Nelson är inställd på lugnare pappalivet
Nelson Sande, som är född i Kenya, levde för några år sedan ett hektiskt liv i London med party varje dag. – Jag behövde byta livsstil, säger han.
Livets gång: Nelson Sande har bytt liv. Från det hektiska festlivet i London till det lugna livet i Falkenberg. Dessutom har han blivit pappa till lille Collin.
I dag är han pappa och bor i det lugna villaområdet Tröingeberg i Falkenberg.
– Min sambo ville flytta tillbaka till Falkenberg, där hon har sin familj. Helt okej för min del, jag ville att vår son skulle växa upp med sina jämnåriga kusiner. Vi bestämde oss direkt när vi såg huset på hemnet, det passade oss precis. Då bodde vi i Göteborg med vår nyfödde son. Min styvpappa hjälpte oss att köpa huset.
Nelson har slagit sig ner på en stol och sitter avslappnat tillbakalutad med benen i kors framför sig. Det är tyst i huset, sambon Clara är ute på promenad med sonen tillsammans med syrran och kusinen.
Nelson själv är lite snörvlig.
– Jag jobbar på lagret på Dagab i Göteborg. Det är 27 grader kallt. Alla som jobbar där är lite snoriga hela tiden. Det är ett tufft jobb, men jag får bra betalt. Jag jobbar kvällsskift.
Nelson börjar berätta om sitt liv. Sina första år bodde han i Nairobi, Kenyas huvudstad, hans mamma var ensamstående och jobbade som dataansvarig på Frälsningsarmén.
– På lågstadiet gick jag i en skola mitt emot mammas jobb, jag åkte alltid dit i bil. Varje morgon hissades flaggan på skolgården, vi sjöng nationalsången sen gick vi in.
Det var vid den tiden styvpappan från Sverige kom in i bilden.
– Han var snäll, att han var vit var inget konstigt. I området vi bodde i var det många vita och många av mammas vänner var vita.
Nelsons blivande styvpappa pluggade till läkare i Lund och Nelsons mamma åkte dit för att hälsa på.
– Hon blev borta i två år. Hon tog inte med mig för det var problem med mitt visum. Jag fick åka till mormor och morfar på landet, det var väldigt stor skillnad med utedass och ingen el. Tv:n drevs med bensindrivet elverk. Jag hade inga syskon. Jag var förtvivlad över att bli lämnad.
Efter två år kom mamman och styvpappan till Kenya för att gifta sig, när de åkte tillbaka följde Nelson med.
Första året bodde de i Halmstad, Nelson gick i förberedelseklass en termin samtidigt som han skolades in i en vanlig klass.
– Jag gick på Örjansskolan och jag var enda utlänningen i min klass. För första gången i mitt liv råkade jag ut för rasism.
Men Nelson fick kompisar som han fortfarande har kvar. Efter ett år i Halmstad gick familjens flyttlass till Värnamo, då blev det likadant, fast värre.
– Det var tuffare än i Halmstad, bråk i skolan första dan. När de sa rasistiska ord till mig flippade jag ur och slog till. Men jag fick kompisar som jag hängde ihop med, jag var inte ensam.
Efter grundskolan valde Nelson att flytta tillbaka till Halmstad. Det var idrottsgymnasiet Aspero som drog. Nelson gillar golf och bedömer själv att han är ”rätt bra”.
– Mest känd är jag för mina långa slag, som längst har jag