Dagens jultraditioner är inte så gamla som vi tror
Inga julklappar, ingen tomte och ingen julgran. Var julen förr i tiden så idyllisk som vi kanske gärna vill tro? Hur såg den egentligen ut för vanliga människor? – Skulle vi förflyttas till en julafton på 1850-talet skulle vi nog inte ens förstå att det v
Eva Knuts, filosofie doktor i etnologi vid Göteborgs universitet, möter ofta föreställningar om att julens traditioner är väldigt gamla. Men faktum är att mycket av det vi förknippar med jul är relativt nytt – och det mesta är sådant som vi inspirerats av utomlands och sedan tagit med hem.
– Skulle vi fira en jul som för 200 år sedan, som på landsbygden i Dalarna där min släkt kommer ifrån, skulle man nog inte ens förstå att det var jul. Det fanns inga julstjärnor i fönstren, inga adventsljusstakar… Vi skulle kanske kunna känna igen delar i kyrkan, eftersom kyrkoåret ju börjar den första advent. Men inte heller där fanns exempelvis någon julkrubba.
Det fanns heller ingen tomte, ingen gran och inga julklappar.
– I stället var det otroligt mycket upptåg och fester. För att få värme tog man in halm i stugorna. Men man lekte också i halmen, som i ett bollhav.
De som hade råd slog på stort, berättar Eva Knuts.
– Visthusboden är full, man gör syltor och korv och pyntar med det man har och som faktiskt är grönt, som gran- och lingonris. Säkerligen gjorde man också kransar som man hängde upp.
Från medeltiden finns det färre källor, och om jul under förkristen tid vet vi knappt något alls.
– Men jag skulle bli väldigt förvånad om de inte hade uppmärksammat årets kortaste dag. Själva ordet jul är väldigt gammalt och man tror det betyder ”fest”. Kyrkan kom senare att lägga in något nytt i det folkliga, något som redan firades.
Hur julen såg ut förr varierade över tid, och förutsättningarna var olika beroende på samhällsklass.
– Men det finns mycket uppteckningar om förberedelser inför julen, och utifrån dem kan man teckna en allmän bild. Julen behövde förberedas under längre tid än i dag. Det fanns ju ingen färdigkokt skinka att köpa. Och rätterna på julbordet var en blandning av faste- och festmat, säger Eva Knuts.
Ölbryggningen skulle förberedas i god tid. På Tomas-dagen den 21 december, som i folkmun kallades Tomas fylletunna, skulle julölet avsmakas. Och tidigt på Luciamorgonen skulle grisen slaktas.
– Först skulle man dricka sju supar och sen jaga rätt på den stackars grisen. I dag äter vi rimmad skinka till jul. Men förr
var detta enda tillfället då man fick äta färskt kött under vintern. Sen saltade man in det som var kvar av grisen.
Tiden kring lucia var den längsta natten på året innan vi bytte kalender, berättar hon.
– Då kom lussegubbarna, utklädda otäcka figurer, som var ute och sprang och tiggde supar. Det finns uppteckningar från 1800-talet om en ljusklädd kvinna, men det var först på 1920-talet som dagens lucia kom och man börjar rösta om Årets lucia. Innan dess hade vi nog inte känt igen henne.
Stjärngossar är en gammal svensk tradition, men de gick inte med Lucia, påpekar Eva Knuts.
– Att gå med stjärnan var något som studenter ofta gjorde i studentstäderna, mot lite pengar och några snapsar. Det var överhuvudtaget inte kopplat till Lucia. Det finns domstolsprotokoll där man försöker förbjuda folk att gå med stjärnan: ”studenter ska inte gå runt och apa sig i stan.”
Ordet julklapp kommer från seden att på julaftonen busigt knacka på någons dörr och slänga in en träbit eller en täljd docka, berättar Nordiska museets etnolog Jonas Engman. En sorts gåva, fast den ges på skämt. Och en parallell till dagens julrim, som ju ofta är skämtsamma och lite retsamma. Träbiten kallades även illgåva eller skamgåva, då det ofta även medföljde en elak vers.
Dagens julklapp kom först under 1800-talet, då främst i de mer välbärgade hemmen i storstäderna.
– Men det var ingen tomte som kom, möjligen en person som var utklädd till julbock som skakade av sig några julklappar. Dagens röda tomte blev känd under 1920-30-talen. Det är en mer amerikansk tomte, som består av en blandning av traditioner, säger Eva Knuts.
"Men det var ingen tomte som kom, möjligen en person som var utklädd till julbock som skakade av sig några julklappar
Idén om den grå gårdstomten som skyddade djuren och gården har däremot funnits länge, berättar hon.
– Honom skulle man vara extra snäll mot på jul. Han kunde bli vrång om han blev uppretad. Därför var det viktigt att mata tomten.
Ordet tomte kommer från tomt, och tomtegubbe betyder ungefär ”ett väsen som vaktar tomten”. Men förebilden till dagens jultomte är inte gårdstomten, utan den katolska helgonlegenden om den givmilde S:t Nicolaus.
Kopplingen, i vårt land, mellan jultomten och julklappar dyker upp under sent 1800-tal, berättar Jonas Engman. Jultomten får sin röda färg i teckningar i amerikanska tidskrifter.
– I det nordiska bondesamhället var färg en oerhörd lyx och här finns inga spår av röd färg och julfirande.
Dessförinnan delades julklappar ut av julbocken, ett ganska läskigt väsen som skulle gestalta ondskan. Den kommer från medeltidens Tyskland, där S:t Nicolaus i julspelen framträdde med en get – det vill säga djävulen.
– Den tyske Krampus med horn var en djävulsfigur som blev förebild till vår julbock, säger Eva Knuts.
Traditionen med julgran kommer också från Tyskland, och blev bredare spridd först i slutet av 1800-talet.
– I granen hängde man hemgjort pyssel som halmdekorationer, stjärnor och röda äpplen. På 1940-talet började det bli vanligt med pappershjärtan och änglabokmärken som trycks fast i kristyr.
Att julens traditioner genom tiderna varit under ständig förändring menar Eva Knuts är en nödvändighet.
– Traditioner kan ge en känsla av trygghet. Men för att de ska leva vidare behöver de förändras och kännas attraktiva för oss, något som vi kan använda för att må bra. De ska inte kännas som tvångströjor.
Lucia är ett exempel på något som har stelnat för mycket i sin form, tycker hon.
– Man dödar en tradition genom att hävda att den ska vara på ett visst sätt. Om det känns tuffare nuförtiden att vara tomte än stjärngosse, så låt barnen välja själva. Eller varför inte klä ut sig till häxa? Det var så man gjorde förr. Vi kanske kan ta det lite lugnare i dag, trappa ner och behålla det som känns viktigast och roligast.