Min kritik gällde chockhöjningen 2021 – inte reduktionsplikten

Riksrevisionen dömer inte ut reduktionsplikten som sådan. Jag har i mitt inlägg förkortat deras inställning till ”Gör om, gör rätt, men gör först en ordentlig konsekvensanalys”, skriver Mats Dahlbom.

på ”Framtiden måste vara förnybar” och ”Minskade utsläpp en nödvändighet – reduktionsplikt en möjlighet!”

Miljö. Mattias Goldmann har i mästrande ton kritiserat mitt inlägg om reduktionsplikten. Han tillgriper tricket att påstå att jag kritiserat reduktionsplikten som sådan. Glenn Wahle är inne på samma linje. Det torde inte vara svårt att inse att vad jag och Riksrevisionen kritiserat är det beslut som togs 2021, då inblandningen av biobränsle i drivmedel chockhöjdes fram till 2030.

Uppenbarligen inser Goldmann att beslutet var ett misstag, eftersom han skriver att ”delar behövde justeras”. En kraftig underdrift!

Han påstår att jag har fel i att biodrivmedel måste blandas i bensin/diesel/ flygbensin. Så är det emellertid enligt Energimyndigheten, Riksrevisionen med flera. Men teoretisk ger lagen rätt att trixa med drivmedlet om samma utsläppseffekt nås som inblandningen ger. Men någon sådan metod känner jag inte till i kommersiellt bruk. Så hitt’ på nå’t, Goldmann!

Riksrevisionen dömer inte ut reduktionsplikten som sådan. Jag har i mitt inlägg förkortat deras inställning till ”Gör om, gör rätt, men gör först en ordentlig konsekvensanalys”. Vad den dömer ut är den då aktuella 2021 års höjningsskala. Jag citerar: ”Granskningen visar dock att reduktionspliktens nuvarande utformning inte är genomförbar och att det därutöver finns flera risker som påverkar reduktionspliktens genomförbarhet och effektivitet som inte i tillräcklig grad har beaktats vid beslut om reduktionspliktens utformning.” Detta ska ställas mot Goldmanns påstående ”Riksrevisionen dömer inte ut”. Glenn Wahle förnekar dock inte Riksrevisionens utdömning. Han påpekar vikten av att få ner Co2-utsläppen. Visst, men då ska det ske på ett genomförbart sätt.

Att det var ogenomförbart förstod de flesta. Riksrevisionen framhåller att priserna har skenat och biodrivmedlet inte räcker till. Men Goldmann lugnar oss: ”biodrivmedel ökar i takt med efterfrågan” skriver han. Knappast! År 2018 var inblandningskravet för diesel 19,3 procent, vilket innebar att vi förbrukade 30 procent av världsproduktionen av HVO, som är det viktigaste biodrivmedlet (SOU 2023:15 sid 71). Och 2030 skulle inblandningskravet vara 66 procent! Vi skulle vara ett stolt föredöme och världen skulle följa vårt exempel. Om vi utgör drygt 1 promille av världens befolkning och vårt djärva exempel skulle få efterföljd worldwide, hur mycket måste biodrivmedelproduktionen öka? Tusenfalt? Ja, Goldmann, jag ”utmålar det hela extremt”. Därför att det var extremt.

Glenn Wahle erkänner att importen av biodrivmedel är hög men menar att det finns en potential inom landet att framställa sådant. Visst, det finns väldigt många uppslag. Men, som Riksrevisionen påpekar, gör först en konsekvensanalys! Då brukar de flesta djärva idéer sållas bort. Riksrevisionen anvisar för övrigt ett bättre sätt att nå klimatmålet.

Avsikten med mitt inlägg om reduktionsplikten var att visa exempel på tokiga beslut som drabbar oss och som tas utan konsekvensanalys och hur svårt man har att medge att man gjort fel. Goldmanns och Wahles inlägg är bra exempel på det senare.

Mats Dahlbom