Experterna: Så lär du ditt barn bli empatisk
Treåringen knycker kompisens spade i sandlådan och kalabalik utbryter. Hur gör jag som förälder för att mitt barn ska bli en empatisk person? Och vilka fallgropar bör jag se upp med?
OECD satsar nu stort på socialt emotionellt lärande då empati är en färdighet som man bedömer blir än viktigare i framtiden. – Det är uppenbart att de flesta barn uppvisar empatisk förmåga. Man kan till och med säga att man föds med denna förmåga, men hur den sedan utvecklas är mycket beroende på ens omgivning och vad man möts av. Som familj, kamrater, säger Philip Hwang, legitimerad psykolog och psykoterapeut samt professor i psykologi vid Göteborgs universitet och Högskolan Väst, där hans forskning främst handlar om barns, ungdomars och unga vuxnas psykologiska utveckling.
Förmågan att sätta sig in i hur en annan människa tänker, eller om denne är ledsen eller glad, kallas mentalisering och utvecklas successivt under småbarnsåren.
– Vid 3,5–4 års ålder kan barn börja förstå när ett annat barn är ledset, även om varför, orsak och verkan, ännu inte är helt självklart. Förmågan till en slags genuin empati är något som kommer i denna ålder, berättar Philip Hwang.
I Utvecklingspsykologi, som han skrivit tillsammans med Björn Nilsson, beskrivs hur denna sociala förmåga verkar ha ett visst samband med anknytning: barn med en trygg anknytning uppvisar en bättre och snabbare utveckling av förmågan. Låtsaslekar, syskon och den generella språkutvecklingen verkar också kunna påverka utvecklingen av förmågan att både förstå och sätta sig in i vad andra tänker och känner. Hur ska omgivningen förhålla sig?
– Barn tar efter vad vuxna gör, inte vad de säger, och detta är extra tydligt när det gäller empati. Vi förmedlar mer än vi tror via gester och ansiktsuttryck.
Ett annat tips är villkorslös kärlek.
– Barn uppfattar att prestation ofta premieras före vem de är som person. ”Jag älskar vad du gör.” Inte ”Jag älskar dig.” Det finns en allmän uppfattning att barn blir bortskämda av villkorslös kärlek, men det är snarare om man som förälder är helt gränslöst. Se också upp så att inte kärleken är villkorad i relation till empatisk förmåga: ”Jag tycker bra om dig när du delar med dig.”
Ge barnet positiv återkoppling snarare än negativ, råder Philip Hwang.
– Många föräldrar inskärper regler med repressalier av olika slag, men man vet att barn svarar mycket bättre på positiva reaktioner från föräldrar än på klander. Vuxna förstår ofta inte att barn inte förstår. Förstår inte barn varför de får klander blir de jättefrustrerade.
Hans råd mynnar ut i ett intuitivt föräldraskap.
– Visa barnet kärlek. Och kom ihåg att det gör som vi gör.
Vilka fallgropar finns att se upp med?
– När det blir ett glapp mellan mig som vuxen och barnets önskan att dela med sig. Barnet reagerar spontant på någon som inte har mat och vill ge något. Det kan också vara tvärtom: oj, mitt barn är inte generöst mot andra barn i sandlådan. Men man glömmer att det kanske bara är tre år. Var vaksam på vad det är som kommer från dig själv och vad som kommer från barnets utveckling, säger Philip Hwang och tar som exempel föräldrar som ryker ihop när den enes tvååring tagit den andres spade.
– Här handlar det inte om barnen.
Malin Eriksson, doktorand vid Barn & Babylab på Uppsala universitet, har studerat olika sociala beteenden hos förskolebarn så som bland annat sympati, samarbete och antisocialt beteende. Hon instämmer i vikten av att man som förälder är en empatisk modell. Att man kan sätta ord på känslor, spegla och bekräfta barnet: ”Ja, nu blev du ledsen för att Kalle tog din leksak.” Prata med barnet om andras känslor.
– Ha inte för höga krav på barnet. Ha tålamod och visa vägen som förälder. För de allra flesta barn kommer det då av sig själv. Som förälder räcker det att vara good enough.
En fallgrop att se upp med är om man hämmar sitt barns känslomässiga utveckling.
– En del föräldrar kan ha svårt med sin egen känsloreglering och därför reagera starkt negativt på