Malin Lernfelt: Ekokammare ett demokratiproblem

En vänsterpartistisk riksdagsledamot anser att partiledningen tappat markkontakten. Det heter att personerna runt partiledaren Nooshi Dadgostar är ett kompisgäng som stänger in sig och kör sitt race. De är dryga och har allt för höga löner. Den tidigare klimatpolitiske talespersonen Jens Holm menar att ledningen saknar förmåga till självkritik (DN 23/12).

Kritiken är stenhård. Förmodligen också berättigad. Maktkoncentrationen inom partiet är tydlig. Dadgostar och vice partiledare Ida Gabrielsson är nära vänner sedan de båda var med i ungdomsförbundet. Gabrielsson är i sin tur gift med kanslichefen Kalle Larsson. Larsson är tidigare riksdagsledamot och var även förbundssekreterare för Ung vänster 1996-98. Då var den nuvarande kommunikationschefen Jenny Lindahl ordförande i samma förbund. Så fortsätter det. Länkarna som knyter samman vänsterpartisternas absoluta toppskikt är många och långa. De som styr befinner sig helt uppenbart i en ekokammare omgivna av förtrogna.

Ur en demokratisk aspekt är situationen djupt allvarlig. Än värre är att det ser i princip likadant ut i nästan alla etablerade partier. De som känner varandra sedan övernattningar i någon skola i Visby under Almedalen på 90-talet eller som festat på hotellrum under partikongresser sedan de blev spritmyndiga (och ofta innan dess) håller varandra om ryggen i vått och torrt. År ut och år in. När tjänster eller förtroendeposter tillsätts går kompis ofta före kompetens. Ibland leder det till att personer som inte bara saknar erfarenhet inom området, utan även är direkt olämpliga rekryteras. Omvärlden står gapande, men för den som har insyn är det glasklart varför vederbörande fått positionen. Hen är pålitlig. Född in i partiadel eller gift med partiadel. Eller har visat sin lojalitet genom att vara en renlärig partist och alltid lyckats välja “rätt” sida.

Inom alla branscher finns det nätverk och att kunna bygga relationer har alltid varit en smart strategi för karriärklättrare. När det handlar om vår gemensamma demokrati är det dock djupt problematiskt när leden sluter sig och det blir omöjligt för människor som ägnat sin ungdom åt annat än politik att ta sig in i maktens korridorer. Likaså är det något som inte står rätt till när gräsrötterna upplever sig bli tystade, förbisedda och överkörda. Det är inte så det ska vara.

Det politiska systemet och partierna behöver frisk luft och högt i tak. Det behövs olika perspektiv och erfarenheter. Att göra partipolitik på den högsta nivån till kompisangelägenheter är att göra demokratin en otjänst.

Ledningen saknar förmåga till självkritik.