Bark fortsätter att skapa nytt
Vid 65 års ålder unnar sig gitarristen Janne Bark att göra vad han känner för. Förutom att kompa Ulf Lundell har han egna musikprojekt. På senare år har han dessutom börjat utöva ytterligare en konstart.
”Tänd ett ljus och låt det brinna.”
Känns frasen igen? Det är i så fall inte konstigt för den är hämtad ur refrängen till en av Sveriges mest spelade jullåtar. Janne Bark, bland annat känd som Ulf Lundells gitarrist, var en av sångarna på a capella-låten som spelades in 1987.
– Jag tycker nog att låten är större än artisterna, eller i varje fall bredare, säger Janne Bark.
De andra sångarna i gruppen Triad var Niklas Strömstedt och Lasse Lindbom. Kompet, den karakteristiska dom-dom-dom-sången, hade Janne Bark sjungit in, varje ton för sig, på band och spelade sedan upp dem igen på en keyboard.
Men det var då. Just i dag när vi hörs på telefon håller han på och målar hemma i radhuset i Kristianstad. Och då pratar vi alltså om en tavla och inte en vägg. Storskaligt fixande med hus och trädgård är inte riktigt Janne Barks grej, han lägger hellre tiden på musik och bildskapande.
Måleriet började han med för några år sedan, mest på kul.
– Jag ville prova att skapa utan att behöva prestera. Jag ser mig egentligen inte som en som kan måla, men folk vill köpa det jag gör så jag har fortsatt. I min ålder gör jag vad jag känner för.
Det gäller också musikskapandet. Titt som tätt uppträder han tillsammans med Py Bäckman eller Dan Hylander och ibland också med sambon Maria Henriksson, som sjunger under artistnamnet Miss Mono.
Periodvis sitter Janne Bark hemma och jobbar på egna låtar. Han kan bli sittande i evigheter eftersom musiken inte tvingar honom till pauser på samma sätt som torkande färg på en målning.
– Jag får be Maria: ”Säg till mig om en timme att jag måste sluta jobba.”
Den senaste singeln heter ”Min hemlighet” och kom ut i oktober. Janne Bark sjunger och spelar alla instrument själv utom trummor. Vilken hemlighet han sjunger om? Det är hemligt.
– Jag tror att alla har något inom sig som man inte berättar ens för sin allra närmaste. En egenhet eller något man har upplevt. Och ibland kanske det ska få förbli en hemlighet, säger han med ett skratt.
På senare år har han lärt sig tillräckligt mycket om inspelningsteknik för att kunna spela in det mesta hemma i radhuset. Det är så man jobbar allt mera nu för tiden, förklarar han. Man spelar in, skickar filer till medmusiker som gör ett pålägg och sänder tillbaka, och så vidare tills låten är klar.
– Men efter pandemin börjar man längta efter att träffas och spela mera tillsammans igen. Så var det ju förr, man samlades i studion, som var svindyr att hyra, men där gjorde man arrangemangen och prövade idéer.
Janne Bark växte upp under en tid när det hände mycket inom pop- och rockmusiken. Det fanns många att inspireras av och den allra största gitarridolen var Jimi Hendrix.
Men vad skulle han arbeta med? Han provade verkstadsteknisk linje på gymnasiet men blev just aldrig någon verkstadstekniker. Däremot gjorde han sig snart ett namn som gitarrist hemma i Nynäshamn.
– Några frågade om jag ville lira med dem och det ena gav det andra. Att jag skulle ha det som yrke var aldrig något uttänkt från min sida, inte över huvud taget. Men så blev det. Även om jag alltid sett det mera som en livsstil än ett jobb.
I början hade många svårt att hantera det faktum att han levde på att spela gitarr, att det kunde vara ett yrke. När Janne Bark var ung och gick till Försäkringskassan fick han frågan: ”Men vad gör du på riktigt?”.
1981 hade i alla fall ryktet om musikern från Nynäshamn nått Ulf Lundell. Sedan dess har de regelmässigt stått på scenen tillsammans och även spelat in i studion, bland annat succéalbumet ”Kär och galen” 1982.
– Jag uppmärksammades rätt mycket i pressen för att jag var en sådan musiker som gärna klev fram och tog mycket plats.
I somras spelade de tillsammans igen på vad som sades vara Ulf Lundells sista turné någonsin. Om det verkligen blir den sista. Janne Bark är inte så säker på det.
Hur som helst fortsätter han att göra det han älskar: spela musik och måla tavlor.
– Med två barn som bor hemma, målerigrejer och alla gitarrer är det rätt fullt upp.