”Jag gör inget man ska göra”
Bea Szenfeld är modedesignern som hellre gör minutiöst vikta avant garde-konstruktioner i papper än kläder i textil. När hon nu fyller 50 fortsätter hon att värna det som sticker ut – och att vara grävskopan som går in och rör om.
– När jag nu blivit så pass gammal är det intressant att se hur folk lever sina liv. Många önskar att de inte hade jobbat så mycket. Jag älskar att jobba och önskar att jag hade jobbat mer, säger Bea Szenfeld apropå 50-årsdagen.
Hon är designer i gränslandet mellan konst och mode, och arbetar sedan länge uteslutande i papper. Helst i ateljén där hennes skulpturala plagg växer fram, bit för bit.
– Under pandemin var det mitt sätt att komma bort från verkligheten och få vara i min bubbla. Jag jobbar väldigt mycket med mina händer. Vi har enormt långa produktionstider och då är jag som en maskin. Det är så bra för hjärta, hjärna och själ att klippa och klistra och se saker växa fram, säger hon.
Det är som modekreatör vi känner henne, men Bea Szenfeld började faktiskt som keramiker. Mode har dock funnits med henne genom hela livet. Mormor var skräddare och själv har hon sytt kläder sedan barnsben. När hon började på Tillskärarakademin upptäckte hon
också den tekniska aspekten av att konstruera mönster och att klä en människokropp. Ändå värjer hon sig mot att hon sysslar med mode.
– Jag är för töntig för mode, utbrister hon.
– Det jag gör är mer som en grävskopa. Jag går in och rör om allting och lägger en massa tid på att upprepa saker. Jag gillar att klä kroppar, att förändra silhuetten och ändra hur bäraren går, står och ser ut. Jag gör inget man ”ska” göra – plagg som kan tvättas eller få folk att se smala och rika ut – för jag kan inte relatera till det! Och då har jag ändå försökt, ska du veta.
Försöket resulterade i det egna klädmärket som hon drev under några år, men den fick till slut stå tillbaka för hennes experimentella skapelser – som också blev hennes genombrott. Världsartister som Björk och Lady Gaga har burit hennes kläder och dåvarande kulturministern Alice Bah väckte stor uppmärksamhet i en pappersbolero signerad Bea Szenfeld på Nobelfesten 2017.
– Den bekräftelsen gör mycket för ens självförtroende. Och en artist som Lady Gaga har ju Pr-muskler som jag själv inte har.
Pandemin har dock minskat anbuden samtidigt som priset på hennes främsta arbetsmaterial papper har ökat dramatiskt. Numera gör hon därför mindre och exklusivare kreationer och jobbar mycket med återbruk – något som alltid legat henne varmt om hjärtat. I SVT:S ”Gokväll” tipsar hon regelbundet om hur man kan tillverka nya saker av gammalt. Själv har hon alltid handlat second hand.
– Det enda jag köper nytt är väl typ mat. Det jag gillar med second hand och återbruk är att det tar tid. Man kanske måste leta i ett år för att hitta det man vill ha, så det går inte att bara köpa en massa.
– Hemma hos mig passar inget ihop. Det gör att jag vågar mer i mitt skapande och slänga mig ut i olika projekt, jag blir modig av det. Det får mig att tänka ok, det här pappersplagget jag har skapat kanske väger 45 kilo, men det får gå!
En annan tidsödande aktivitet hon gärna ägnar sig åt numera är trädgårdsarbete. I somras skaffade hon en stor träbalja och började odla näckrosor. Det är en ständigt pågående läroprocess som är både utmanande och belönande.
– Det är frustrerande att det tar så lång tid att odla. I ateljén går det också långsamt men där ser man ändå en progression varje dag. I trädgården måste man vara borta i en vecka för att se något hända. Men trädgårdsarbetet och det konstnärliga har mycket gemensamt. Att man skapar och gör något med händerna – att man tar hand om något som ger mycket tillbaka.
Hur går dina tankar om framtiden?
– Även om det just nu är skört och oroligt i världen ser jag ljust på den. Jag tror på en framtid där vi inte överkonsumerar och där vi beter oss bra mot människor och miljö. Det finns fler kloka personer än galna på vår jord.