Stressad tv-kock drog flyttlasset till Hylte
Halland: Paret Tram hade allt de kunde önska sig: framgång i karriären, en stor lägenhet i centrala Köpenhamn och två underbara söner.
– Men mitt i allt kände vi oss mer paralyserade än levande. Vi levde inte längre tillsammans; vi var bara fyra människor under samma tak, säger Nicolai Tram.
Hemma i Köpenhamn strävade Nicolai Tram, tv-kock, och Eva Tram, matinspiratör och fotograf, ständigt efter det perfekta storstadslivet.
– Vi tänkte att om vi bara köper den där nya bilen, får till den där avkopplande semestern eller tjänar lite mer pengar så kommer det att kännas bättre, berättar Eva Tram.
”
Nu är det snart tre år sedan som vi förälskade oss i ett hus utanför Femsjö.
Eva Tram
Psykologer brukar kalla det för det hedoniska ekorrhjulet, eller enklare uttryckt – njutningens ekorrhjul. Principen är enkel: vi tenderar att tro att allt ska bli bra bara vi uppnår något som vi länge har suktat efter. Men i själva verket vänjer vi oss snabbt, varpå sinnesstämningen återgår till vad den var förut. Att det är så det fungerar bekräftar både Eva och Nicolai.
– Vi såg inga andra vägar än att fortsätta jobba på, men vi kom aldrig till ett läge där det kändes helt bra, säger Eva.
I stället beskriver de ett liv som kan liknas vid att springa ett maratonlopp som alltid blir några kilometer längre precis när man närmar sig mållinjen.
– Till slut var vi båda på gränsen till utbrändhet. Vi såg på varandra husägare
och frågade om det här var livet vi ville ha eller om det var livet som vi förväntades leva, säger Nicolai.
När frågan väl var ställd dröjde det inte länge innan de valde att kliva ur det ekorrhjul som de så länge hade sprungit i.
– Nu är det snart tre år sedan som vi förälskade oss i ett hus utanför Femsjö. Till en början var vi bara där under helger och semestrar, säger Eva och fortsätter:
– Men en söndagskväll när vi satt i bilen på väg tillbaka till Köpenhamn började vår äldsta pojke storgråta. Han vill inte lämna Hylte. Då kände vi att vi borde flytta hit på riktigt.
Trots att flytten har medfört livsomvälvande förändringar arbetar de båda fortfarande med att producera matrelaterat material till en rad olika medier – med skillnaden att de i stället för buss 1A bara ser skog utanför köksfönstret.
– Sist vi var i Köpenhamn för att jobba åt vi lunch på en matmarknad. Jag frågade Nicolai varför han såg så spänd. Då svarade han att jag bara ställer den frågan när vi är i Köpenhamn och att det är staden som får honom att bli spänd och stressad, berättar Eva.
Sedan dagen då flyttlasset gick till de halländska skogarna har de aldrig ångrat sitt beslut.
– Huspriserna är mycket lägre här än i Köpenhamn. Det gör att vi kan jobba mer med sådant som vi tycker är roligt och mindre i syfte att betala räkningar. Dessutom kan barnen springa runt som de vill och vi slipper be dem akta sig för trafiken hela tiden, säger Nicolai.
På frågan om något har känts jobbigt sedan de bytte både land och omkringliggande landskap kommer svaret snabbt.
– Egentligen inte. Vi trodde att vi skulle bli känna oss ensamma när vi inte längre skulle bo i samma stad som våra vänner, men det löste vi genom att alltid ha ett ledigt gästrum här i huset, säger Eva. Kommer ni någonsin att flytta tillbaka till Köpenhamn?
– Nej, svarar de båda med ett skratt.