Jobbet är en ständig utmaning
Dag Malmberg har varit skådespelare i hela sitt vuxna liv. Men han ogillar att stå i centrum. Han har alltid varit mån om att ha en viss distans till yrket för att inte uppslukas av det.
Listan på filmer och tvserier med Dag Malmberg är lång. De senaste 35 åren har han medverkat i över 50 produktioner. Mest känd är han kanske som polischef i tvserien ”Bron”.
I december syntes han som general Leijongap i SVT:S julkalender ”Kronprinsen som försvann”, en rolig inspelning och ett bra slutresultat, tycker han själv. Nu har han i och för sig inte sett alla avsnitt utan bara de som produktionsbolaget visade under en förhandstitt för de medverkande.
– Jag undviker helst att se mig själv på film för jag tycker alltid att jag borde ha gjort rollen bättre.
Film- och tv-rollerna fortsätter att avlösa varandra och snart åker han till Danmark för ännu en inspelning. Som 70-åring skulle han kunna dra ned på takten, kanske rent av bli pensionär, men jobbet är alldeles för roligt.
– I sina bästa stunder innebär den här branschen en massa trevliga möten. Kan jag hålla på ett tag till så gör jag det. Ja, vad skulle jag annars göra. Jag är jättedålig på att ha någon hobby eller något fritidsintresse, det blir mest fotboll på tv i tid och otid.
Dag Malmberg är också en väl meriterad teaterskådespelare. Den senaste rollen vari stumfilms skildringen ”Shoot – kameran går!” på Göteborgs stadsteater i höstas. Det var för övrigt i det huset allting började en gång, på grund av ett misstag enligt honom själv.
Eftersom Dag Malmberg aldrig har gillat att stå i centrum var det osannolikt att han skulle bli skådespelare över huvud taget. Men efter att ha läst lite sociologi i ungdomen och arbetat som truckförare fick han tillfälle att bli scenarbetare på stadsteatern i hemstaden Göteborg.
– En teknisk chef på teatern hade ett socialt patos för killar på glid. Det vill säga sådana som jag. Så jag fick börja där och upptäckte magin där inne. Alla lediga stunder gick jag och tittade på skådespelarna.
Någon vidare scenarbetare var aldrig Dag Malmberg. Arbetet krävde händighet och han kunde knappt slå i en spik. Därför fick han bli regiassistent i stället. Med tiden öppnade sig teaterns värld alltmer och när han hade hoppat in och ersatt skådespelare några gånger uppmanades han att söka till scenskolan.
Han kom in på första försöket. Tur var det, för han skulle antagligen aldrig ha gjort om försöket.
– Jag avskydde att ha fokus på mig själv. Och på scenskolan var det mycket ”någon som frivilligt vill gå upp på scen och improvisera?”. Det var fruktansvärt. Jag gömde mig alltid längst bak och det tog många år att komma ur den där värsta krisen.
Men scenskräcken har alltid legat på lur under den långa karriären och vissa gånger har den öppnat en avgrund framför honom strax innan han klivit upp på scenen.
Film och tv har varit lättare på det sättet, tycker han. Utom första gången då han som ung skulle debutera mot Per Oscarsson i ”Polisen i Strömstad”. Dag Malmberg var så nervös att han fick tunnelseende, men på något sätt gynnade det rollprestationen, för både regissören och Per Oscarsson var jättenöjda.
– Jag har haft ett rikt yrkesliv men också varit mån om att jobbet inte ska vara allt jag är. Som ung såg jag äldre skådespelare försaka allt för yrket. En del söp också. Och så dog de och kvar fanns någon gulnad affisch i en korridor. Nej fan, det där skulle jag inte hamna i.
Dag Malmberg har alltid kämpat för att hålla distansen till arbetet. Det har funnits tillfällen då han klivit in i ett teaterhus och bara pratat fotboll tills han gått igen, till vissas förvirring och andras irritation. Han har också alltid varit mån om att inte bli kvar på en arbetsplats under någon längre period. Också det för att behålla distansen.
Samtidigt har yrkesvalet inneburit att han gång på gång tvingats utmana sig själv och möta sina rädslor. Det kanske inte alltid har varit så lätt i stunden men utvecklande i det långa loppet.
– Du måste våga visa vem du är. Det går inte att vara rädd för att visa känslor. Så för mig har det varit en förmån att ha det här som arbete. Nu har jag hållit på i snart 45 år och något har jag väl lärt mig.