Sömnforskaren ska undersöka: Därför kan det vara bra att snooza
Vissa forskare menar att den som snoozar slösar bort viktig djupsömn. Andra tycker att man chockar kroppen i onödan. Men det kan också finnas fördelar med att skjuta upp alarmen.
Nu undersöker svenska sömnforskare om det verkligen är så dumt att stanna en stund i sängen.
Det är svårt att lämna sängen men lätt att skjuta upp alarmet. En aktuell enkätundersökning visar att det tar 24 minuter för den genomsnittliga amerikanen att gå upp på morgonen. Hur det ser ut i Sverige vet man inte, men nog slumrar även svenskarna bort en del tid mellan mobiltelefonens väckningssignaler.
Forskarna är inte helt överens om hur det här studsandet mellan sömn och vakenhet påverkar människor. Den amerikanska psykologen och sömnforskaren Michael J. Breus har kallat snooze-funktionen för ”mänsklighetens sämsta uppfinning” eftersom alarmet får kroppen att reagera som om det vore en nödsituation. Att adrenalinet rusar och pulsen och blodtrycket ökar är inte farligt, men det kan vara skadligt att utsätta sig för den chocken flera gånger varje morgon, menar Michael J. Breus.
Han och flera andra forskare varnar också för att man slösar bort viktig djupsömn när man snoozar. Under de korta minuterna mellan alarmen hinner man bara slumra till lätt.
Den svenska sömnforskaren Tina Sundelin är en kvällsmänniska som gärna skjuter upp sitt alarm. Nu undersöker hon och några kollegor på Stockholms universitet om det verkligen är så illa.
– Det finns forskare som säger att det är dåligt men vi vet inte riktigt om det stämmer. Jag kan tänka mig att det finns positiva konsekvenser också, och då får man ta reda på vad som väger tyngst, säger hon.
En tänkbar fördel kan vara att ett långsamt uppvaknande känns lyxigt och gör en på bra humör resten av dagen. Det skulle även kunna vara snällare mot hjärnan och kroppen att undvika en rivstart.
För att reda ut fördelarna och nackdelarna genomför Tina Sundelin och hennes kollegor en stor
enkätundersökning där de frågar folk om när och varför de snoozar. De låter också ett antal deltagare sova på ett laboratorium vid två tillfällen. En av gångerna får de snooza i en halvtimme och en gång måste de gå upp direkt.
– Vi vill ta reda på om det finns någon skillnad på folk som snoozar och som inte gör det. Kanske spelar åldern in eller om man är morgoneller kvällsmänniska. Om man är pigg när man vaknar så behöver man ju inte snooza, säger hon.
När väckarklockan ringer vaknar de primitiva delarna av hjärnan. Delarna som styr vår kontrollförmåga och beslutsfattande tar längre tid att aktivera. Det är därför en nyvaken person kan vara förvirrad, klumpig och ta dumma beslut – som att skjuta upp alarmet trots att man har bråttom. Tillståndet kallas sömntröghet och pågår olika länge hos olika människor.
– För vissa kan det gå över efter fem minuter och för andra efter en halvtimme. Om man har svårt att vakna kan det kanske hjälpa att snooza för då är du pigg och snabbtänkt när du väl går upp, säger Tina Sundelin.
En vanlig anledning till att man snoozar är såklart att man känner sig trött. Det kan bero på att man sovit för lite eller att man väcks ur en djup sömnfas. Populationsundersökningar visar att många sover för lite men knäckfrågan är snarare hur bra man är på att hantera sömnbrist.
– Säg att två personer fungerar bäst med åtta timmars sömn, men att en av dem klarar sig med fyra medan den andra blir helt knäckt. Sådana skillnader kan kanske påverka benägenheten att snooza, säger Tina Sundelin.
De första väckarklockorna med snooze-funktion kom på 1950talet, men ändå finns knappt någon forskning om fenomenet. Tina Sundelin och hennes kollegor hoppas kunna presentera sitt resultat innan årsskiftet. Det man vet är att uppskjutna alarm snabbt blir en morgonrutin och om man vant sig vid att stanna i sängen så är det jobbigt att plötsligt gå upp på den första signalen. Tina Sundelin har inga magiska råd till den som vill sluta snooza.
– Jag forskar inte på just vanor, men precis som med andra vanor så är det nog bara att låta bli. Sedan finns det saker som underlättar, som att ha regelbundna sovtider och ljust i rummet när man vaknar, säger Tina Sundelin.