Mycket av värmeljusens brinntid går upp i rök

Vilket värmeljus håller utlovad brinntid bäst? Vi har testat nio fabrikat i hemmiljö. Fler än hälften höll inte måttet.

Det är lätt att fantisera fram en bild av hur vi samlats i mörkret kring vajande stearinvekar i evig tid, men stearinljuset är en relativt modern företeelse. Ljus var tidigare gjorda av talg eller vax och det var först i början av 1800-talet som den franske kemisten Michel Eugène Chevreul upptäckte att stearin lämpade sig för ljusframställning. Han är för övrigt en av 72 framstående personer som fått sin namn inristat på Eiffeltornet.

1839 startades den första stearinfabriken i Sverige. När vi fick fotogen och senare elektricitet tappade stearinljusen i betydelse, men på 1960-talet började tända ljus bli en mysfaktor på middagsborden.

Och så är det alltjämt.

Vi är allt mer hemma och särskilt nu på vintern är behovet av mys extra stort. De modernare värmeljusen bidrar till stämningen och vi svenskar förbrukar årligen minst 300 miljoner värmeljus med veke och stearin eller paraffin i aluminiumkoppar.

Vad får vi för pengarna då? För att ta reda på det har vi testat hur väl den angivna brinntiden stämmer överens med vad som utlovas på förpackningar. Testet har utförts i vanlig hemmiljö. Värmeljusen var placerade på gott avstånd från varandra i likadana ljuslyktor, och fönster samt vädringsventiler och balkongdörrar var stängda så länge testet pågick.

Vi hade köpt nio förpackningar av olika fabrikat som innehåller från 27 till 100 värmeljus med en brinntid från fyra till sex timmar per kopp. Priset per ljus är från det billigaste på 30 öre till 1,48 kronor.

Värmeljus är en förhållandevis billig produkt per styck, men det finns alltså prisskillnader. På hyllkanterna i butiken står ett jämförelsepris för vad de kostar per ljus och vi har med det i redovisningen under varje sort. Dyrast per styck var testets enda miljömärkta värmeljus.

300 miljoner värmeljus i 4,7 miljoner hushåll gör att det i varje hem konsumeras 64 ljus årligen i snitt. Det blir flera hundra timmar totalt per bostad. Normalt kanske man som konsument inte granskar informationen om brinntid på förpackningarna, men den varierar från fyra till sex timmar.

Vårt test visar att variationen är större än så.

Sämst på att hålla sin brinntid var Xtra värmeljus från Coop som i snitt på två ljus slocknade 25 minuter i förtid, det vill säga att brinntiden sjönk med 10,42 procent från de utlovade fyra timmarna. Även om det fanns ljusmassa kvar i de ljuskoppar där ljusen slocknat i förtid, som exempelvis i Xtra, gick de inte att tända igen. Det fanns ingen veke kvar.

Bäst på att hålla sin utlovade brinntid var testets enda miljömärkta ljus från Fixa som brann i snitt 32 minuter mer än utlovat, tätt följd av Ikea med 31 minuter extra brinntid. Båda lovade sex timmar men brann i drygt sex och en halv timmar.

Alla ljus har alltså brunnit från start till slut i ett svep. Ett värmeljus som släcks för att tändas igen riskerar att förlora i brinntid.

Åtta av våra nio testade värmeljus har aluminiumkopp och den miljömärkta från Fixa är gjord i återvunnen plast (PC). Koppen är fylld med rapsvax och det enda värmeljus av våra testade som märkts med Svanen. Det nordiska miljömärket Svanens krav innebär att ljusen ska bestå av mer än 90 procent förnybar råvara. Eftersom det förekommer andra uppgifter på Willys hemsida, med lägre innehåll av rapsvax, mejlar vi frågan till Axfoods presstjänst för att få exakt andel och får beskedet att ljusen ”innehåller 96,3 procent rapsvax och 3,7 procent paraffin (som behövs av produktionstekniska skäl)”.

”

I snitt konsumeras det 64 ljus årligen i varje svenskt hem

Paraffin som kan komma från fossila oljor är inte någon förnybar källa liksom aluminiumkoppar, som är svåra att återvinna.

Stearin görs av animaliskt fett, från slaktavfall, eller en blandning av detta med vegetabiliska oljor.

Veganer vill inte ha animaliskt innehåll och för andra går miljöhänsyn först. Granska innehållsförteckningarna – i de fall där det går. På tre av de testade värmeljusen fanns inget angivet på förpackningen, men på företagens hemsida fanns besked om innehållet.