Här görs humrarna redo för livet i havet
Under tre års tid har Sotenäs kommun sett till så att cirka 8 000 nykläckta hummeryngel satts ut på havsbotten utanför Smögen. Tidningen fick följa med den sista kullen från forskarnas trygga labb och ner i djupet.
Martin Olofsson är ute på sin båt LL Marie och fiskar havskräftor med fiskmåsar skrikande i bakgrunden när han plockar upp telefonen. Han är en i Smögens krympande skara yrkesfiskare som fortfarande tar upp hummer längs kusten under säsongen.
– Vi har sett under de åren vi fiskat att hummern har minskat. Sen är det vissa år som blir bra ändå, då tror man att det finns massa hummer igen. Men troligtvis är det ett för hårt fisketryck från både yrkes- och fritidsfiskare, säger han.
Han tillägger att eftersom fritidsfiskarna inte har någon skyldighet att rapportera hur många de fångar är det svårt att uppskatta hur många som tas upp varje år. Men han ser att det är många tinor i vattnet under säsongen.
– Den är väldigt utsatt, hummern.
När Martin Olofsson fick frågan om han kunde plocka upp ett antal rombärande hummerhonor som skulle ingå i ett forskningsprojekt var svaret självklart.
– Vill de föda upp hummeryngel så är det klart att vi tar hem humrar till dem.
Det var Per-olof Samuelsson som med noggranna instruktioner på handen bad om honorna. Han är initiativtagare och projektledare för Sotenäs kommun och har de senaste tre åren levererat hummerhonor till Göteborgs universitets laboratorium Kristineberg i Fiskebäckskil.
Syftet med pilotprojektet är att få svar på om en omfattande utsättning av hummeryngel kan stärka beståndet. Finansieringen, cirka 3,9 miljoner, kommer från Jordbruksverkets havs- och fiskeriprogram. Projektet är en del av en större havsmiljösatsning i Sotenäs kommun.
– Vår övergripande målsättning är att havet ska komma åt det hållet det var runt 1970. Då fanns det betydligt fler arter i havet, då kunde man få både långa, kolja och ibland bergstunga mellan skären. Det är det långsiktiga målet, att vi kan bidra litegrann, säger Per-olof Samuelsson.
Det finns också en tanke om att minska avståndet mellan fiskare och forskare, samt gynna det lokala fisket, som länge haft stor betydelse för kustens identitet och näringsliv.
– Det finns nästan inga yrkesfiskare kvar i Sotenäs kommun. Det är en av grundstenarna, att vi vill visa att samhället satsar på havet och fisket, så ungdomar vågar satsa på yrkesfiske. Vi vill visa att man kan få i land närfiskat, säger Per-olof Samuelsson som själv vuxit upp med yrkesfiskande pappa och farfar.
Han möter upp vid en av Kristinebergs små byggnader bara meter från Gullmarsfjordens klara saltvatten där några rödmaneter trasslat in sig i sjögräset och fritidsbåtarna fylls med allt från människor till solstolar.
Inne i huset finns prydligt organiserade tankar, tunnor och plastlådor med humrar i olika storlekar och vatten med noga övervägda temperaturer och salthalter. Två vuxna honor sitter i varsin plastlåda med slangar som leder ner i en större tunna. Genom slangen har tidigare i år nykläckta larver åkt ner tillsammans med sina syskon och så småningom vuxit upp till humrar i miniformat som försökt att äta upp varandra.
För att de inte ska kannibalisera på sina syskon i alltför hög utsträckning placeras de, strax efter de gått från det sista frisimmande stadiet, på vita plattor med egna små rum. Forskningsteknikern Linda Svanberg sticker ner fingret i ett av facken och blir genast attackerad av ett par nästan genomskinliga små klor.
– De har egna personligheter. En del sitter och trycker i ett hörn medan andra attackerar direkt och försöker döda en om man kommer nära, säger hon och förklarar att det fortfarande är mycket kring humrarnas ekologi som okänt.
Hon har, tillsammans med sina kollegor, i tre olika omgångar tagit hand om hummerhonor och dess avkommor. Totalt har 18 honor med ägg släppt larver.