Små vänstersteg i rätt riktning
Ledare 27/12. Nyligen (18/12) presenterades Vänsterpartiets förslag till nytt partiprogram. Rent sakpolitiskt är positionerna välbekanta. Partiet vill beskatta höga inkomster hårdare, införa sex timmars arbetsdag och motsätter sig valfrihetsreformer inom välfärden. Samtidigt syns också tydliga tecken på en tillnyktring jämfört med det nuvarande partiprogrammet, som antogs 2004 och reviderades senast 2016.
För det första slopas de mest radikala formuleringarna om kapitalism. Ordalydelser som “Införandet av socialismen kräver kapitalismens avskaffande” får stryka på foten för mer vaga och teoretiska uttryck som: “Det kapitalistiska samhällets motsättningar är tydligare än någonsin och det väcker längtan efter alternativ.”
För det andra är omsvängningen på Eu-området tydlig. “Vänsterpartiet driver kravet om ett svenskt utträde ur EU” ersätts med ett resonemang om att partiet principiellt är “motståndare” till unionen och att den på sikt bör “upplösas”. Från dagens nattsvarta beskrivning om hur i princip allt skulle vara problematiskt med EU – unionen som sådan sägs bland annat bädda för social nedmontering – erkänner man i det nya förslaget fördelar.
“Den Europeiska unionen har medfört ökad frihet att röra sig för människor, ökat utbyte mellan länder, snabbare informationsflöden och tillgång till gemensamma system”. Det görs emellertid med brasklappar i stil med att utvecklingen gått hand i hand med att “högerpolitik lagfästs”. Likväl ser Vänsterpartiet alltså ut att ha börjat få en något mer positiv bild av EU.
För det tredje är det nya stycket om hedersrelaterat våld en viktig nyhet. Till saken hör att förekomsten av hederskultur under lång tid varit något av ett rött skynke inom partiet. När riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh – numera vilde – började lyfta frågan om problemets utbreddhet i svenska förorter (Expressen 22/6-15) uppstod minst sagt infekterad stämning. Att dåvarande riksdagskollegan Rossana Dinamarca (V) som en reaktion började tala om vikten av att “inte tappa den feministiska och antirasistiska kompassen” (Aftonbladet 13/8-15) är bara ett av flera exempel på hur känslig frågan om hedersvåld länge varit inom Vänsterpartiet.
Innebörden av det nya partiprogrammet ska inte överdrivas. De djupa röda ränderna består. Man motsätter sig ännu de marknadsliberala självklarheter som utgör grunden för dagens välstånd. Likväl kommer helt klart små vänstersteg i rätt riktning tas – om programmet antas.