Ringhals ansökan del av känslig avfallsfråga
Ledare 8/2. Markförvar. Ordet låter tämligen okomplicerat. Och kanske är det verkligen så. Kanske är den aktuella deponeringen av mycket lågaktivt avfall inte mycket att orda om. Och ska kvarvarande reaktorer kunna fortsätta drivas måste ju problemet lösas.
Att gamla skoskydd, papper, plast, trä och kablar också kräver sitt säkra förvar är samtidigt en påminnelse om en av kärnkraftens baksidor.
Ser man på kärnkraften från klimatperspektiv är den ren.
Det är en bidragande orsak till att även Centerpartiet, under höstens partistämma, öppnade för byggande av ny kärnkraft. När klimatarbetet växlas upp talar i dag det mesta för att ny kärnkraft blir en del av lösningen – både här och i en rad andra europeiska länder. Och sannolikt blir anläggningen i Varberg en viktig del av uppväxlingen.
Sett till frågan om markförvar – och den ännu känsligare och svårare frågan om slutförvar – är dock kärnkraften hur smutsig som helst. Trots att problematiken kring avfallshanteringen inte fullt ut är löst, får den aspekten dock ganska liten uppmärksamhet i den politiska debatten.
När regeringen i höstats deklarerade att man vill satsa på snabbspår för kärnkraft i miljötillståndsprocessen, upprepade de ytterst kärnkraftsvänliga Tidöpartierna att frågan om nya reaktorer ska ha hög prioritet.
Till satsningen hör att granska och utreda Sveriges kärnavfallsprogram. Såväl Sverige som Finland – som redan är i full gång med att bygga ut kärnkraften – har kommit långt i fråga om slutförvar. Och eftersom valet av teknik, kopparkapslar i urbergets djup, är likartad pågår ett samarbete mellan grannländernas.
För ett par år sedan gav dåvarande regeringen tillstånd enligt kärntekniklagen. Men än är slutförvaret inte i gång. Och enligt en doktorsavhandling som lades fram vid Göteborgs universitet i somras osynliggörs problemen med avfallshanteringen
”Det fattas beslut om kärnkraft på grunder som underskattar avfallsfrågans komplexitet och ofrånkomliga problem”, förklarade Hannes Lagerlöf, doktorand i sociologi, i ett pressmeddelande på Göteborgs Universitet.
Han kritiserar det faktum att det samtycke som lokalbefolkningen i Östhammar gett bygger på lyckade kommunikationsinsatser och på de ekonomiska fördelar som nu kan skönjas. Kommande generationer, som får leva med besluten, kan dock inte ge sitt godkännande, resonerar Hannes Lagerlöf.
Men så förhåller det sig, å andra sidan, med mycket av den teknik som utvecklas och som påverkar natur, miljö med mera. I vissa fall har det kommit dyra efterräkningar, på grund av oförutsedda problem och skador. Förhoppningsvis har den långa och ingående beslutsprocessen minimerat risken för att något sådant inträffar vad gäller slutförvaret.
Oavsett vilket, kommer fler reaktorer, och förlängd livslängd på de kvarvarande, generera mer avfall som behöver lagras på en rad olika sätt. Markförvaret på Ringhals är ett sådant exempel.
"
Sverige och Finland har kommit längst – men allt är inte klart.