”Äntligen börjar jag att bli vis och klok”
De senaste åren har Pia Alexandersson fått klara sig utan sommarsemester. Det varma halvåret återfinns hon på Ullared Flädje golfbana, både på arbetstid och fritiden.
–Här jobbar vi från den 1 april till den 31 oktober. Det är ju nu det är högsäsong, säger Pia Alexandersson och konstaterar att det är fullbokat med över hundra golfare per dag dessa inte alltid så strålande sommardagar.
– Alla ska ut och spela nu, förmodligen är det en effekt av corona. Att spela golf är ett säkert sätt att umgås på, säger hon.
Arbetet börjar 06.00 och på Pias lott ligger att ta hand om foregreen och tee, utslagsplatsen.
Hon gillar arbetet och förklarar att det handlar om betydligt mer än att susa runt på en åkgräsklippare.
– Det är ett väldigt intressant arbete, man måste veta hur allting är uppbyggt och helst se problemen innan de dyker upp. Vi måste kunna hantera svampangrepp, torka, slitage och annat.
Med jämna mellanrum ändras banorna. Den som spelar en runda på måndagen kan mötas av helt nya hål på torsdagen. Med hjälp av ett särskilt verktyg tas en jordklump upp där det nya hålet ska vara och klumpen stoppas ned i det gamla hålet.
– Ett par gånger i veckan flyttar vi hålen så att banan inte alltid är likadan. Det är lite roligt att se när spelarna reagerar på att hålen är flyttade.
Sedan hon började på golfbanan har hon själv tagit upp sitt gamla golfintresse.
– Jag spelade för länge sedan, innan barnen kom, men jag hade behållit alla grejer så det var bara att plocka fram dem och börja om.
Vid sidan av golfen är Pia intresserad av sång och musik och drar sig inte för att stå på scen för att underhålla. Redan vid tre års ålder hade hon upptäckt glädjen i att sjunga, hennes farmor brukade sätta den lilla tösen på diskbänken och där satt hon och sjöng för allt vad tygen höll. Hon har sjungit på dop, bröllop, begravningar och fester men också i dansband och i Gospel Bliss i Falkenberg.
– Jag älskar att sjunga, jag till och med går och sjunger för mig själv när jag jobbar.
Inte nog med det, hon har ett band, Solskinas orkester. När Pia var liten kallades hon för Solskina och namnet passade som hand i handske när det blev tal om att bilda ett band. Vilket egentligen skedde av en ren slump.
– För fyra år sedan jobbade jag på Burger Inn i Falkenberg när det kom in en snubbe. Vi började prata musik, musiker och orkester och det ena ledde till det andra och vi bildade Solskinas orkester.
”Vi” innefattar Thomas Arvidsson och Thore Olofsson som sköter instrumenten medan Solskina själv sjunger.
– Med coronapandemin har det inte blivit så många framträdanden men i vanliga fall har vi två, tre spelningar i månaden. Ofta spelar vi på äldreboenden och det är en sådan glädje att se de gamla ryckas med av musiken.
Pia erkänner att hon saknar att uppträda inför publik men berättar att de dels finns på Youtube efter en inspelning från Ramnaparken i Borås som sänts digitalt i sommar, dels har de haft en spelning utomhus vid Ätranhemmet:
– Bara det finns el och möjlighet att täcka över instrumenten om det regnar så löser vi det.
Det musikaliska arvet har Pia utan tvekan överfört till båda döttrarna. Alla tre har, vid olika tillfällen, varit med i Kålles sommarteater och Emelie både dansar och spelar bas. Äldsta dottern Evelina, som fyllde 18 år i tisdags, har lovat att fixa födelsedagstårtan till 50-åringen.
– Hon utbildar sig till konditor och ska göra en skapelse till födelsedagen, exakt vad det blir vet jag faktiskt inte men jag misstänker att det är något naturtema.
Jubilaren hoppas på uppehåll, för planen är att ta emot de lite äldre släktingarna hemma i trädgården på eftermiddagen och på kvällen är vännerna inbjudna.
– Lite festligheter blir det förstås men man får dela upp gratulanterna och inte blanda de äldsta med de yngre.
På önskelistan står pengar. Men Pia förklarar hur hon tänkt sig och att pengarna inte är till hennes egen kassa.
– Jag har skrivit på inbjudningarna att jag önskar mig pengar till arbetslösa musiker. Bland annat är ju min egen orkester arbetslös nu och det är många, många fler som drabbats.
Hur känns det att fylla 50 år?
– 50 år känns bra, äntligen börjar jag bli klok och vis, haha! Jag känner mig ju fortfarande som 25, jag är pigg och kry och stark som en oxe. Men det viktigaste är ju trots allt att man får vara frisk. Vad ser du fram emot?
– Att det här med corona går över så att vi kan uppträda igen. Jag skulle också vilja resa lite mer utomlands. Jag vill gärna åka till Israel igen, jag har släkt i Eilat som jag vill hälsa på.