Falkagårdsbor känner sig inte trygga i sitt hem
Falkenberg: För några av de boende har problemen på Falkagård blivit för mycket. Julhelgens skadegörelser var droppen. Nu flyr ett par sitt hem och området. Besvikelsen på polis och socialtjänst är stor.
Falkenberg: – Vi är utsatta för hatbrott men polisen vägrar att komma hit. Nu har vi flytt från Falkenberg på grund av polisens oförmåga att ta detta på allvar, säger Staffan Johansson som fått rutor krossade i sin lägenhet vid två tillfällen.
HN berättade i mitten av oktober att polisen fått in 14 anmälningar om stenkastning på Falkagård. I lördagens tidning publicerades en artikel om att minst tre boende fått sina fönsterrutor krossade under julhelgen. Det fick Staffan Johansson att reagera.
– Vi är riktigt upprörda över polisens nonchalans. Det står att de åkte ut med en patrull och letade i området i julhelgen. Men när vi gjort anmälan tidigare vägrade de att komma.
Staffan och hans sambo har varit utsatta för tre fall av skadegörelse. En gång var det äggkastning och två gånger har de fått fönster krossade. Senaste gången var kvällen före julafton.
– De kastade in sex stycken i senaste attacken så att hela bottenvåningen var full med glassplitter och damm. Förutom glasrutor fick vi matbord, stolar och vitrinskåp förstörda. En granne som är byggnadsingenjör tror att det måste varit mer än stenar. Att någon form av sprängmedel använts.
– Grannar hörde två knallar och att hela radhuslängan vibrerade. Men polisen vägrade att ta emot grannens vittnesmål per telefon och hänvisade till att han skulle gå till stationen som var helgstängd.
”
Det går inte att bo kvar på Falkagård. Det är uppenbart att både polisen och socialen har tappat kontrollen.
Staffan Johansson är övertygad om att det rör sig om ett hatbrott då han bor tillsammans med en man och deras lägenhet ligger lite mindre tillgänglig.
– Är det ett hatbrott måste polisen prioritera det. Men när jag ringde upp fick jag beskedet att det var avskrivet och nedlagt.
Christer Bartholdsson är polischef och väl insatt i problematiken. Han är besviken över att området som hade lugnat ned sig nu är tillbaka i samma negativa spiral som tidigare.
– Jag är själv oerhört frustrerad över att vi inte får någon långvarig effekt på vårt arbete och jag förstår att folk tycker att det är obehagligt med det som sker.
Han känner inte igen sig i Staffans beskrivning av polisen. Han menar att anmälningar tas emot centralt i Göteborg och inget som han styr över.
– Om det är så att anmälningar inte har tagits emot är det olyckligt, men det är inget som jag känner till. Falkagård är ett prioriterat område och vi åker på alla larm.
Om hatbrott säger han:
– Det är ju en åklagare eller förundersökningsledare som tittat på materialet och kommit fram till detta. Personligen har jag inte sett de motiven heller.
Att det skulle förekomma spränganordningar i samband med stenkastningarna utesluter han helt.
– Jag tror inte att vi ska överskatta de här ungdomarna. De är mellan 13–16 år. Att de skulle ha tillgång till sådant är inte troligt. Smällare och raketer kan förekomma.
Daniel Johansson är tillförordnad chef på socialförvaltningen. Han har full förståelse för den frustration som finns hos de boende och beklagar att de inte känner sig trygga i sina egna hem.
– Vi märker att det här eskalerar och blossar upp om och om igen. Ofta är det under ledigheter. Den här gången hade vi vidtagit åtgärder tillsammans med polisen, säger han.
Åtgärderna handlade om ökad närvaro i området. Det har inte räckt den här gången. Samtidigt menar Johansson att deras möjlighet att ingripa är begränsad då sociallagen är utformad som den är. Några förhoppningar om stora förändringar är han skeptisk till.
– Jag har väldigt svårt att se att vi med våra resurser ska kunna förändra de här ungdomarna.
I stället tror han att det krävs ombyggnationer i området för att få bort de tillhåll som han menar skapar förutsättningar för den vandalism som i dag förekommer.
Efter skadegörelsen kvällen innan julafton blev Staffan Johansson och sambon så rädda att de tog sig till en annan ort där de känner sig trygga.
– Det går inte att bo kvar på Falkagård. Det är uppenbart att både polisen och socialen har tappat kontrollen. Om de vet vilka det är varför gör man inget? Det är skandalöst! Vi har bestämt oss för att lämna Falkagård.