Hovsångerskan sjunger när hon har lust
Hovsångerskan Hillevi Martinpelto drivs av kärleken till musiken. Efter en lång och framgångsrik operakarriär, där hon gjort alla de stora rollerna, har hon nu dragit ner på tempot. Vid 65 sjunger hon när hon har lust.
– Det är en sådan kick när man ser att publiken får en upplevelse, att de blir träffade av musiken och dramat. Det är fantastiskt – man känner sig väldigt lycklig, säger operasångerskan Hillevi Martinpelto,.
I decennier har hon fängslat oss med sin sopran i klassiska roller i operor som ”Madame Butterfly”, ”Leonore”, ”Figaros bröllop” och ”Lohengrin” på scener över hela jordklotet. Men allt började hemma i Hedemora där Hillevi Martinpelto växte upp med mamma, pappa, två syskon – och musiken som största hobby. Hon sjöng i kör, spelade fiol och i olika popband. När hon var tio år medverkade hon också i radions ”Barnens brevlåda”.
– Jag var väl en liten sångfågel! Och jag minns två viktiga musikaliska kickar jag fick som barn: Beatles ”She loves you” och Jussi Björlings ”Till havs”. Då kände jag en enorm lyckokänsla!
Ändå hade Hillevi Martinpelto ingen bild av att sångerska var ett riktigt jobb. När hon träffade sångpedagogen Lilian Gentele kom saken i ett annat ljus.
– Hon såg att jag hade begåvning och talade om hur jag skulle göra. Så jag flyttade till Stockholm och började gå hos henne två gånger i veckan. Då kände jag att det här är min grej.
Genombrottet kom tidigt, redan innan hon gått ut Musikhögskolan. När Hillevi Martinpelto ser tillbaka på allt hon gjort under åren, svindlar det:
– Man känner sig både ung och gammal, eller snarare ung och erfaren. Jag kommer ihåg precis hur det kändes att ta mina första steg i operavärlden och känner en enorm tacksamhet över att jag har fått göra alla mina drömroller. Jag älskar fortfarande att sjunga, även om jag inte gör det på operan och de stora scenerna längre.
Nu vid 65 närmar sig Hillevi Martinpelto traditionell pensionsålder, men att sluta sjunga finns inte på kartan. Som frilansande sångerska lyder hon heller inte under någon formell pensionsålder – i stället kör hon på med det som hon tycker är roligt. De senaste åren har hon medverkat i mindre och intimare sammanhang, som kyrkooch sommarkonserter. Hon har också gjort roller på Folkoperan i Stockholm som Eleonora i ”Salieri vs Mozart” mot Loa Falkman 2018 och Miss Spink i ”Coraline” 2020. Nya möjligheter öppnar sig hela tiden.
– Cirkeln sluts. Alla roller jag har sjungit hittills, de klassiska sopranhjältinnorna, har varit unga tjejer. Men på Folkoperan fick jag vara tant och det är ju naturligt att sluta någon gång.
– Nu skulle jag heller inte orka med de stora rollerna. Det är ett fruktansvärt tungt arbete, säger hon och skrattar.
Hillevi Martinpelto vet vad det vill säga att förbereda sig inför en operaroll. Att långt i förväg lära sig den rent musikaliskt, gå in i den och sjunga den så mycket att kroppen blir van vid det arbete det innebär. Det tar tid och kraft.
– Det är en idrottslig bedrift att sjunga opera. Man måste ha god kondition så att man orkar hålla på i flera tim
mar. Hela kroppen arbetar så man måste vara stark och ha ätit och vilat innan föreställningen. Varje gång man går in på scen är en enorm anspänning.
Under den period Hillevi Martinpelto gjorde sina mest ansträngande roller och var som mest på resande fot hade hon också barn som hon tog med sig ut i världen. Det var en tuff tid, men också fantastisk rolig.
– Nu stressar jag inte längre, utan tar det lugnare. Jag tycker att jag kan kosta på mig det.
Men drivkrafterna består, även om yrkesrollen förändrats.
– Kärleken till musiken har drivit mig och fortsätter att driva mig nu. Under pandemin när jag gav kyrkokonserter med bara 40 personer i publiken insåg jag ännu mer hur viktigt det är att få uttrycka sig via musik. Därför är det så ledsamt när man skär ner på kulturen.