Marianna från Cherson målade medan tårarna rann
När andra besköts och dödades av trampminor valde Marianna Tarish att fly från Cherson åt andra hållet – rakt emot strömmen av ryska soldater. – Jag fick betala en massa, säger hon och berättar hur hon så småningom tog sig till Sverige och Halland.
Den unga ukrainska konstnären har därefter bott i Oskarström hos paret Lennart Alves och Kristina Gernes, som själva arbetar med kultur och konstnärligt skapande. Det är arrangerat under ett så kallat ”akutresidens” för kulturskapare, med stöd av Region Halland.
Cherson i södra Ukraina och var störst av de städer som de ryska trupperna intog vid krigsutbrottet. När flygplatsen bombades på morgonen 24 februari 2022 och flyglarmet ljöd över staden sov Marianna djupt i sin säng. Hennes mor fick väcka henne; teven stod påslagen med nonstop-nyheter och utanför tornade sig en kompakt rökpelare uppåt i det vindstilla gryningsdiset.
Tre dagar senare tågade de ryska trupperna in.
– Det fanns ingenting vi kunde göra. Allting stannade upp. Butikerna kunde inte ha öppet eftersom de ryska soldaterna plundrade dem hämningslöst.
Efterhand inte bara butiker, utan till och med bostäder. Mot slutet av sin ockupation – i november – tog den ryska armén sig in i Chersons konstmuseum. Efter att ha tömt byggnaden på det mesta sprängdes den i luften.
– Kan du tänka dig, de bröt sig till och med in hos tvättbjörnarna i djurparken och tog dem med sig till Ryssland? Det är så sjukt alltsammans.
Marianna ville bort och övervägde först att fly västerut, korsa frontlinjen mot det övriga Ukraina som stod emot det aggressiva angreppet.
– Flera försökte. Men många utsattes för beskjutning eller dödades och skadades av minor som var utlagda. Jag lät bli.
Det dröjde till maj månad innan väskan packades. Marianna hade läst om möjligheten för ukrainska konstnärer att få residens utomlands, sökte och fick besked om att hon var välkommen till Sverige.
” Kan du tänka dig, de bröt sig till och med in hos tvättbjörnarna i djurparken och tog dem med sig till Ryssland?
Flyktvägen gick med en stadsbuss över bron till den östra sidan av floden. Och på olika sätt vidare mot den sedan 2014 ockuperade Krimhalvön.
– Jag fick krångla mig fram, betala en massa. Men det var ingen som stoppade mig. Jag tog mig till
slut till Georgien och flög därifrån till Polen.
Hos paret Alves/gernes, som bor i Oskarströms läkarvilla, har Marianna Tarish satt upp en enkel ateljé i den gamla doktorsmottagningen. Hon beskriver sina bilder som speglar som hon tittar in i – och som illustrationer till hennes egen dagbok. Tavlorna visar vad som försiggår i hennes inre. Hon använder starka färger.
Påverkar kriget i Ukraina och allt som nu händer i ditt hemland ditt skapande?
– Det är klart att det gör. Eftersom jag målar vad jag känner har jag numer andra symboler och stämningar i mina bilder. Dessa här…
Marianna rullar ut två dukar på golvet i sin Oskarströmsateljé.
… gjorde jag i Polen under den dryga månaden jag var där. Tårarna rann ner för kinderna hela tiden medan jag stod där med penslarna.
– Men jag kan inte säga att jag blivit politisk i mitt måleri. Jag har bara en enda gång använt ett militärt objekt som motiv. Det var när jag la in en raketmissil i en målning.
I Ukraina 2011, året då Marianna fyllde 19, bildade hon tillsammans med två jämnåriga graffittikonstnärer – Sergey Serko och Kapysov Valeriy – konstnärsgruppen Vaccination.
Trion for runt och målade gatukonst i offentliga miljöer. Marianna använde inte sprayburkar som de båda andra, utan snabbtorkande akryl och penslar och gjorde väggmålningar.
– Som hippies. Vi jagades av polisen, åtminstone en gång.
Var finns Sergey och Kapysov nu?
– Sergey är i Nässjö, utbrister Marianna. Kapysov är kvar i Ukraina. Han bor i Kiev och fortsätter med sin konst. Jag har kontakt med honom. Numer är han också inne på videokonst.
Vad Marianna inte visste när hon flydde från Ukriana var att sex andra konstnärer från Cherson – alla från samma krets – fått residens i Sverige av nätverket som kallas SWAN (Swedish Artist Residency Network), i vilket Region Halland ingår.
Så kom det sig att Marianna efter bara två dagar i Sverige kunde åka med några av sina bilder till småländska Tranås, i samband med att en utställning med konstnärerna från Cherson öppnades där.
I Oskarström, i juletid, saknar Marianna Tarish det gamla livet i södra Ukraina. Hon saknar sin mor, de tre katterna i lägenheten och konstnärsvännerna. Och förstås middagarna och umgänget som hört jularna till.
– Före kriget hade jag rest en del i Europa. Men jag har aldrig tidigare firat jul någon annanstans än med min familj och mina vänner i Cherson. Där dricker vi en speciellt kryddad glögg som ska serveras het, säger hon med ett leende, som avbryts av en uppgiven knyck med axlarna.
Marianna har köpt ytterligare en väska, att lägga till den hon hade med sig från Ukraina. Nu packar hon båda för att bege sig till Tranås. Chersonkonstnärerna i förskingringen har beslutat sig för att söka uppehållstillstånd för att fortsätta verka i Sverige och fungera som ett kollektiv.
– Förmodligen kommer vi att kalla oss Mycelium, det namn som vi hade på två av festivalerna som vi arrangerade i Cherson.