Victor Leksell har hittat formeln för okomplicerad pop
Pop
Victor Leksell
”Tid & tro” (Sony Music)
Att slå igenom så massivt som Victor Leksell gjorde med låten ”Svag” – dessutom under en pandemi utan möjlighet att bygga upp livevana på mellanstora spelställen först – har varit överrumplande för Torslandasonen. Det märks inte minst på titelspåret på hans andra skiva ”Tid & tro”. Refrängen skrevs natten innan han skulle upp på Lisebergs stora scen 2022:
”Så ge mig lite tid och tro, skulle aldrig nånsin bli så stort, och om jag kunde ge mig av, skulle ni då stanna kvar?”
Sedan den där natten har mycket hänt. Leksell har överröstats av fansens allsång på diverse scener, överösts med priser (bland annat P3 Gulds livepris Guldmicken) och gästat Håkan på Ullevi.
Sound- och temamässigt är det dock inte mycket som förändrats sedan albumdebuten från 2020. Victor Leksell gör fortfarande enkla, känslosamma kärlekslåtar.
Den snälla gitarrpopen blandas upp med pulserande, elektroniska beats, bombastiska trummor och vocoder-stämmor. Någon gång hörs influenser från hiphopen: en dov, halkig, drill-basgång (titelspåret) eller en loopad gitarrslinga och en hookig flöjt (”Dårar”).
Men det är inget som riktigt sticker ut. Snarare är produktionerna designade för att framhäva Leksells främsta styrkor: de fängslande sjunga-med-melodierna och de sårbara texterna.
På ”Eld & lågor” (skriven för Netflix reboot av ungdomsfilmen ”Vinterviken”) fångas den första blixtrande förälskelsen. I ”Fotografi” drömmer han sig tillbaka till en relation som tagit slut.
”Fånga mig när jag faller” är en desperat skildring av svek från någon man ställt upp för och ”Nätterna i Göteborg” är en fin, lite Håkan Hellströmsk visa om att välta papperskorgar på vägen hem från klubben när ens kärlek gått hem med någon annan. Supersamarbetet ”Din låt” med Einár, som släpptes postumt efter mordet, följer liknande tematik.
Det är lätt att känna att Victor Leksell står och stampar lite i hjärtaoch smärta-träsket. Efter x antal låtar om tårar som rinner, en himmel som gråter och hjärtan som går itu blir det förstås lite förutsägbart. Men de lättfattliga texterna är också det som gör att tusentals unga som är mitt i ett heartbreak kommer att kunna relatera till hans musik.
Leksells nya album är kanske inte det mest innovativa du kommer höra i år men det finns något befriande i att han inte komplicerar saker och ting. Okomplicerad popmusik är ibland den bästa.
Jag blir också glad över låtarna som är mer uppåt, som den goa ”fuck allt”-låten ”Hela världen är min” och den hoppfulla ”Natten blir till dag”.
Klart är att 26-åringen och hans team av låtskrivare och producenter hittat en säker formel för att skapa topplistehits som berör. Nästan varje låt på ”Tid & tro” hade kunnat hamna överst på Spotifys Topp 50.
Då är det skönt att dessa också späds ut med små mellanspel. Som det gulliga röstmemot ”Bättre än mig” och det atmosfäriska interludet ”Zenith” som förövrigt låter väldigt mycket Lorentz (inte så konstigt då dennes producent Vito Grasso varit i farten med sina syntmattor även här).
Avslutande ”031” är i all sin anspråkslöshet skivans höjdpunkt. Över ett avskalat elpiano sjunger Leksell här om vad jag tolkar som en vemodig längtan efter att livet ska ta fart igen, kanske efter nedstängningen under pandemin.
Den visar också på en annan typ av skrivande än de mer allmängiltiga kärlekssångerna. En riktning Leksell borde utforska ännu mer framöver för att nå riktig popmagi.