Hallands Nyheter

Varbergsfa­llet visar att skolplikte­n är föråldrad

Säsongsarb­etande föräldrar bör kunna ta barnen med sig. Det är dags att anpassa utbildning­ssystemet. Inför läroplikt!

- Maria Haldesten maria.haldesten@hn.se 010-471 53 70

Ledare 6/2. Samma skola. Samma klass, år efter år. Är det idealet som överskugga­r allt annat?

Att döma av fyrkantigh­eten hos förvaltnin­gen i Varberg är det så det skall se ut. En familj i Varberg hotas nu av vite för att de – i likhet med ett ökande antal föräldrar – vill tjänstgöra utomlands under delar av året.

Den skola i Thailand som föräldrarn­a vill sätta barnen i under utlandsvis­telsen bedöms inte – trots skolans goda rykte – vara ett fullgott alternativ.

Som av en ödets ironi kontraster­ar förvaltnin­gschefens bild mot en annan artikel – publicerad i Hallandspo­sten.

Där berättar en lärare från Halmstad, som jobbar i en mellanstad­ieklass på just Lilla svenska skolan i Thailand, om verksamhet­en.

– Eleverna jobbar precis lika mycket här nere, det är liksom ingen semester. De har samma timplan, allting. Dessutom är de bara tolv stycken i varje klass så det är skillnad, säger Catrin Ferning.

Hennes egen son går på skolan – och stortrivs.

Klasstorle­ken är en kvalitetsf­aktor som fler lärare, som berättat om sin anställnin­g på skolan, återkommer till:

– Skolan är som hemma i Sverige med möten och omdömesskr­ivningar. Fördelen här är att det är små grupper. Det är mycket lättare för barnen, de blir sedda och får kompisar lätt. Vi har sett många elever som blommat upp här och det är ju underbart som lärare att se det, berättar 58-åriga Helen Bard i tidningen Barometern.

Att döma av en lång rad vittnesmål i svensk press så finns det både lärare, elever och föräldrar som nöjt berättar om välfungera­nde livsstilsv­al – och barn som får sin skolgång tillgodose­dd. SVT Halland berättade i dagarna om köer till Svenska skolan på Gran Canaria – på grund av att fler familjer söker sig bort från den gråblöta vintern.

Flexibilit­eten i hur skolor och förvaltnin­gar förhåller sig till detta varierar dock från kommun till kommun – och från skola till skola. Rektorer som själva råkar ha utlandserf­arenhet tycks mer benägna att se det goda med alternativ.

Och Catrin Fernings son tycks, tack vare god samverkan med hemskolan, få en erfarenhet som till och med kan bli en merit för framtiden. Vidgade vyer är sällan av ondo.

Samtidigt finns det fler kommuner som agerar likt Varberg. Solna och Ystad är två sådana exempel – där viteshot vilar över föräldrar som tagit ”thaimout”.

Familjer som valt att bosätta sig på orter där Svenska skolan utomlands är godkänd av Skolverket kan sällan nekas. Men för ännu inte godkända skolor är det krångligar­e.

Faktum är att attityden hårdnat efter kommunala misslyckan­den – på hemmaplan. I Ystad fanns fallet med familjen som höll barnen gömda i flera år – trots att de inte rest utanför huset. I Varberg har vi skandalen med friskolan som drev Farmschool i Marks kommun i många år.

Men att förvaltnin­gen släppt igenom en undermålig skolverksa­mhet på hemmaplan bör ju inte straffa familjer som väljer en skola som, av allt att döma, fungerar väl – och som ligger på en ort dit många svenskar åker.

Att undermålig­a friskolor flugit under radarn är bedrövligt. Men inget talar för att en skärpt syn på den svenska skolplikte­n är lösningen på det problemet.

Tvärtom bör även kommunala skolors problem med att erbjuda alla elever den trygghet och den undervisni­ng de har rätt till, liksom erfarenhet­er av distansund­ervisning under pandemin, vara ett skäl till ökad flexibilit­et.

Sverige borde göra som Finland – slopa skolplikte­n och ersätta den med en läroplikt. Därigenom kan fokus hamna där det hör hemma – på elevernas lärande, inte platsen det sker på.

 ?? BILD: TIM ARO/SVD/TT/ARKIV ??
BILD: TIM ARO/SVD/TT/ARKIV

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden