Antikroppstest för covid-19 riskerar bli en besvikelse

Antikroppstester i stor skala beskrivs som ett mycket viktigt redskap för att få en bild av hur covid-19 har spridits i samhället – och på så vis kunna planera det fortsatta smittskyddsarbetet.

Men allt mer tyder på att bilden blir missvisande.

– Det fanns en väldig tilltro till det här med antikroppstest, att de skulle lösa en massa problem när det gäller det fortsatta smittskyddsarbetet. Men det verkar tyvärr inte vara så enkelt, säger Jan Albert, professor i smittskydd vid Karolinska institutet.

Grundproblemet är att forskarna världen över är osäkra på hur resultaten från antikroppstesterna ska tolkas. Det beror helt enkelt på att det än så länge saknas tillräcklig kunskap om hur kroppens immunförsvar reagerar på det nya coronaviruset.

– Det gör att det är väldigt svårt att värdera olika strategier för fortsatt social distansering, nedstängning och sådana saker. Om det är rimligt, nödvändigt eller onödigt. Det finns alla tänkbara möjligheter där, säger Jan Albert.

Personer som har tillfrisknat efter en allvarligare infektion tycks i de allra flesta fall ha producerat antikroppar som går att upptäcka med dagens antikroppstester. Men när det gäller mildare infektioner finns många frågetecken.

– Det börjar komma allt mer kunskap om att även de allra bästa testerna missar fall, framför allt de mildaste. Och det är ju de fallen som är mest intressanta, som vi inte har koll på, säger Jan Albert.

Klas Kärre, som är professor i immunologi vid Karolinska institutet och enligt Jan Albert kan beskrivas som Sveriges nestor när det gäller kroppens immunförsvar, förklarar i en artikel i Svenska Dagbladet att antikroppar inte är en fråga om noll eller ett – att man antingen har dem eller inte.

– Har man haft en mild infektion kanske man bara fick ett mindre omfattande antikroppssvar, som kanske inte når upp till gränsen för vad som räknas som ett positivt test, och som kanske inte heller ger den efterlängtade totala immunitet som vi hoppas att infektionen innebär, säger Klas Kärre.

Dessutom, tillägger han, finns det exempel på personer som blivit friska från covid-19, trots att de på grund av en ärftlig immunbristsjukdom inte kan tillverka några antikroppar alls.

Kroppens immunförsvar är enormt komplext. Förutom antikroppar, som bildas av B-celler genom ett slags vild improvisation där olika antikroppar slumpas fram tills någon visar sig passa – så finns det en bred bukett av andra vapen mot infektioner, exempelvis olika typer T-celler som också kan lära sig att känna igen och bekämpa smittämnen.

Det innebär alltså att personer som inte har antikroppar i blodet ändå skulle kunna ha haft covid-19 – och någon form av skydd mot framtida infektioner.

– Sannolikt finns det något slags immunologiskt minne, som gör att man åtminstone inte klarar sjukdomen sämre än vad man gjorde första gången om man blir smittad på nytt, säger Jan Albert.

Men han understryker att ingen vet hur det ligger till ännu. Och även om det immunlogiska minnet skulle ge ett visst skydd, så är det oklart hur länge det skyddet kvarstår – vare sig det handlar om antikroppar eller något annat immunsvar.