Nye Wic-tränaren om skadan som avbröt karriären
Han tvingades lägga klubban på hyllan i förtid. Warberg IC:S nye tränare Jonas Gustafsson drabbades av en oklar knäskada. Än idag, tolv år senare, påverkas hans vardag av skadan.
Han växte upp i Kungsbacka där idrotten var en stor del av livet. Han testade på mycket, men ishockey, innebandy, golf och fotboll var det som tog upp det mesta av tiden.
– När jag var 15 år höll jag på med golfen och innebandyn och från 20-årsåldern valde jag innebandyn, säger Jonas Gustafsson.
Efter fyra år civilekonomstudier i Borås var han tillbaka till Kungsbacka för att börja arbeta. Tanken var att han skulle spela i division två-laget. Men det stannade endast vid en tanke.
– Jag åkte på en oklar knäskada på båda knäna och tvingades sluta med innebandyn när jag var 24 år gammal.
Gick det inte att fastställa vad exakt det var?
– Jag tror att det var en allvarlig broskskada. Jag sökte hjälp så långt jag kunde. Jag träffade flera läkare, kompetenta människor, som satte en ganska diffus diagnos. Det syntes inte mycket på magnetröntgen. Jag var även hos ett antal olika sjukgymnaster.
Smärtan var extra påtaglig under de första åren efter att han tvingats lägga av med spelarkarriären.
– Det hindrade mig i vardagen. Det var inte innebandy i sig, utan att faktiskt ha ont när du går ut på en promenad i nästan två år. Jag saknade verkligen möjligheten att kunna motionera. Det var rätt tufft, men jag gick stärkt ur den situationen.
Tack vare ihärdig rehabilitering blev det bättre. Men trots att det gått 12 år sedan skadan, påverkas Jonas av den än idag.
– Det är fortfarande kvar, men det är hanterbart. Det handlar om mängden. Jag tycker om löpning, det är väldigt avkopplande. Men jag kan aldrig springa två dagar i rad, det är den regeln som gäller.
När spelarkarriären fick avslutas i förtid blev det så att Gustafsson fortsatte att vara kvar i laget, då i rollen som assisterande tränare.
– Säsongen efter var jag lite bättre i knäna men då valde huvudtränaren att sluta. Då startade jag att hålla på med tränarbiten på riktigt kan man säga, säger Jonas Gustafsson och fortsätter:
– Jag har alltid varit intresserad av hur det är att vara tränare. Det föll mig ganska naturligt. Det är alltid svårt när man är på den nivån att veta var det ska ta vägen. Då var jag rätt uppstartad i ett civilt yrke.
Viljan att ta sig an en grupp, att lotsa och utveckla den har funnits där under lång tid. Och det var tack vare hans pappa som det fröet såddes.
– Jag tror att på ett sätt hade jag en tanke att blir tränare innan jag blev tränare. Det kommer från min pappa, som jobbade som hockeytränare i ishockey. Han spelade själv i bland annat Borås och Olofström. Det fanns lite fotografier och medaljer hemma, berättar Jonas.
Det blev två år som huvudtränare innan han anslöt till Pixbo och gjorde två år i klubbens division ett-lag. Det följdes av två säsonger i rollen som assisterande tränare i det svenska Superliga-laget.
– Det var ett stort kliv. Det är extrem skillnad mellan division ett och SSL, särskilt eftersom vi var ett bra lag med många väldigt duktiga och rutinerad spelare. Men snäppet blev lite mindre i och med att jag gjorde två år i division ett-lag och lärde känna mycket folk i klubben.
Sejouren avslutades med ett år som assisterande i damlaget innan han vände hem till Kungsbacka och Varla Innebandyklubb. Efter tre år med huvudansvaret för det nuvarande division ett-laget är han nu huvudtränare för Warberg IC.
”
Det var inte innebandy i sig, utan att faktiskt ha ont när du går ut på en promenad i nästan två år
Jonas Gustafsson
– Det var ett enkelt val att välja Warberg. Warberg har höga ambitioner och bra förutsättningar med hall. De har byggt upp ett tänk som lockar spelare som vill något med sin karriär. Det går bra att kombinera med jobb och studier, till skillnad mot i en storstad. Har man lite längre till hallen blir det annorlunda. Att Stockholm inte har något lag i den högsta serien säger en hel del.