Karl Andersson: Bois är redan nu bättre än de var förra året

Krönika

Tobias Linderoths version av Varbergs Bois har bara spelat tre träningsmatcher. De har förlorat två av dem. Ändå känner jag redan nu att den är bättre än förra årets upplaga.

Skämtet som fick den amerikanske komikern Chris Rock att få upp ögonen för kollegan Adam Sandler var ett om basketspelaren Wilt Chamberlain, som har ett av idrottsvärldens mest oslagbara rekord då han gjorde 100 poäng i en Nba-match.

Jag kommer aldrig kunna göra Sandlers skämt rättvisa i skrift, men det lyder: ”Det här är min imitation av motståndarnas coach: Men hallå? Vem fan markerar Wilt?!”.

Lite lätt överdrivet hade Sandler kunnat leta sig in i Christoffer Anderssons huvud under den första halvleken. Så fort Varbergs Diego Montiel fick tag på bollen var upplevelsen att han gjorde vad han ville med den, möjligtvis med undantag för mål. Inför matchen skämtade Tobias Linderoth och sade att ”man måste ha en Diego i tia-rollen”, och även om det kanske är att överdriva att kalla Montiels prestation Maradonaesk, visade nyförvärvet med all önskvärd tydlighet att nästan allt offensivt spel ska gå genom honom. Allra vassast var aktionen då han fintade bort både en och två Fff-backar och skapade sig ett friläge, där dock avslutet var för svagt.

Måtte han bara hålla sig skadefri. 28-åringen har haft mängder med långtidsskador under sin karriär, annars hade han inte tillhört Varbergs Bois 2024.

Inte för att Bois inte skulle kunna klara sig utan honom, målen mot FFF föll i den andra halvleken sedan Montiel klivit av, vilket bara ytterligare är ett tecken på att laget är starkare nu än vad man var vid samma tidpunkt förra året. Eller vid varje tidpunkt förra året, för den delen.

Om man får använda den här ytan för att ägna sig åt lite självkritik kan jag ångra att man inte kritiserade Bois vinterfönster inför förra säsongen hårdare än vad man gjorde. Redan då kändes det märkligt att det mest meriterade nyförvärvet var Niklas Dahlström, som säsongen innan gjort en start i totaljumbon Gif Sundsvall. Med facit i hand borde det varit rätt lätt att se vartåt det barkade redan då.

Till årets säsong har man trots en mindre budget och trots att man inte har Allsvenskan som attraktionsverktyg stått för ett tio gånger bättre transferfönster. Hade man inför förra säsongen lyckats lägga rabarber på sex spelare som gjort allt från bra till riktigt bra säsonger i Superettan hade man haft betydligt större möjlighet att hålla sig kvar. Addera en tränare som närmast känns skapt för att förvalta det Varbergs Bois som Joakim Persson byggde upp, att flera av värvningarna kan honom utan och innan samt att fullgoda allsvenska spelare som Anton Liljenbäck, Gideon Mensah och Oliver Alfonsi kommer förstärka laget under säsongens gång och du får en ekvation som talar för att det här kan bli riktigt bra redan i år.

Då har jag inte nämnt hur det ser ut på planen. Under lördagens match stod Bois för en mer kontrollerad och rakt igenom stabil insats än vad man mäktade med under hela förra säsongen (eventuellt undantag: freakmatchen mot Halmstad). Mot ett FFF som garanterat kommer slåss i toppen av Ettan Södra var 3–0-siffrorna i underkant.

När jag ändå nämnde FFF. Helgens derby bör inte vara någon källa till oro. Det är långt kvar till säsongen börjar, man saknade ett gäng tunga pjäser och mötte ett väldigt bra Bois. Under vintern har man lyckats behålla ett antal spelare som borde varit högintressanta för klubbar högre upp och dessa utgör fundamentet för en stark division ett-trupp.

Däremot är jag lite orolig för att man saknar det svåraste attributet att hitta ute på marknaden: spetsen. I Oliver Hintsa och Wilhelm Ärlig har FFF tappat sina två största x-faktorspelare, båda dessutom med en ålder som tyder på att de har än fler växlar att lägga i. Ersättarna Oskar Lindberg och Isaac Shears är beprövade på nivån, men jag har svårt att se att de har den höjden i sig som den förlorade duon besitter.

Nej, jag tror i stället att den x-faktorn kommer behöva plockas fram av två spelare som fick agera i skymundan förra säsongen. Nu finns det utrymme för Rasmus Andersson att vara så kreativ, finurlig och ”Montiel”-aktig som han var i Tvååker där väldigt mycket kretsade kring honom, men som han haft svårt att plocka fram i Fff-tröjan hittills.

Men än viktigare och än mer spännande är Remo Gotfredsen Grgic. 20-åringen öste in poäng i Astrio i tvåan 2022 och gjorde i stort sett poäng så fort han fick chansen under fjolåret. Att han får det förtroende som krävs för att växa i år kan komma att bli direkt nödvändigt för att inte nya tårar ska falla på kvalgräs i november.