Abir Al-sahlani: Vi fryser hellre än låter oss köpas
För en vecka sedan gjordes det en rad tillslag på olika platser runtom i Bryssel. Det var en stor korruptionshärva som nystades upp, och vi har sannolikt inte sett slutet ännu. Det som uppdagades skakade om Europaparlamentet. Flera socialdemokratiska ledamöter ska ha tagit emot stora mutor, mängder med kontanter, från Qatar. För positiv marknadsföring av Qatar. För att de skulle rösta till Qatars fördel – men också påverka andra parlamentariker att rösta i enlighet med Qatars intressen.
Jag fick själv uppleva det. Europaparlamentets vice president Eva Kaili, en grekisk socialdemokratisk ledamot som har blivit ansiktet utåt för skandalen, ville gärna ta ett möte med mig som skulle handla om barnen i Irans situation i ljuset av den pågående frihetsrevolutionen. Det som i stället hände under mötet var att Eva ägnade 25 minuter åt att tala gott om Qatar och hur bra de arbetar för att förbättra arbetsvillkoren för migrantarbetare. Jag häpnade. Hörde jag verkligen rätt?
Jag sa till henne: ”Ju mer du pratar, desto mer inkompetent framstår du.” Vet man någonting om situationen i Qatar och kan läsa arabiska och följer nyhetsmedia där så vet man också att det hon säger faktiskt inte stämmer. Efter det försökte hon övertala mig, i min egenskap av förhandlare för filen som skulle ge visumfrihet till EU för Qatar och Kuwait i utbyte mot att EU får ta del av deras gas som en följd av kriget i Ukraina, om att Qatar borde få visumfrihet. I slutändan röstade jag och den liberala gruppen faktiskt nej till visumfriheten. Medan den socialdemokratiska gruppen tillhör dem som röstade för.
” De har dragit förtroendet i smutsen.
Lagstiftande parlamentariker är bara en del av den här härvan. Korruptionsträdet sträcker sig längre än så. Till generalsekreteraren för Internationella fackliga samarbetsorganisationen, men också till personer som på olika sätt är sammankopplade med organisationer som fokuserar på mänskliga rättigheter. Det är whitewashing av den absolut värsta sorten. När personer som utåt säger sig värna mänskliga rättigheter, sedan heligt faktiskt skiter fullständigt i det. För pengar!
Jag skiter i hur många miljoner det handlar om; förtroendet som vi har fått från väljarna är inget man leker med. Det mandat man jobbar med inom politiken är inget man ska skoja bort. Bullshitbeteende är vad det här är. Det är en väckarklocka för oss som vill göra rätt, på rätt grunder. Jag jobbar i god tro med mina kollegor i parlamentet. Men vi får inte vara naiva. Det här är en påminnelse till oss om att vi måste säga ifrån, och på allvar ifrågasätta när något inte stämmer.
De här köpta personerna har tyvärr dragit Europaparlamentets förtroende i smutsen. Skadan är redan skedd. En tröst är att rättssystemen faktiskt fungerar, annars hade detta aldrig uppdagats eller personerna häktats. Det är viktigt att komma ihåg. Vi har turen att leva i demokratier med välfungerande rättsstater. Och detta är också en viktig påminnelse till Viktor Orban som med desperata försök svartmålat EU efter mutskandalen. I hans Ungern hade inga högt uppsatta politiker stått till svars!
Europaparlamentets talman Roberta Metsola var med rätta förbannad när hon talade till parlamentet för första gången sedan skandalen uppdagades. Jag tycker att hon talade för alla oss som jobbar stenhårt för våra väljare med EU:S grundvärderingar i ryggraden, när hon avslutade sitt tal till kammaren med att säga ”Vi är europeer. Vi fryser hellre, än låter oss köpas.”