Ett orent sjukhus kan bli rena helvetet
Ledare 7/2. Ett rött nej är en skarp varningssignal. Att regionen inte ”vidtar åtgärder vid behov” kan leda till att patienter dör. Därför måste den revisionsrapport som nyligen lades fram tas på blodigt allvar. Men förstår regionens politiker det?
Christian Lidéns (C) svar i HN ger inte helt det intrycket. Trots att Region Halland får det näst sämsta resultatet vad gäller efterlevnad av hygienrutiner – i en mätning gjord inom 14 regioner – tonar han ned resultatet.
– Det är en ögonblicksbild från när man tittar ute i verksamheten under en dag. Det säger inte allt om hur det arbetet går till, säger driftnämndens ordförande.
Men hur säker är han på att bedömningen att hygienrutinerna bara följs till 68 procent baseras på en olycklig tillfällighet?
Regionens ambition om 100-procentig efterlevnad är dessutom inte den typen av mål man kan ta lätt på.
Säg vårdrelaterade infektioner, så trillar polletten kanske ned. Det spelar ingen roll hur dyr och avancerad medicinsk utrustning man har, eller hur skicklig kirurgen varit – har inte all vårdpersonal fullt ut förstått vikten av rena händer och ren sjukhusmiljö kan bakterier spridas.
Närläkaren och patientsäkerhetsexperten Peter P ron o v ostinledd eden medicinska riksstämman för ett drygt decennium sedan var just det hans budskap – att goda hygienrutiner är grundläggande. Den bittra läxan hade han lärt sig efter att en liten flicka dött på sjukhuset där han verkade. Han tvingades, inför flickans föräldrar, tillstå att flickans död var resultatet av en vårdskada, som enkelt hade kunnat undvikas.
För att minska risken för sådana händelser hade han satt upp en checklista med basala rutiner – och i dag finns motsvarigheter på alla svenska sjukhus.
Kruxet är att på sjukhuset i Varberg tycks det finnas en del ”förbättringspotential” – vilket är ett snällt sätt att uttrycka att allt inte funkar som det skall. Ett fynd som revisorerna redovisar är att få medarbetare genomfört såväl grundutbildningen i vårdhygien samt de årliga utbildningarna i basala hygienrutiner.
Sedan finns förstås de problem som uppstår på en arbetsplats där lokalerna inte är helt ändamålsenliga. Medicinkliniken, med ett stort antal flerbäddsrum, tampas med särskilda utmaningar.
Att politiska beslut om sjukhusens framtid har dragit ut på tiden är givetvis en del av problemet. Kännedomen om att det finns stora renoveringsbehov är utbredd. Men under den tid som återstår till nödvändiga om- och nybyggnationer kommer till stånd måste ansvariga se till att göra precis allt för att förhindra allt från mögel på toaletterna till farlig smittspridning.
Det senare handlar om mer än det enskilda sjukhuset och de patienter som riskerar att skadas – det handlar också om att motverka antibiotikaresistens, sjukhuset i Varberg har ju, om än för ett antal år sedan, exempelvis haft problem med Mrsa-utbrott. Så problemen är inte okända.
Och redan för drygt tio år sedan hade Radio Halland ett inslag om vikten av att få väck tygmöblerna från sjukhuset, då apropå att andra resistenta bakterier upptäckts.
Att döma av revisionen står dock en del av dessa möbler, med olämplig klädsel, fortfarande kvar på sina håll.
Christian Lidén har, i likhet med övriga politiker och sjukhuscheferna lika stor anledning att ta dessa bekymmer på största allvar. Städfrågan avfärdar man inte med en handviftning.