Halländska rivaliteten: ”Det kokade nästan över”

Kristian Wrethander, 49, är en av de största profilerna i Hylte/ Halmstads historia.

Han tränade H/H vid den första halländska Sm-finalen mot Falkenberg 2006 och minns en rivalitet mellan klubbarna som det sprakade om.

– Den var speciell. Stämningen var het och det kokade nästan över, minns Wrethander.

Sm-finalerna mellan Hylte/ Halmstad och Falkenberg har alltid varit något extra.

När de två lagen ställs mot varandra i en ny finalserie med start på söndag är det fjärde gången genom tiderna de halländska giganterna slåss om guldet. Hylte/halmstad har vunnit vid två tillfällen – 2006 och 2013 – och Falkenberg vid ett – 2007.

– Jag följer väl inte med så mycket som jag gjorde tidigare, men eftersom jag spelat i Hylte tycker jag fortfarande att det är viktigt att vi har fler Sm-guld än Falkenberg, säger Kristian Wrethander.

Lidingö är den klubb som har klart flest Sm-titlar på herrsidan, 18 stycken, men därefter följer de båda Hallandslagen med H/H som tvåa på åtta guld och Falkenberg trea på sex.

En ren halländsk final är något extra.

– När vi möttes förr ville vi att det skulle vara vi mot dem och att rivaliteten byggdes upp. Egentligen är det ju bara en lek men när vi mötte Falkenberg så var det så tänt i hallen att det nästa kokade över, minns Wrethander.

– Jag kom ihåg att vi var öppna och pratade mycket om rivaliteten i laget. Vi tyckte att vi hade en skyldighet mot supportrarna att fixa underhållning och visa upp vad vi kunde. Att skapa känslor – det är det som idrotten är till för.

Finalen 2006 är den mest klassiska av dem alla.

Hylte var storlaget på den tiden och mötte uppstickaren Falkenberg.

Efter 2–2 i matcher skulle allt avgöras i den berömda Igloon i Falkenberg och det blev en match som var dramatisk och oviss in i det sista. Hylte/halmstad hade matchboll vid 15–14 och kunde fira ett nytt guld sedan hemmalagets storstjärna Johann Andersson slagit en smash i antennen inför över 1 000 personer i den fullsmockade hallen.

– Det var många heta drabbningar. Jag minns vid ett annat tillfälle hur några fanatiska gubbar sprang in på planen och hade synpunkter – det var nästan så att jag blev attackerad. Men några år senare kom de fram till mig och pratade och tyckte att det var bättre förr, skrattar Wrethander.

– Jag kom också i håg när en Falkenbergsspelare kom över på vår planhalva och det gillade inte våra killar utan lyfte över honom på deras sida igen.