”När gud bodde i Varberg” sade en snittförlöst mamma
Frågan inom professionen hur man på bästa sätt tar hand om blivande mammor som önskar hjälp med en snittförlossning har sedan länge bollats fram och tillbaka, skriver Per Strömberg, fd klinik- och verksamhetschef Kvinnokliniken i Varberg.
Vård. HN har nyligen i två olika delar granskat ”Kampen för snitt” – två blivande mammor som varit missnöjda med hur de blivit bemötta när de framfört önskemål om att bli förlösta med ett planerat kejsarsnitt. Anledningen var en upplevd oro och rädsla inför den kommande förlossningen. Även om oron och rädslan hade olika orsaker hos de båda kvinnorna var den ändå så uttalad att båda påverkades negativt i sin dagliga tillvaro, mådde fruktansvärt dåligt, fungerade inte, hade panikångest, tappade sin livslust.
Kvinnorna beskriver sin kamp som långdragen och orosfylld. Den ena kvinnan kände att hon inte var mottaglig för den hjälp till bearbetning som hon erbjöds på Auroramottagningen. Hos förlossningsläkare fick hon blankt nej – ”friska kvinnor föder barn vaginalt och så är det bara”. Sökte sig istället till en annan förlossningsklinik. Fick ja direkt och kunde då äntligen andas ut. Den andra kvinnan upplevde att hennes argument inte togs på allvar. ”Alla dörrar stängdes i ansiktet på mig gång på gång”. Utsattes i stället för en ”övertalningskampanj” för att föda vaginalt. Efter även besök hos psykolog och psykiatriker (akut!) och därutöver kontakt med patientnämnden beviljades slutligen den önskade snittförlossningen.
Frågan inom professionen hur man på bästa sätt tar hand om blivande mammor som önskar hjälp med en snittförlossning har sedan länge bollats fram och tillbaka. Anledningen till önskemålet är oftast en svår förlossningsrädsla (smärta, risktänkande, kontrollförlust) och/eller en tidigare svår förlossning. Ett stort antal vetenskapliga studier är gjorda om för- och nackdelar med en snittförlossning jämfört med en vaginal förlossning – om riskerna för såväl mor som barn och då på både kort och lång sikt. Specialistföreningen (obstetrik och gynekologi) har publicerat boken ”Förlossningsrädsla” för att öka förståelsen och för att bidra med råd om handläggningen. Socialstyrelsen har utfärdat ”Indikationer för kejsarsnitt på moderns önskan” med rekommendationer om hur kvinnan lämpligen ska bemötas och vilka bedömningar som ett beslut bör vila på. Meningen är att ge stöd till professionen och att samtidigt medverka till en så likvärdig handläggning som möjligt.
I det enskilda fallet måste ändå en individuell bedömning göras. Den blivande mammans argument bör då väga tungt, i synnerhet om hon står fast vid sin önskan och därmed inte kan tänka sig en vaginalförlossning som ett alternativ trots att hon fått erbjudande om lämpliga stödinsatser och trots att hon även fått information om tänkbara konsekvenser av de olika förlossningssätten. Under alla omständigheter måste en samverkan ske med den blivande mamman. Som påpekats i en av granskningarna i HN så har en blivande mamma ingen legal rätt att kräva en snittförlossning. Å andra sidan ska ingen blivande mamma tvingas till en vaginalförlossning mot sin uppenbara vilja. Att tillmötesgå önskemålet om en snittförlossning måste för övrigt ske på ett sådant sätt att den blivande mamman inte behöver känna skuld och skam.
En mammas upplevelse av sin förlossning är omvittnat djup och långvarig. Som förlossningsläkare hade jag och mina kollegor att ta hand om ett flertal blivande mammor som fått avslag på sina ansökningar om en snittförlossning i Göteborg – oftast sent i graviditeten och utan att själva ha fått träffa den eller de som fattade beslutet. I sin desperation vände de sig till oss på förlossningen i Varberg. En av dessa snittförlösta mammor blev sedermera intervjuad av en journalist på dåvarande GT. Hon uttryckte sin upplevelse med att ”Gud bor i Varberg” vilket blev rubriken på artikeln och även på tidningens löpsedel.
Jag har personligen stor förståelse för det missnöje och den frustration som de två nämnda mammorna upplevde vid sina kontakter med vården under sina respektive graviditeter.