”Allt gör lite ont hela tiden”
”
Jag kan också känna igen känslan av att trots att man flyttat behöver man någonstans kärlek och bekräftelse från folk som känt en längre tid än bara några år
Tove Lo har haft ett händelserikt år. På några månader har hon gått från ett liv som popstjärna i Los Angeles till prostituerad i Alingsås i sin första roll som skådespelerska i ny filmatiseringen av” Utvandrarna ”.
– Jag har sett Sverige i ett annat ljus än jag gjort på många, många år, säger hon.
”Stoppa tåget! Stoppa tåget för i helvete, vi ska med! Jävla mansfolk!”
Tove Lo rusar i korsett och fem lager kjolar skrikande fram mot ett ånglok. Hon drar tag i konduktörens ben och sliter i honom, skriker uppjagat och slår mot statisterna omkring sig.
– Det är bra! Dra tag i honom ordentligt. Du är arg! säger regissören Erik Poppe.
Vi är på Anten-gräfsnäs Järnvägsstation i Alingsås där en dramatisk scen av Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna” ska spelas in under två dagar. Tove Lo har rollen som den prostituerade kvinnan Ulrika i Västergöhl. Tillsammans med Karl Oskar och Kristina, spelade av Gustaf Skarsgård och Lisa Carlehed, har hon rest över havet från Småland till New York. Nu är parets dotter Lill-märta försvunnen, och tåget mot det nya livet i Minnesota ska avgå.
– I dag är det action! Det är mycket som ska klaffa i tajming och det är en väldigt ny situation för mig. Men det är kul, det är adrenalin och puls. När man har rätt energi och vi klaffar med varandra i motstånd och känsla är det magiskt, säger Tove Lo.
Det är 51 år sedan den senaste filmatiseringen av ”Utvandrarna” gjordes, då av Jan Troell. I hans version spelas Ulrika av en annan popsångerska, Monica Zetterlund, som Troell valde rakt emot Vilhelm Mobergs vilja. En popsångerska och revyprimadonna i rollen som Ulrika, det kunde Moberg inte acceptera. Efter inspelningarna erkände Moberg att han hade haft fel.
– Monica Zetterlund gjorde en magisk tolkning av Ulrika, men min blir helt annorlunda. Rent fysiskt ser man min resa från att vara trasig till att bli en dam mycket tydligare, säger Tove Lo.
Mycket av Tove Los eget konstnärskap rör sig i resan från trasig till hel. Hennes självbiografiska texter om droger, sex och dekadens har väckt uppmärksamhet genom hela karriären. I USA har hon ofta fått frågor om sexet, i Sverige om drogerna. I sitt sommarprat från 2017 pratar Tove Lo öppenhjärtigt om sin tonårstid, fylld av ätstörningar och missbruk för att döva ett krossat hjärta. I dag är hon en annan. Också hon har gjort en resa för att hela sig själv – i rampljuset.
– Jag känner igen mig mycket i Ulrika
och känner väldigt starkt för hennes karaktär. Självklart har jag inte haft ett lika hårt liv som hon, men jag relaterar till känslan av att längta till en ny plats och vilja vara en annan person. Att få vara den man är och kunna bestämma över det själv, säger hon och fortsätter:
– Jag kan också känna igen känslan av att trots att man flyttat behöver man någonstans kärlek och bekräftelse från folk som känt en längre tid än bara några år. Som vet vem man var innan och vet vad man varit igenom.
Tove Lo kan relatera till känslan av att lämna sitt hemland. Själv flyttade hon från Sverige till Los Angeles för en karriär som låtskrivare under ganska tumultartade former i början av 2000-talet. En del av de känslorna har hon jobbat med i tolkningen av Ulrika.
– I filmen syns den resan genom att Ulrika hela tiden söker sig tillbaka till Kristina, trots att Kristina tagit avstånd från henne. Det handlar inte bara om vänskap utan också känslan av att ha kvar en kontakt till det man varit med om. Att dela en sån resa som de gör, det gör något med en människa.
Ebba Tove Elsa Nilsson föddes 29 oktober 1987, hon växte upp i Djursholm i Stockholm och började tidigt att skriva noveller och dikter. Efter att ha trotsat sina föräldrar och gått Rytmus musikgymnasium försökte Tove Lo under många år hanka sig fram som sångerska och artist. Hon sjöng på after works, hon sjöng på Birka Paradise, hon spelade i band, men inget lossnade riktigt för henne.
Under Peace and Love-festivalen 2011 fick hon en spelning på ett café i Borlänge. Där är en man från musikförlaget Warner/chappell, som ser potential i henne som låtskrivare och signar henne till förlaget. Kort därpå ramlar Tove Lo in på en födelsedagsfest där ett band står och jammar. Hon hoppar upp på scen och börjar sjunga covers på Britney Spears.
Födelsedagsbarnet visar sig senare vara den framgångsrika låtskrivaren Alexander Kronlund, som skickar Tove Lo till Los Angeles. På flygplatsen möts hon av en man med en SUV, som fått order att köra henne raka vägen hem till Max Martins hus i Beverly Hills.
Hon blir en del av Max Martins låtskrivarkollektiv Wolf Cousins och plötsligt består hennes liv av att röka cigg i en taxi i L A-trafiken och puttas in i olika sessions med världsstjärnor. Hon skriver låtar till Ellie Goulding och Zara Larsson. Vid sidan av skriver hon låtar till sig själv. Ärliga låtar om egna erfarenheter av fester, droger och verklighetsflykt.
Hennes andra singel” Habits” blir 2013 en enorm hit. Den klättrar till tredje plats på Billboard, vilket inte hänt en svensk låt sedan Ace Of Bace var stora. Tove Lo blir en känd artist, släpper sitt första album ”Queen of the clouds” och de kommande åren spelar hon på stora amerikanska talkshows och turnérar med Katy Perry.
Med framgången kommer också åsik
ter. Om hennes texter, hennes gränslösa liv. Om droger och sex. Hon blir deprimerad och hjärtekrossad. Hon tappar nästan rösten helt, tvingas operera stämbanden och tror att hon aldrig mer kommer att kunna sjunga. Men det går bra. 2019, släpper hon sitt tredje album ”Sunshine Kitty”. Och så hör en norsk regissör som heter Erik Poppe av sig. Han vill att hon ska provspela för en roll i hans version av ”Utvandrarna”.
Därför sitter vi i ett partytält utanför Alingsås. Det är inte glamoröst, trots att ”Utvandrarna” har en budget på över 100 miljoner kronor och är den största filmsatsningen i Sverige de senaste tio åren. Tove Lo är i full kostym, smutsig i ansiktet med korsetten på i plaststolen. Bara skorna, spetsiga träskor á la 1800-talet, har hon tagit av. De är svåra att gå med i leran.
Utanför tältet myllrar det av statister, ett helt gäng av dem står i kö till bajamajorna i tidstypiska kläder. Jag har i alla fall aldrig känt mig längre ifrån Los Angeles. Det har nog inte Tove Lo heller.
– Det är inte särskilt glamoröst, nej! De tidiga mornarna är tuffa, det är absolut hårt. Man är så inne i det och allt gör lite ont hela tiden. Man är trött men man är på och ibland är det nice när det känns lite! Det ska inte vara bekvämt hela tiden, det hade varit skittråkigt.
Trots att Ulrika är hennes första renodlade roll som skådespelare, har Tove Lo stått framför kameran tidigare i tre kortfilmer till hennes album ”Lady Wood” och ”Blue Lips”. I de första två spelar hon sig själv, på dansgolv, på fest, i ett brinnande hotellrum. Men ”Blue Lips” är en mer renodlad film om kvinnlig vänskap, där Tove Lo spelar Ebba som blir intresserad av samma kille som hennes bästa vän Kit.
Detta såg regissör Erik Poppe, som jobbat mycket med oerfarna skådespelare och var på jakt efter unga svenska talanger inom andra konstområden för rollen som Ulrika. I Tove Los musikvideor såg han en kraft och en integritet han ville utforska. Så fick hon en förfrågan om att göra en audition, provfilmade via videosamtal och fick rollen. Från sitt hus i Los Angeles tog hon skådespelarlektioner på svenska via Zoom och fick till sist bryta sin fem månader långa karantän och flyga hem till Sverige.
– Det var väldigt speciellt att komma tillbaka hit, inte bara på grund av de olika sätten att hantera coronapandemin. Under de senaste fem åren har jag bara varit hemma några dagar här och där, oftast i samband med jobb. Så det har varit en märklig känsla, säger hon.
”Utvandrarna” skulle egentligen ha spelats in i Tjeckien, men på grund av restriktionerna blev det i Alingsås och Rumänien i stället. Något Tove Lo verkar ganska glad över. Hon har kunnat ta hit sin man, Charlie Twaddle, som hon gifte sig med tidigare i år och visa upp Stockholm för honom.
– Jag har bott i min gamla lägenhet, träffat mina föräldrar och vänner och haft ett liv här igen, mellan inspelningarna. Det har varit så märkligt. Jag har visat min man min hemstad och massa saker jag gjorde när jag var liten. Jag har sett Sverige i ett annat ljus än jag gjort på många, många år.
”
Det var väldigt speciellt att komma tillbaka hit, inte bara på grund av de olika sätten att hantera coronapandemin. Under de senaste fem åren har jag bara varit hemma några dagar här och där, oftast i samband med jobb.