Karl Andersson: Frillesås BK slår Åshöjdens BK alla dagar i veckan Krönika
Det är en osannolik resa som till och med Max Lundgren, författaren till Åshöjden-böckerna, hade ansett vara för smetig. Men här står du och här står jag, och Frillesås BK spelar Sm-slutspel i bandy år 2024.
Annandag påsk 2023 drabbades orten Frillesås av ett jordskalv som uppmätte 2,1 på Richterskalan. Frågan är dock om inte det utbrottet ligger i lä (se fotnot) jämfört med det avgrundsvrål som bröt ut på Sjöaremossen under fredagskvällen?
I samma stund som domaren blåste av matchen mot Edsbyn förkunnade han att Frillesås BK – klubben som Erland Johansson var med och grundade 1960, klubben som slutade sist i Allsvenskan 2014, klubben som redan vid uppflyttningen till Elitserien 2018 beskrevs som ”bandyns svar på Åshöjdens BK” i Idrottens Affärer – är klar för sitt första Sm-slutspel i klubbens historia.
Om någon mot förmodan plöjer igenom Max Lundgrens omhuldade livsverk i detta nu hissar jag en spoilervarningens flagg, men bokserien slutar med att Åshöjden aldrig tar klivet upp i fotbollsallsvenskan. Redan när Frillesås tilldelades epitetet hade klubben med andra ord överträffat dikten.
Enligt mig är prestationen efter elitserieavancemanget ännu större. Medan många andra nykomlingar max håller sig kvar i en eller två säsonger, framförallt om de som Frillesås ger sig ut på sin jungfruresa i Sveriges högsta serie, har man hållit sig kvar år efter år.
Men inte nog med det. Man har med närmast militär precision och noggrannhet klarat av att hela tiden skruva lite på lagbygget, fasa ut den första generationens elitseriespelare och bli ett yngre, bättre lag för varje säsong som går. Man har stött på hinder i form av att de spelare som utvecklats ”för mycket” (Gustav Friman, Karl Tagesson) lockats till andra klubbar, men alltid lyckats ersätta dessa utan att nödvändigtvis ha försvagats på den positionen. Detta trots att de ekonomiska medlen är små och att det knappast är särskilt glamoröst att åka den smala och stundtals kolsvarta vägen ut till Sjöaremossen för varje träningspass och match.
Ändå är det just tålmodigheten som verkligen präglat den här fantastiska resan. Trots att man har blivit bättre varje säsong har det lik förbannat krävts ett lika delar fysiskt som psykiskt påfrestande kval för att klara av nytt kontrakt.
Detta illustreras bäst av Mattias Johansson, grundar-erlands brorsbarnbarn, som efter fjolårets femte raka kvalvinst titulerade sig själv ”världsmästare i kval” för att i andetaget efter lägga kvalskridskorna på hyllan.
”Det är mitt sista kval nu, sedan får man tolka det som man vill. Jag tänker inte hamna i den här situationen igen. Fortsätter jag spela ska vi undvika kval”.
”Matte” fortsatte spela och
Frillesås undvek kval. Själv stod han förmodligen för säsongens viktigaste mål.
Före jul var laget inne i sin största svacka hittills och i hemmamatchen mot bottenkonkurrenten Motala stod man för en anskrämlig första halvtimme, som mycket riktigt också resulterade i ett 0–3-underläge. Då tryckte Johansson in 1–3-reduceringen före paus och inledde en elvamatchersperiod som från och med Motala-vändningen innehöll sex segrar, tre kryss och bara två förluster.
Om lite drygt en vecka kommer vi få se slutspelsbandy på Sjöaremossen. Det blir kulmen på en resa som Max Lundgren hade ansett som smetig och orealistisk.
Fotnot: För er som bor i Varberg. Uttrycket ”ligger i lä” innebär att något är underlägset. Detta kanske ni visste, men frågan är om ni känner till ordet ”lä” i dess bokstavliga mening? Om inte, att befinna sig på en plats där det råder lä innebär att det inte blåser där. Sjukt, jag vet. Känner ni till någon sådan plats i Varbergs kommun får ni gärna mejla Karl. andersson@hn.se.