Fakta: Hummerfiske

Hummer får enbart fiskas med tinor med två flyktöppningar på minst 60 millimeter.

Fritidsfiskare får ha ute sex tinor i taget, yrkesfiskare högst 40 tinor.

Hummern måste vara minst 9 centimeter lång mellan ögonhålans bakkant och huvudsköldens bakkant för att vara lovlig. Hummer med yttre rom måste släppas.

Det är enbart yrkesfiskarna som Havs- och vattenmyndigheten kan kräva ska rapportera in sin fångst enligt fiskeförordningen.

Fritidsfiskare får inte sälja fångst från havet, men måste följa vissa regler. Mer detaljer finns på Havsoch vattenmyndighetens hemsida.

Fisketrycket är högt och bestånden ”har förlorat stora delar av den tidigare produktiviteten och är kvar på en historiskt låg nivå” enligt myndigheten.

Hummersäsongen startar den 21 september i år och varar till slutet av november för fritidsfiskarna och slutet av december för yrkesfiskarna.

•

•

•

•

•

•

• för att ta med dem ner i djupet.

De närmaste timmarna upprepar de andra av Smögendykarna proceduren. De försvinner snabbt under ytan och tar sikte på djup runt 17 meter och platser där det finns skrymslen där ynglen kan söka skydd för att inte omedelbart sluta sina dagar som fiskmat.

– Vi gick ner i helt fritt vatten till ungefär 20 meter där det var en kulle eller bergsplatå. Där ville vi inte släppa dem, för då har de ingenstans att gömma sig, så vi simmade ner till sandbotten intill där det är lite mer skal- och grusbotten, säger Annika Malmberg, en av dykarna som varit med och släppt ut yngel flera gånger under åren.

Men bara för att alla småhumrar nu är utsläppta på havsbotten för att kämpa för sin överlevnad på egen hand betyder det inte att de lämnas därhän. Om några år planeras en dna-spårning för att få svar på om utsättningen av alla tusentals yngel har gett resultat.

Professorn och populationsgenetikern Carl André på Tjärnös marina laboratorium, också från Göteborgs universitet, är en av de som jobbar med spårningen. De håller nu på att ta fram ett antal kännetecken för att kunna identifiera de humrar som kommer från familjerna som satts ut.

– Vi har gjort dna-analys på mammorna och ett antal syskon till de som släpps ut. Det är samma typ av analys som man gör på människor, som vid brottsbekämpning eller faderskaptest. Men istället för att identifiera pappan ska vi identifiera syskon, säger Carl André.

Som en del av Sotenäs kommuns projekt planerar de att om ett antal år ta hjälp av de som lyckas få hummer i sina tinor.

– Vi kommer säkert att under säsongen be folk att klippa ett litet ben något från hummern och lämna in till oss, säger Carl André.

Planeringen pågår fortfarande, men han hoppas också att forskarna ska kunna göra egna provfiskningar.

– Målet är att ta reda på hur effektiv en sådan här stödutsättning är. Överlever de? säger Carl André.

Men det finns orosmoment kopplade till utplanteringar i tusental. Som att de unga djuren vant sig vid en enklare tillvaro, blivit domesticerade, och därmed inte klarar sig lika väl eller inavel. Men risken för det förstnämnda är liten i det här fallet, förklarar Carl André, eftersom hummerynglen fortfarande är så små när de sätts ut. Och inte heller inavel oroar honom i dagsläget.

– Bestånden har minskat. Vi har ett bestånd i Skagerrak och Kattegatt. Men det finns inga tecken på att de är så små att de har problem med inavel. Det är fiskeridödligheten som kontrollerar beståndens storlek, säger han.

Carl André tillägger att de restriktioner som infördes 2018, då minimimåtten för tinornas flyktöppningar ökades i Sverige, är bra för bestånden. Han får medhåll av fiskaren Martin Olofsson, som första året efter restriktionerna ändrades såg en halverad fångst, men förra året kunde se en viss återhämtning. Kanske kommer några av forskningsprojektets syskon hamna i Martin Olofssons tinor om ett antal år.

– Det ska bli intressant att se om det är några av de här humrarna som överlevt, säger han.