Maria Haldesten: Vem är tämjare och vem är lejon i Cirkus Åkesson/ Kristersson?
Krav på extraval och dans kring Ringhals – för den som vill plocka poäng i en partiledardebatt är allt tillåtet.
Ledare 16/1. Om även Ulf Kristersson vill bada i kärnkraftsverkets kylvatten är oklart. Det var en namne på partiledarposten som kläckte den lysande idén. Osmarta utspel inför ett val, alternativt ett potentiellt extraval, har de dock gemensamt. Att krama en redan avstängd reaktor kan nämligen inte beskrivas på annat sätt.
Moderaterna har som bekant suddat ut gamla namnunderskrifter på överenskommelser. Partiet stöder nu, liksom L och KD, SD:S förslag om att ge en död och en döende reaktor konstgjord andning. Det är så viktigt att man offrar en tidigare helig ko för Moderater. Plötsligt är marknadsmässiga beslut helt förkastliga.
– När blev det långsiktigt att lägga ner kärnkraft för att ett enskilt bolag gör bedömning att det inte gör affärsmässig nytta? kläckte M-ledaren ur sig i partiledardebatten.
Det är en förvånande formulering på fler sätt. Ulf Kristersson blandar ju dessutom ihop kärnkraft i allmänhet med beslut som rör två specifika reaktorer.
Det imponerar inte.
– Det är inte seriöst, det är inte säkerhetsmässigt acceptabelt.
Det sade en projektledare för stängningen strax före att man släckte Ringhals 2, apropå de yrvakna och förvirrade politiska ”räddningsaktionerna”.
Just säkerhetsaspekten talades det mindre om i partiledardebatten. Men den är ju minst lika viktig i sammanhanget. Bortsett från att reaktor 2 fått drivas med dispens på grund av korrosionsskadorna på bottenplåten, så skulle det krävas orimligt stora säkerhetsinvesteringar för att göra fortsatt drift möjlig.
Att vägra släppa greppet om uttjänta reaktorer är ett spel för gallerierna i hopp om att lappkastet skall värma upp väljarna.
Detsamma kan i någon mån sägas om kravet på ”extraval”. Det är lätt att slänga ur sig, givet att det i dagsläget inte lär finnas stöd för ett misstroendevotum för Löfvén. Men det är samtidigt ett risktagande. För tänk om det skulle komma dithän?
Ulf Kristersson vill förstås få det att låta som att han står på tur att ta över från den statsminister han (självklart) sågar. Men opinionssiffrorna visar att rollen kan bli en annan. Vem som är tämjaren och vem som är lejonet i Cirkus Åkesson/kristersson är allt annat än självklart.