om många butiker står för den servicen. Du väljer själv - eller väljer bort – det är det fina i kråksången.

Det jag försöker säga är att man kanske inte alltid måste välja minsta motståndets lag. Och kanhända är det just den här spänningen och förväntan som gör december månad och julen till just vad den är.

Jag vet att jag förmodligen kommer känna lite stresspåslag de kommande veckorna, men kanske är det så det får vara. Jag vet att det enkla är gott nog, men ibland vill man göra det lilla extra.

Fast jag ska även njuta, glädjas och koppla av – för det hör också julen till.