Nina Persson: En thailändsk kärlek har byggt bo i mitt hjärta

Vajande palmer utmed vita stränder, det turkosblå havet, och en aldrig sinande värme. En värme som inte enbart kommer från den starka solen, utan även från alla de fantastiska människor som lever i landet. Alla ni som har varit i Thailand vet precis vad jag talar om. För det är inte enbart skönheten från naturen som berör – utan även allt det vackra som bor i det thailändska folket. Jag har nyligen kommit hem från en resa dit, och det är så mycket av den kärleken som för alltid har byggt bo i mitt hjärta.

Jag och min man gifte oss på en strand i Khao Lak för fem år sedan, Nu ville vi resa tillbaka och fira vår bröllopsdag på samma plats. Dagarna innan hade vi ägnat åt bad och utflykter, och hade knutit band med en taxichaufför och hans fru, som hade samarbete med hotellet vi bodde på. Otaliga gånger hade de – främst mannen – kört oss fram och tillbaka till de platser vi ville besöka. Ofta hade hans fru skickat med en färdigskuren mango när vi blev upphämtade.

Vår bröllopsdag firade vi med en picknick på stranden där vi gifte oss. Där satt vi på en klippa och såg solen gå ner i havet. Tänk att vi fick uppleva denna plats igen! När det började skymma gick vi tillbaka till hotellet, och då hände det – mannen råkade sparka i en upphöjning i asfalten, som inte syntes i mörkret. Hårt. Blodet rann från stortån, och den vänliga hotellpersonalen rengjorde och plåstrade om så gott det gick.

Jag är ganska säker på att detta aldrig hade hänt i Sverige. Men i Thailand händer sådant här. Hela tiden. Så mycket villkorslös kärlek, till oss som är besökare i deras land. Sannolikt kommer vi aldrig träffa Chai och Tuc igen, men de kommer alltid finnas i våra hjärtan.

Dagen efter var vi på utflykt igen, och på grund av sårskadan vågade mannen inte bada. Eftersom tån värkte beslutade vi oss för att uppsöka läkare, då ett sår i tropisk värme inte är en särskilt bra kombo … Det var taxichaufförens fru som hämtade upp oss, och när vi bad henne släppa av oss vid läkarmottagningen vi nämnde, så svarade hon glatt att hon följer med in och väntar på oss. Dessutom tolkade hon åt oss och bistod med hjälp i väntrummet. Jösses, vilken service!

Mannen fick mediciner och stränga order om noll bad resten av resan – samt daglig omläggning av såret. Så dagen efter bad vi vår chaufför att stanna till på en mottagning nära vårt hotell på väg hem från stranden. Han hade naturligtvis hört av sin fru att min man hade en skada, och utbrast glatt; ”My wife is a nurse!” Vi fattade ingenting. Var inte hans fru också taxichaufför...? Var det alltså därför hon var så hemtam på en läkarmottagning. Sagt och gjort – vi blev skjutsade till hans frus mottagning i stället. Vi skrattade gott åt detta sammanträffande, och de återstående dagarna var det dit vi åkte för omläggning av såret. Alltid med en ask mango med oss hem.

Jag är ganska säker på att detta aldrig hade hänt i Sverige. Men i Thailand händer sådant här. Hela tiden. Så mycket villkorslös kärlek, till oss som är besökare i deras land. Sannolikt kommer vi aldrig träffa Chai och Tuc igen, men de kommer alltid finnas i våra hjärtan. Tack.