Maria Haldesten: Ukrainas öde är också vårt, nu som i historien
Att Sverige bidrar till att levandegöra kulturarv, när den ryska angriparen är ute efter kulturell rensning, är ett angeläget komplement till livsviktiga militära stödpaket.
Fjortonåringens klara stämma ljuder över torget. Hans ukrainska sång får ögon att tåras. Det är måndagsrörelsens 99:e möte sedan Ryssland vidriga angrepp för exakt två år sedan
– och Tymur Vasylyshyns framträdanden har blivit ett stående inslag.
Det är en motståndshandling som berör. Och forskning visar att musik fyller en viktig funktion i krig, som både en läkande och en samlande kraft.
Därför är det Banduran, inte den dyrbara, ukrainska ikonramen som först fångar min blick i Armémuseums utställning Korsvägar. Stränginstrumentet i trä, utlånad från Museet för teater, musik och film i Kiev, överglänser guldprålet. Banduran påminner om vikten av fortsätta spela, medan bomberna faller.
– Vi har jobbat intensivt, dag och natt, med att rädda konstföremål och kulturarv på våra museer. Samtidigt har vi gång på gång öppnat nya utställningar. Det är viktigt att hålla kulturlivet igång, det bidrar till att ge människor hopp, säger Dr Yurii Savchuck under ett möte om Ukraina på amerikanska ambassaden i Stockholm. Han är generaldirektör för Nationalmuseet för Ukrainas historia under andra världskriget.
Han kramar varmt min hand, en gest av tacksamhet över det engagemang som Sverige visar för Ukraina – bland annat genom att den museiutställning som han har bidragit till att sätta samman. De unika artefakterna blir konkreta bevis för de historiska kopplingarna mellan Sverige och Ukraina, som kan spåras långt tillbaka i historien.
Att föra hit konstföremål kan också fungera som räddningsaktion. Museichef Fabian Arnheim påminner om hur hänsynslöst krigsherrar behandlat konstskatter genom historien – i syfte att radera ut kultur och folkminnen.
Ryssland är inget undantag – tvärtom. Kulturell utrensning är ett av Putins mål.
– Även att stjäla eller medvetet förstöra kulturarv räknas som krigsbrott, understryker den amerikanske juridikprofessorn David Kaye, som även lyfter vikten av att ställa Ryssland inför rätta för alla pågående krigsbrott,.
Så hur väljer man ut vad som ska räddas genom att gömmas och vad som ska föras ut till trygga vänländer? Den förmår Yurii Savchuck inte ge ett rakt svar på. Men han är tydlig med att de utställningar som har satts upp i Sverige, USA och en rad andra länder tjänar till att både levandegöra äldre historia och att dokumentera vad som sker i nutid.
Utställningen på Armemuseum gör både och. Även den svenska försvarsmaktens nutida samverkan med Ukraina skildras med talande foton. Och mer är att vänta.
Samma dag som ambassadmötet hölls presenterade den svenska regeringen det 15:e och hittills största militära stödpaketet till Ukraina sedan den ryska invasionen. Det är i sammanhanget viktigt att påminna om att det stödet inte bara tjänar till att bistå ett närliggande land. Det är också ett sätt att hjälpa oss själva. Ukrainas öde är – återigen – tätt sammanflätat med vårt.
Yurii Savchuck är dock snabb att betona att alla sorters stöd betydelsefullt – allt och alla som bidrar gör en insats, så även alla de enskilda svenskar som engagerar sig.
Konstutställningen och auktionen i Lottastugan i Varberg i somras, till stöd för barn som förlorat föräldrar i kriget, är ett fint lokalt exempel. Tavlorna, målade av ukrainska målare, hade klimatförändringar som tema.
– Vi behöver tänka hållbart både för Ukrainas framtid och världens, sade Asya Khristokina, projektkoordinator för utställningen i Varberg.
Att tänka framåt, se en framtid där Ryssland till slut ställs till svars för sitt folkrättsvidriga angrepp, är vad vi behöver ha för ögonen i dag.
Det är skamligt att en forskare vid Högskolan i Halmstad under året har spridit lögnaktiga ryska narrativ om att kriget i Ukraina skulle ha provocerats fram av Väst, och att Ukraina inte skulle ha rätt att själv bestämma sitt sammanhang.
Tack och lov tillhör den sortens intellektuella kortslutningar undantagen. I Sverige finns en bred och stark uppslutning för kampen för Ukrainas frihet - ett land vars historia delvis också är vår. När museichef Fabian Arnheim ska peka ut utställningens viktigaste föremål pekar han särkilt på det exemplar av Ukrainas första konstitution – som fördes till Sverige på 1700-talet. Att det betonar frihet från rysk överhöghet behöver kanske inte sägas?
Slava Ukraini!
BILD: MARIA HALDESTEN