Från hyllat samlarobjekt till återbruk
Förr var jubileumstallrikar ett populärt och exklusivt samlarobjekt. I dag slumpas de bort i travar på loppis. Men vissa ser fortfarande tallrikarnas värde. – De är en intressant förmedlare av en tid, säger formgivaren Cecilia D Berg.
De flesta som kommit upp i medelåldern minns säkert grejen med samlartallrikar. Det var inte ovanligt att våra föräldrar och moroch farföräldrar samlade – och blåtonade objekt kunde pryda väggarna hemmavid.
Samlartallrikarna hade en tydlig uppgång under mitten på 1900-talet – och en minst lika tydlig nedgång i slutet på 1980-talet.
Formgivaren och kulturhistorikern Cecilia D Berg ser ett värde i de gamla objekten, och i hennes händer får de nytt liv. Under namnet Retrofrun tillverkar hon bland annat lampskulpturer och pendellampor.
– Jag använder allt från jultallrikar till minnestallrikar och souvenirtallrikar med tryckta motiv. Just jubileums- och samlartallrikarna är ofta av hög kvalitet med dekorativ färgsättning och mönstring, säger hon och fortsätter:
– De är en intressant förmedlare av ett sammanhang eller ett liv. Ren kulturhistoria.
Världens första samlartallrik tillverkades 1896 av det danska porslinsföretaget Bing & Gröndahl. Man anlitade den svenska konstnären Frans August Hallin för att skapa det första motivet, som föreställde Köpenhamns stadssiluett. Endast 400 exemplar tillverkades, men det blev starten på en jultradition som så småningom kom att locka tusentals samlare. Några år senare lanserade även konkurrerande porslinstillverkaren Royal Copenhagen sin första jultallrik med ett motiv föreställande Jungfru Maria.
Just dessa två tillhör de tallrikar som fortfarande har ett visst värde, berättar Jani Andersson, vd på auktionsfirman Metropol i Stockholm.
Vi ses i företagets lokaler på Sveavägen, där han har plockat fram en trave ur förråden.
– Samlartallrikar kom i en rad olika varianter, där jultallrikar kanske är den största kategorin, berättar han och visar upp ett par blåtonade årgångstallrikar med snötäckta granar och trippande tomtar.
– Samlandet peakade på 1960- och 1970-talen. Vi hade en viss inredningsstil då som var ganska konsekvent över hela landet. Många tyckte nog att tallrikarna var vackra och man satte upp dem på väggen för att markera att de inte var till att äta på, säger Jani Andersson och fortsätter:
– Man såg det också som en relativt trygg investering, ett sparande för sig själv eller sina barnbarn. Folk köpte en eller ett par tallrikar om året och tanken var att de skulle öka i värde med tiden.
Men så blev det inte. Serierna blev fler och fler och i början på 1990-talet var det tydligt att ett sparande i matporslin var en dålig investering. Priserna störtdök, och där på botten har de legat sedan dess.
– I dag går det att sälja begagnade jultallrikar om du har en viss volym, men man får sällan mer än någon tia styck. Det kan ju vara lite chockartat för den som har betalat ganska mycket mer för dem en gång i tiden, säger Jani Andersson.
Cecilia D Berg använder sig av porslin från både små och större upplagor. Lite större tallrikar blir ofta byggstenar i hängande pendellampor där motivet kan beskådas från flera håll.
– Det är spännande att sätta ett föremål som är tillverkat för en viss kontext i ett helt nytt sammanhang – en roll som föremålet ofta klarar galant, säger hon.
Och återbruk ligger ju helt rätt i tiden.
– Fördelen med återanvändning är framför allt att jag utnyttjar material som annars skulle hamna i soptunnan. Varje verk blir också unikt, eftersom de inte är möjliga att massproducera.
"
Folk köpte en eller ett par tallrikar om året och tanken var att de skulle öka i värde med tiden. Jani Andersson,
Metropol Auktioner
Tillbaka till Jani Andersson på Metropol Auktionskammare, som också noterar att tallrikarna ibland dyker upp i lite nya sammanhang.
– Vissa samlartallrikar har hittat ett nytt liv i form av att de transformeras till assietter som används som ett lite halvironiskt statement, lite fulsnygga sådär, säger han och tipsar om att en kul present kan vara en jultallrik med personens födelseår.
– Den kan man ju ha ensam och äta frukostmackan på. Och du kan köra de flesta tallrikar i diskmaskinen utan problem, de är täckta med en underglasyr som håller för det. Kolla att det inte är guld på dem, eller att dekoren är påmålad, för den kommer så småningom att blekna om tallrikarna diskas ofta.
Jani Andersson menar också att man hedrar sakerna om man använder dem:
– Det är mycket bättre än att de ligger i en låda på vinden!