Rebecka Kvint: Efter tre år av skakningar – dags att ta farväl av 21.30sprängningen

Varberg: Det började med ett antiklimax. Efter att dubbelspåret diskuterats sedan 1980-talet var det klockan 09.59 den 31 mars 2020 dags för den första sprängningen för Varbergstunneln. Som utskickad reporter stod jag redo vid Höghuset vid Engelbrektsgatan. Men det enda som hördes var ett dovt boom. Ridå!

Den officiella byggstarten i december året innan var för övrigt också ett antiklimax. Visserligen bevistad av Trafikverkets generaldirektör – men inte en dynamitgubbe, inte en grävskopa, inte en sprängdeg så långt ögat nådde. I stället: Prat på Campus och sedan glöggmingel i gallerian. Kom igen...

Förväntningarna om buller och skakningar slog dock in något mer än önskvärt när bygget drog i gång på riktigt. Som boende i centrum hoppade jag högt när de första ordentliga salvorna fyrades av. Minns att jag vid några sprängningar på allvar undrade om huset gick sönder.

Några sprängningar vandrade liksom genom kvarteret och huset. Det gick att höra hur skakningen i marken transporterade sig genom stan.

Våren 2021 skulle vi på Hallands Nyheter arbeta hemifrån på grund av pandemirestriktionerna. Från väster bullrade saneringen av hamnen, från norr byggnationen av kvarteret Malmen, från öster bygget i kvarteret Falkenbäck och från huset jag själv bor i monteringen av en byggställning för takbyte – hela anrättningen därtill kryddad av tunnelbyggets sprängningar och spontning. En viss trötthet på buller började infinna sig.

Och samtidigt, på något märkligt sätt, vande man sig. ”Trafikverket spränger inom 30 minuter för norra tråget”-sms:en förvarnade och 21.30-sprängningen blev en lika självklar del av kvällen som att borsta tänderna.

Möjligen var det också 2021 som jag stående på Västra Vallgatan vid kvarteret Berget, där Hotell Blanka (gamla Okéns/bergklinten) ligger fick se sprängningarnas framfart ovan mark. Fönstren skakade och det gick att se hur både husen och marken rörde sig. En sprängning under en balkongfika hos goda vänner nära tråget fick fästmannen och mig att utväxla panikartade blickar – ”huset kommer rasa” – men vännerna reagerade inte ens, vana som de var.

” Som boende i centrum hoppade jag högt när de första ordentliga salvorna fyrades av. Minns att jag vid några sprängningar på allvar undrade om huset gick sönder.

Hallands Nyheter rapporterade om hur Trafikverket skickade varbergare till hotell för att de skulle undkomma bullret. Själv rapporterade jag om tidigare Hn-medarbetaren Lennart Bensons keramikhöna som for i backen vid en av sprängningarna. Stationshuset sprack. Och Teatern också – dock oklart enligt kommun och Trafikverket om det var tunneln som orsakade just det. Över huvud taget har det varit otroligt svårt för oss som redaktion att få fastighetsägare att vilja prata om skadorna som sprängningarna orsakat. Kanske inte så konstigt. Vem vill skylta med en skadad fastighet?

Men nu är alltså genomslaget här och tunneln är en tunnel. Kommer vi att sakna 21.30-sprängningen? Den som befarar det kan med säkerhet se fram emot framtida bullrande byggröra runt stationsområdet, gamla spåret och kanske också hamnen.