50 år sedan fästningsmuren rasade
Varberg: Den 21 februari är det 50 år sedan fästningsmuren mellan bastion Grå munken och Vita munken rasade ner i vallgraven.
Raset inträffade vid 10.35 på förmiddagen och uppfattades av människor i närheten som ett dovt muller.
Och inte konstigt att det mullrade – jord och sten från den 16 meter höga muren rasade ner i vallgraven. Några byggbodar tillhörande Skånska Cementgjuteriet (nuvarande Skanska) som stått uppe på vallen följde också med i raset.
Polisen larmades, men trodde först att det var ett skämt, har HN rapporterat tidigare.
Många varbergare samlades för att titta på förödelsen och många
minns än i dag åsynen av den raserade muren.
Skanska fick i uppgift att bygga upp fästningsmuren igen. Skanska och Fortifikationsverket utredde möjliga orsaker till raset och kom fram till att det hade orsakats av att muren varit instabil: ”Murens grund är nämligen mycket hårt ansträngd hållfasthetsmässigt. Beräknar man på sedvanligt sätt jordtrycket mot muren och sedan det tryck som muren utövar på grunden finner man att grundtrycket är minst dubbelt så högt som vi tillåter i dag.”
I början av 1900-talet var Fästningen raserad lite varstans, men under 1910- och framför allt 1920-talet byggdes dess murar och bastioner upp igen. Men 1900-talets förtjusning i bruk med hög cementinblandning var ingen bra lösning för Varbergs fästnings 1500- och 1600-talsmurar. Bruket andas inte och det gör att vatten kan samlas bakom murarna.
Det här problemet finns kvar än i dag och Statens Fastighetsverk är medveten om det – något HN rapporterat om i ett flertal artiklar.