I London övervakas alla – kan bli verklighet även i Sverige
Regeringen vill tillsammans med SD storsatsa på fler övervakningskameror och snabbutreda ansiktsigenkänning. I Storbritannien är den tekniken redan verklighet – och starkt ifrågasatt, bland annat på grund av dålig träffsäkerhet.
Aggruy Obiero står utanför köpcentrumet i Londonstadsdelen Stratford och försöker sprida Guds ord till människorna som stressar förbi. Som överallt i London är han omgärdad av övervakningskameror.
– Vad jag tycker om det? Jag är emot det, faktiskt. Människor ska ha frihet. Myndigheterna sätter upp dem för att bevaka oss och jag tycker att det gått för långt.
– Det är som att vi lever i ett Big Brotherhus. De ser allt vi gör. Varför?
Britterna är världens mest övervakade folk. Omkring 5 miljoner övervakningskameror finns i landet. En miljon av dem finns i London och uppskattningar gör gällande att Londonborna filmas i genomsnitt 300 gånger. Varje dag.
Sedan några år tillbaka jobbar Londonpolisen också med ansiktsigenkänningsteknik, både i realtid och i efterhand. Men var och hur mycket är svårt att veta. I veckor har vi sökt ansvariga på polisen för en intervju, men det enda svar vi får är ett allmänt hållet mejl:
”Ansiktsigenkänningsteknik kan användas på flera sätt av Met (Metropolitan police). Bland annat för att förhindra och klara upp brott – och se till att människor är trygga”.
Aggruy Obiero tycker att det gått för långt.
– Varför ska alla vara igenkända hela tiden? Vart tar det oss? Jag är rädd att det redan nu används på fel sätt. Det finns där för att förhindra brott, men gör det verkligen det? Brottsligheten ökar ändå, säger han.
Justice Rosengreen som skyndar förbi utanför samma köpcentrum pekar på ett annat omdiskuterat problem, som är extra aktuellt i platser som Stratford. En majoritet av de som bor här har rötterna i gamla kolonier eller andra länder utanför de brittiska öarna – och det har visat sig att programvaran är extra dålig på att känna igen personer som inte är vita.
Det finns gott om exempel på när det gått snett. Amerikanska CNN har bland annat berättat om Porcha Woodruff, en svart kvinna i Detroit som greps misstänkt för rån i sitt hem. Hon satt anhållen i elva timmar innan det visade sig att ansiktsigenkänningsprogrammet förväxlat henne med en helt annan person.
Ett par år tidigare greps Robert Williams i samma stad. Också han svart. Också han oskyldig och förväxlad med en annan person.
En del studier pekar på att den tar fel i 30 procent av fallen. Andra studier pekar snarare på 90 procent, och att verktyget är särskilt dåligt på att identifiera svarta kvinnor.
– Programvaran som de använder fungerar inte på alla. Det blir ju bara fel, säger Justice Rosengreen.
Hon jobbar med en universitetsavhandling som handlar om övervakningssamhället och konstaterar att tekniken förstärker den diskriminering som redan finns. Precis som flest slumpmässiga kontroller riktas mot icke-vita britter så används ansiktsigenkänningen i första hand i områden där det bor personer med annan bakgrund.
– Ett annat problem är att vi lämnat EU och inte längre har EU:S kontroll av lagarna. Det gör mig bekymrad. Om det användas bara för att lösa brott kan det vara okej, men det kan också komma att användas för att övervaka oss. Långsiktigt måste vi vara vaksamma på detta: varför ska vi ge så mycket data till våra myndigheter? säger Justice Rosengreen.
Införandet av ansiktsigenkänningsteknik i Storbritannien har inte varit helt utan motstånd. Som
maren 2020 tvingades polisen i Wales backa efter att en domstol slagit fast att de använde tekniken på ett integritetskränkande sätt.
Och under hösten 2023 har ett antal parlamentsledamöter krävt ett stopp. Bakom initiativet fanns bland annat ett avslöjande om att polisen använt tekniken för att hålla koll på folkmassorna på Londons gator under kung Charles kröning.
Men från Londonpolisen får vi beskedet att försöken fortsätter: ”Det kan användas för att i realtid hjälpa polisen att hitta efterlysta personer. Eller om en person försöker lägga fram missledande information eller falska bevis”.
Flera organisationer som jobbar med mänskliga rättigheter i Storbritannien är kritiska till hur övervakningen växer ytterligare i och med ansiktsigenkänning.
Matt Mahmoudi, som jobbar med frågorna på Amnesty international, berättar att polisen såg chansen att rulla ut tekniken i större skala efter det uppmärksammade mordet på Sarah Everard i Brixton. I det fallet kunde polisen hitta gärningsmannen tack vare att det fanns övervakningskameror i området.
Till saken hör att mannen som överföll och mördade kvinnan var en ledig polis.
– Svaret för att öka säkerheten för kvinnor i det här landet blev alltså ökad övervakning. Samtidigt kom en oberoende rapport nyligen fram till att det inom Met finns institutionaliserad rasism och homofobi. Dessvärre är det så att om du ger en myndighet med de problemen rätten att använda ansiktsigenkänning, så blir följden att de siktar in sig på samma personer som de alltid siktar in sig på, säger Matt Mahmoudi.
Han hänvisar till studier som organisationen gjorde i New York, där tekniken också används. En överväldigande del av de slumpmässiga kontroller som genomförs, där personer stannades utan misstanke riktades mot svarta.
– Nittio procent av de som stannas och visiteras grips inte, så det handlar om rasprofilering. Och samma ställen är i högre grad utsatta för ansiktsigenkänning i realtid, det såg vi när vi kartlade alla kameror som kunde används för det i hela New York. Det sambandet finns alltså och det är samma sak här i London.
Rent tekniskt går ansiktsigenkänning till så att man fyller en stor databas med bilder av människor. Bilder som plockas upp från sociala medier, körkortsregister och andra ställen – utan att folk är medvetna om det, och än mindre tillfrågade.
Matt Mahmoudi tycker att det i sig är ett stort problem.
– Oavsett om övervakningen sker live eller i efterhand, ur ett mänskliga rättigheter-perspektiv så hotar det ändå din rätt till integritet. Även om polisen säger att de förbättrat träffbilden, så fortsätter de använda bilder som de samlat in utan att personerna vet det eller godkänt det.
Han påpekar också att det inte finns någon forskning som stöder idén om att tekniken minskar brottsligheten.
– Däremot finns det gott om rapporter som visar att det används på ett diskriminerande och rasistiskt sätt och att det är ett verktyg för massövervakning.
Hur går diskussionen om detta bland allmänheten?
– Jag tror att folk blivit mer medvetna. För några år sedan tänkte nog de flesta att om man inte har något att dölja så är det inga problem. Men nu tror jag att många förstår att myndigheterna kryper allt närmare och kontrollerar oss allt mer. Så det har ändrats i viss mån.
Den 3 oktober förra året presenterade regeringen och Sverigedemokraterna vad man kallade en kameraoffensiv mot de kriminella gängen. Ett av förslagen handlade om att snabbutreda möjligheten att ”använda
sig av ansiktsigenkänning för att till exempel kunna identifiera gängmedlemmar”.
När GP i anslutning till presskonferensen bad justitieminister Gunnar Strömmer (M) utveckla hur regeringen tänker sig att ansiktsigenkänning ska kunna användas var han ungefär lika tydlig som Londonpolisen.
– Ansiktsigenkänning är ett analysverktyg på material som redan är insamlat. En mycket kritisk fråga framöver är att säkerställa att det finns utrymme att ta hand om det här materialet, sa han.
Han konstaterade också att andra länder ligger före Sverige med tekniken och att de tekniker man tittar på inte är helt okontroversiella.
– Allt här ska ske inom ramen för den demokratiska rättsstaten, det handlar hela tiden om avvägningar mellan personlig integritet och effektiv brottshantering.
Utredningen pågår fortfarande och om användandet av ansiktsigenkänning blir verklighet i Sverige är oklart. Ytterligare en faktor att ta hänsyn till är hur EU ställer sig till tekniken.
Eu-parlamentet röstade under sommaren för ett totalstopp att använda tekniken på allmän plats. Ministerrådet och kommissionen har däremot öppnat för ansiktsigenkänning och slutförhandlingar, där de tre partnerna ska jämka ihop sina ståndpunkter väntar.
Även här är det integritetsaspekter och rädslan för massövervakning som varit de tyngsta argumenten emot. Matt Mahmoudi på Amnesty international tycker att det är sådant som även svenska beslutsfattare – och väljare – måste fundera noga på.
– Jag tänker att vi måste ställa oss en fråga inför alla verktyg som myndigheterna vill använda, oavsett om det är polisen eller någon annan. Och den frågan är: är det här verktyget nödvändigt och rimligt att använda sett till hur det inskränker på mänskliga rättigheter?