Grannländerna tacksamma för Sveriges hjälp under krigsåren
Svar
på ”Att ropa vargen kommer – om hysterisk info”
Försvar. Först ett tack för ditt inlägg. Vi är båda eniga i ett avseende, att beredskapen skall vara god. Att man förbereder sig för ofärd och upprustar landet betyder inte att man därför skall utbasunera hot om att krig är förestående.
Dessvärre har Wallin i sitt inlägg, enligt min mening, fel med påståendet att Sveriges eftergifter till Tyskland ”är en skamfläck på Sveriges rykte och har aldrig förlåtits av våra krigsdrabbade grannar”.
Även om debatten om Sverige
under världskriget kommer att fortsätta länge till och meningarna går isär, anser de flesta som forskat i frågan, att Per Albin förde en mycket klok politik. Eftergifterna var nödvändiga. Vi slapp kriget. Samlingsregeringen med fyra partier och Per Albin Hansson som statsminister var enig i sin bedömning.
Hur våra grannar Danmark och Norge som ockuperades av Tyskland upplevde Sveriges politik under krigsåren finns delade meningar. Visst finns det skarp kritik mot Sveriges politik från främst Norge, men totalbilden är att man var tacksam över de svenska insatserna under kriget. Här kan nämnas de danska judarnas flykt över Öresund 1943. Sveriges insats, inte minst genom polischefen i Helsingborg, Göte Fribergs personliga engagemang. Detta minns danskarna än i dag. Även norrmännen är tacksamma för Sveriges hjälp under kriget genom militär utbildning av de norrmän som flytt till Sverige och inte minst ”svenskesuppen” som dagligen serverades till 7 000 barn i Oslo.
Under en period 1965 var jag svensk lektor i Esbjerg genom Föreningen Norden. Då debatterades Sveriges politik flitigt i Danmark. Genom forskning inom Nordiska Rådet vill jag hävda att huvudintrycket är tacksamhet till Sverige. Detta gäller både Danmark och Norge.
Så till sist en ren felaktighet i Wallins inlägg. ”Genom att ständigt vara beredd på vargens beteende vann demokraterna i Finland kriget”. Finland förlorade såväl vinterkriget 1939–1940 som fortsättningskriget 1941–1944.