Peter Gyllander är sportjournalisten som bytte spår
Halland: Han har intervjuat sportstjärnor som Peter Forsberg och Pelé. Haft ishockeyspelare som Tomi Kallio och bröderna Lundqvist som kollegor. Hallandstrafikens presschef Peter Gyllander är 57-åringen som inledde karriären med att armbåga sig fram och som inte är rädd för konflikter.
Rollen som presschef på Hallandstrafiken kräver såklart inga vässade armbågar och dramatiken och pulsen som chefsjobbet i Frölunda innebar är aldrig lika påtaglig.
Men värmlänningen Peter Gyllander är ex-journalisten som alltid gillat ett visst mått av dramatik och, som han själv uttrycker det, ”inte är rädd för när det blåser”.
– Jag hade två drömmar när jag var ung, jag ville bli antingen lokförare eller journalist. Men jag kom inte in på lokförarutbildningen och därför fick det bli journalist.
– Jag hade rätt vassa armbågar när jag bestämde mig för vad jag ville göra och pluggade ingen journalistik. Utan jag började som frilansare på Sveriges Radio Värmland och fick lite vikariat på Radiosporten i Stockholm. Så på den vägen jobbade jag mig in.
Vikariaten på lokalradion byttes senare mot fastanställning på Radiosporten.
– Jag har haft förmånen att få åka över hela världen och bevaka både OS och VM. Bandy gjorde jag mycket i början för det var stort i Karlstad och senare blev jag även ansvarig för ishockeyn tillsammans med Lasse Granqvist och Tommy Åström, säger Peter och fortsätter:
– Vi försökte utveckla Radiosporten så mycket det bara gick och vi var nog bland de första med till exempel rinkreporter som var en del av referatet. Ibland satt vi till och med på spelarbänken med en mikrofon och fick snabba kommentarer från spelare och ledare.
Under en av de första somrarna på Radiosporten satt han dessutom själv på redaktionen när självaste Lennart Hyland kom förbi.
– Han hade en speciell approach kan man säga och han kom in där på redaktionen, jag hette Andersson då. Det här var innan jag hade gift mig. Så han hälsade ”hej Lennart” och jag tog i hand och svarade försiktigt ”hej Peter Andersson heter jag”. Då sa han bara ”Peter Andersson, jaa låter bra men kan ingenting” och sen gick han. Så det var både märkligt och stort, han är och var en stor idol. Och jag tycker att det finns ingen som kan möta och intervjua människor som han kunde.
Utöver det har han genom åren intervjuat mängder med elitidrottare som Peter Forsberg, Mats Sundin och Pelé för att nämna några. Men efter OS i Sydney 2000 kände han sig färdig.
– Jag var fruktansvärt trött på att resa och kände att det hade blivit vardag i det och jag drivs av utveckling. När folk frågar mig hur jag kunde ge upp ett sånt drömjobb brukar jag svara att: Ja men även den nya bilen blir gammal till slut.
Sagt och gjort, Peter lämnade Radiosporten och journalistiken för att byta sida (eller planhalva om man så vill) när han efter en tid fick jobbet som kommunikationschef på Frölunda Indians.
– Jag hade jobbat med Frölunda och haft de som kund för pr-byrån där jag jobbade. Samarbetet var bra mellan oss och vi fick mycket gjort så på den vägen blev jag anställd.
Men mot slutet av åren i Frölunda började det blåsa ordentligt för Peter när flera ändringar i samband med matcherna rörde upp starka
Det fanns som du förstår skäl till att jag slutade som jag gjorde. Men de skälen har vi bestämt att vi ska hålla för oss själva.
Peter Gyllander
känslor bland supportrarna. Bland annat plockades det, för Frölundafansen, ikoniska indianhuvudet som spelarna åker in på isen genom bort.
Föreningen kallade till flera möten med fansen för att få rätsida på alltihop. En metod som föll väl ut minns Peter.
– Vi möttes regelbundet och pratade för att göra fansen delaktiga. Det blev en jäkla bra lärdom för oss och ibland hade de kritik som var helt befogad. Så det är klart att då blåste det men jag har aldrig varit rädd för konflikter.
– Men vi tog det där på största allvar och jag minns att när jag sedan slutade i Frölunda så blev jag bjuden på lunch av några av de supportrar som varit mest kritiska. Och då erkände vi alla att det var mycket som inte var bra, men det blev bra.
Även Peters avsked i Frölunda lockade till sig en del frågor. Juni 2014 kom beskedet att man enats om ett avtal som innebar att Peter gjorde sin sista arbetsdag den sommaren. Ett avtal som sa att ingen av parterna skulle kommentera det hela närmare.
– Samma avtal gäller, säger Peter på frågan om hur han ser på avskedet i dag.
Men du hade kunnat tänka dig att fortsätta?
– Ledande fråga, skrattar han och fortsätter:
– Jag kan säga så här, det fanns som du förstår skäl till att jag slutade som jag gjorde. Men de skälen har vi bestämt att vi ska hålla för oss själva. Men jag hade gärna fortsatt i Frölunda något år till, kanske inte till i dag men nåt år till hade jag kunnat fortsätta. Så långt kan jag sträcka mig och säga.
Och det är inga hard feelings nu?
– Nej så där kan man inte hålla på. Då är då, nu är nu och sen är sen brukar jag säga. Vi skrev ju på ett avtal båda två, säger Peter som fortfarande säger ”vi” om klubben.
Men blåsten har lugnat sig för Peter som numera tågpendlar till jobbet i Falkenberg.
– Jag tycker faktiskt att det funkar jättebra men jag ska erkänna att jag från början trodde det skulle bli kämpigt. Vi får mycket kritik för att tågen inte går som de ska men vår statistik visar faktiskt att nio av tio tåg är i tid. Det är rätt så bra, och jag vet hur det är för jag åker ju själv. Samtidigt vill jag betona att jag har all och full respekt för att det påverkar folks vardag när tågen inte är i tid.
– Men vi matas hela tiden med information om att allt är skit men vi kommunicerar aldrig ut att nio av tio tåg faktiskt är i tid. Så gemensamt för alla jobb jag har haft är ju kommunikationen, förut var det rykten om nya spelare och på Radiosporten var det ju jag själv som kommunicerade ut saker. Och det är precis så på det här jobbet också, att vi måste kommunicera ut rätt saker.