Bo är Sveriges främste beskyddare av exotiska djur
På förmiddagen söver han en apa, och efter lunch gör han hälsokontroller på hajar. Bo Runsten är en av få veterinärer i Sverige som bara arbetar med exotiska djur. – Jag brukar säga att mitt jobb är fågel, fisk och mittemellan.
– En människoläkare har kunskap om en enda art, och många veterinärer jobbar bara med hundar eller hästar. Här på Universeum har jag hand om 300 arter, och sen har vi alla djur som kommer till vår exotiska avdelning på Blå Stjärnan. Det är ganska mycket att hålla reda på, säger Bo Runsten.
Redan som liten pojke var han ovanligt intresserad av fåglar. Familjen bodde i Visby.
– När jag var sju år hände det att folk kom till mig med skadade fåglar som jag fick ta hand om, säger Bo Runsten.
Efter veterinärutbildningen 1986 hamnade han på djursjukhuset Blå Stjärnan i Göteborg. Där hade journalerna tre olika färger: vit för hund, rosa för katt, och blå för alla andra.
– Jag tyckte att de blå var mest intressanta. På den tiden var det mest fåglar, men det kunde också vara kaniner, råttor och i sällsynta fall reptiler. 1990 fick jag öppna en egen avdelning för den här sortens djur. Man kan kalla det exotiska djur, eller ”pocket animals” som det heter på engelska.
Enligt Bo Runsten var det ingen annan i Sverige som dedikerat erbjöd veterinärvård för exotiska djur vid den här tiden. Det var också få av dessa djurägare som sökte veterinärvård.
– Dessutom gick det inte att försäkra en chinchilla, fågel, råtta eller orm på den tiden, så det upplevdes också som väldigt dyrt att gå till veterinären. Många exo-djur fick nog tyvärr dö om de blev sjuka. Jag drev därför ett stort arbete för att få försäkringsbolagen att öppna upp för exotiska djur, och åkte runt till alla zoo-affärer i stan för att berätta om de nya försäkringarna och vår nya exo-avdelning på Blå Stjärnan.
Att kunskapen i Sverige var låg gjorde också att Bo Runsten fick resa utomlands för att ta reda på mer. Han åkte bland annat till USA för att lära sig att söva fåglar på ett säkert sätt.
– Det krävs om man till exempel vill röntga dem. Veterinärmedicinen har utvecklats något oerhört. Vi kan göra både slät- och skiktröntgen på alla slags djur, vi gör endoskopier, vi opererar och har djur som är inlagda på vårdavdelning. Kaniner är ett djur vi ofta gör skiktröntgen, datortomografi, på. De har ofta problem med sina tandrötter som inte går att utvärdera på något annat sätt.
Bo Runsten har jobbat kvar på Blå Stjärnan i 35 år, men har fått allt fler uppdrag för djurparker. Han arbetar bland annat för Havets Hus i Lysekil, Slottsskogens djurpark och Sjöfartsmuseets akvarier. Och så Universeum då, där han var involverad långt innan huset började byggas. Här är han chefsveterinär och har en liten veterinärmottagning för alla husets djur där kan han göra ultraljud, röntga, söva och ha djur i karantän.
– Bara i det här huset har vi 300 arter, alla med sina egna små utmaningar. Jag brukar säga att mitt jobb är fågel, fisk och mittemellan, säger han.
Hur ser då en vanlig dag ut för en exo-veterinär?
– Här på Universeum kan det verkligen vara varierat. Jag kanske börjar dagen med att söva en apa, sedan röntga en giftorm, ta en titt på några hajar och se till en ibisfågel som skadat sig. Det är hela spektrat.
Och på Blå stjärnan?
– Nu har exo-avdelningen fem veterinärer och fem djursjuksköterskor som också jobbar med exotiska djur, så det är en avdelning som har vuxit mycket och det är inte lika stressigt för mig. Men där handlar jobbet ganska mycket om att stödja mina kollegor, läsa Ct-bilder och diskutera remitterade fall. Vi har ofta 3-4 inneliggande kaniner, oftast med mag- och tandproblem – och så alla andra djur, som, marsvin, fåglar och chinchillor.
På Universeum har ni problem med råttor i regnskogen – men till Blå stjärnan kommer
” Ja, du ska veta att folk älskar sina tamråttor. De är jättebra sällskapsdjur, kanske det allra bästa. De vill ju verkligen vara hos oss människor.
folk som har råttor helt frivilligt?
– Ja, du ska veta att folk älskar sina tamråttor. De är jättebra sällskapsdjur, kanske det allra bästa. De vill ju verkligen vara hos oss människor. Många andra exo-djur som människor har hemma är egentligen inte domesticerade, utan har kvar alla sina beteenden från det vilda. Ormar, till exempel, är ju knappast ett sällskapsdjur. De är inte så intresserade av sällskap.
Är du någonsin rädd för de djur du möter?
– Jag har aldrig träffat på ett djur jag blivit rädd för. Däremot har jag haft lite oönskad närkontakt. För några år sedan blev jag biten av en anakonda som vi skulle flytta. Den högg tag i min axel och det var inte helt enkelt att få bort den. Men anakondor är inte giftiga, så det var ingen fara.
Det måste ändå finnas ett stort säkerhetstänk när ni jobbar med farliga djur?
– Ja, absolut. Giftormar hanterar vi till exempel i plaströr, de kryper in i röret och så håller man i den del av ormen som sticker ut. Då kan de inte bitas. En del minns kanske sågfisken vi hade här på Universeum, den har fått flytta till Valencia för att få en partner, och det var ett stort maskineri att få ut den ur akvariet på ett säkert sätt. Själva sågen på sågfisken kan allvarligt skada en dykare.
Hur många djurungar har du sett födas?
– 7 708. Nej, jag skojar, jag vet faktiskt inte. Det bästa är ju när djuren klarar det där på egen hand. Här på Universeum har vi faktiskt haft en liten babyboom bland småaporna, det tyder på att de trivs och mår bra. Men vissa djur får vi hjälpa med kejsarsnitt. Vår kajman-hona fick vi göra kejsarsnitt på, eftersom vi visste att hon hade ägg i äggledarna, men de aldrig kom ut på egen hand. Men det blev inte några ungar den gången.