Stor rädsla bland ryttare att ramla av och skada sig
Många ryttare kämpar mot en stor rädsla för att ramla av och skada både sig själv och hästen. Ändå är det inget som pratas om på en högre nivå, menar några av Hallands bästa ryttare.
Oro, ångest och dåligt samvete. Det tampas svenska ryttare med dagligen, enligt en studie från hippologstudenten Fanny Kristoffersson. Studien, där 18 vuxna ryttare från olika discipliner deltog och diskuterade förutbestämda frågeställningar i smågrupper, visade att många ryttare kämpar med en rädsla för att ramla av och skada både sig själv och hästen.
Det finns också en rädsla för att misslyckas och för vad andra ska tycka och tänka.
Rutinerade fälttävlansryttaren Sandra Gustafsson från Hermanstorp känner igen de där känslorna. Gustafsson, som tillhört landslaget i flera år, minns framför allt en regnig helg i Malmö.
– Jag stod och grät där i regnet. Jag skulle göra min första tävling i en högre klass och jag var förbannad på min tränare för att han hade anmält mig. Jag trodde inte jag var förberedd, säger 33-åriga Gustafsson och fortsätter:
– Hindren var så stora och jag kände mig så extremt liten på denna jord. Men jag tog tag i det och gick igenom banan över tio gånger. Det slutade med att jag gjorde en av mina bästa rundor.
Sedan dess har inte Hermanstorp-ryttaren kämpat mot den där rädslan.
– Det är klart man har känt i vissa korta sekvenser, som exempelvis när går omkull och blir orolig för en sekund för vad som kan vara skadat. Men inför tävlingar är det inget jag tänker på. Jag är så säker och medveten om riskerna.
Just medvetenheten är en viktig parameter. Vet man inte vad man