Anita Nyman: Besynnerliga turer i den politiska såpan

Seniorrabatt? Kvinnan i kassan såg frågande på mig.

– Nej, svarade jag.

– Men det är sista dagen idag!

– Men jag är ingen senior, sa jag och rätade på ryggen.

– Men det står här att du är, envisades hon.

– Hur gammal ska man vara för att vara senior då?

– 65.

– Men det är inte jag, sa jag, något lite förnärmad.

– Men din man kanske är?

– Nej.

– Fyller han i år?

Ja, jäklar. Maken fyller 65 i år, och vi delar konto på Ica. Okej, okej, okej, jag fick väl ta emot fem procents rabatt då. Men aldrig har väl någon kämpat så tappert för att slippa ett lägre pris.

Man ska ju inte alls vara ledsen för att man får lov att bli över 60, eller till och med 65, men dumt nog sitter det djupt i en att man inte vill se äldre ut än man är. Jag är 61, och man är inte äldre än man känner sig, brukar det heta. Vilket är en klen tröst när man ibland känner sig som 95.

"Fast i ärlighetens namn så bjöd han inte på någon överdådig middag, bara snittar, alkoholfri cider och vatten. Rätt trist egentligen. Jag bjöd på betydligt bättre middag när jag fyllde 60. Men bara för några av de närmaste vännerna. Och jag betalade själv.

En annan ung pojk som får seniorrabatt, om han handlar i samma affär som jag, är Per Gessle. Han fyllde 65 den 12 januari. Till TT säger han att ”det är bara en siffra”, men vi märker nog att han lägger ner rätt mycket tid och pengar på att hålla de grå håren borta. Det försöker jag också, med sämre resultat. Och för mig gräver detta mer kännbara hål i kassan, om man säger så.

Vår statsminister är nästan lika gammal som jag. Han har fyllt 60 minsann, slog på stort och bjöd in 364 personer till fest. Rättare sagt – vi skattebetalare slog på stort för det var ju vi som stod för kalaset, bokstavligt talat. Fast i ärlighetens namn så bjöd han inte på någon överdådig middag, bara snittar, alkoholfri cider och vatten. Rätt trist egentligen. Jag bjöd på betydligt bättre middag när jag fyllde 60. Men bara för några av de närmaste vännerna. Och jag betalade själv.

Det händer andra intressanta saker bland våra folkvalda. Vi har till exempel den socialdemokratiska riksdagsledamoten som var med på en palestinsk konferens i Malmö i fjol, trots partiets avrådan. Nu anklagas han för att ha kopplingar till Hamas, vilket han bestämt förnekar. Det är svårt för oss dåligt insatta att ha någon åsikt om, men jag tyckte allt att ett av hans argument var konstigt när han intervjuades i Aktuellt förra veckan: ”Konferensen var bara två tusen meter från mitt hem i Hyllie, där jag kan se lokalerna från mitt fönster.” Hmm. Han SÖGS väl ändå inte in i lokalen, även om han bodde nära?

Sedan har vi Kristdemokraterna som bjuder på ett maktspel värdigt vilken tv-såpa som helst, med en petning och ännu en kändisrekrytering. Vem har sagt vad, och varför? Och när? Eventuella väljare får avgöra vem som verkar allra minst pålitlig. Själv förundras jag framför allt över att de tre mest mediabevakade damerna i partiet har lösögonfransar som piasavakvastar. Nej, jag vet att man inte ska hacka på politiker på grund av deras utseende, särskilt inte kvinnor. Men att de kan andas i de där fodralen de går runt i…? Livet är fullt av mysterier.